Att resa är inte att läsa.

Sommaren har varit läslös. Den har istället varit podfylld och skärmfylld. Tekniken tar över mig. Jag får kemisk ångest av mitt mediaintag. Jag kräver bot och bättring.
Jag har varit i Berlin två gånger. Läste inte ett smack.
Jag har varit i Stockholm. Läste inte ett smack.
Jag har varit i Köpenhamn. Läste inte ett smack.
Att resa är inte att läsa.
Jag har däremot testat idel nya restauranger och ramlat dåliga gatan fram.
Jag har till och med varit med i en pod och där hävdat att jag är bokbloggare och litteraturnörd. Inför poden krävdes studier av dystopisk litteratur. Mina dammiga gymnasiala exemplar stod i hyllan och blängde på mig. Jag blängde tillbaka och satte på play. En skruttig filmatisering av A brave new world från 1998 är det inget fel på, faktiskt! Jag lever på lånad tid med minnen av läslusta från fornstora dar.

Den andra kvinnan av Therese Bohman finns äntligen i pocket. Nu måste alla bara läsa den. En farbror i 65-årsåldern var inne i butiken häromdagen och tackade hjärtligt för mitt tips. Han hade älskat den och gillat humorn i den. Så den verkar passa alla.

Min största läserövring i sommar har varit Patricia Highsmiths trilogi om Thomas Ripley. Att umgås med den något timida, väldigt intelligenta, alltid välklädde, tillika psykopaten Thomas Ripley var en ynnest. Dessutom utspelar sig böckerna runtom i Europa i diverse storstäder. Jag har börjat inse den geografiska platsen i en bok nästan är det absolut viktigaste för mig. Det är lite märkligt kanske.. Eller så har min arbetsplats piffiga slogan ätit sig in i mitt medvetande på ett oroväckande sätt; att läsa är att resa.

Håkan Nessers Elva dagar i Berlin var en besvikelse. Den var snäll, ljummen, puttrig och skröna-aktig. Ingen finess, inga påskägg och inget auster-eskt alls! Nu är Nessers storstadstrilogi slut. Maskarna på Carmine street (New York) var störtbra, Himmel över London var smart och full av mysterier medan Elva dagar i Berlin var ganska menlös. Undra vad Nesser ska göra nu? Kanske att han går tillbaka till deckarna eller så ger han ut en samling erotiska noveller månne?

Jag har läst deckare i sommar. Det är skönt. Man kan stilla sitt dåliga läs-samvete med ond bråd död. Läs Mo Hayder om ni behöver förströelse. Mörkt som ebenholts och hårt som elfenben. Ha!



Hej, vi ses!