Trött på spänning

Förövrigt läste jag 78 sidor av Den andalusiske vännen och jag avfärdar den som en dussindeckare. Inget driv och just nu ointressanta karaktärer och otrevliga poliser. Jag börjar även känna att deckare står mig upp i halsen. Kanske även att spänning står mig upp i halsen. Ge mig en känslosam relationsdriven djup roman utan framtid, vapen och mord. Tack! Jag hade helst velat begrava mig i De obotliga optimisternas klubb men den har jag inte till hands. Jag får kanske ställa mig framför min "oläst-bokhylla" och gräva djupare än vad jag någonsin har gjort. En klassiker hade inte heller varit helt fel. Några sådana står säkert gömda i hyllan.
En annan bok jag blev sugen på idag är en novellsamling som nyligen kom ut på Sekwa med en engelsk (inte en fransk alltså, ni läser rätt) författare vid namn Lydia Davies (samlingen heter Samarbete med fluga). Lokko rekommenderade den och han är ju ibland min lykta i kulturdjungeln.

Raid av läsexen

Idag gjorde jag en raid i hyllan med läsex. Med mig hem fick jag två deckare och en ungdomsdystopi. Den andalusiske vännen är en helfärsk "del 1 av en triologi som kommer att bli lika stor som Kepler"-type of deckare. En osynlig är en vacker Stockholmsskildring som utspelar sig på 20-talet, spännande ska den visst också vara. Rör mig inte har jag hypat tidigare i bloggen. Den handlar om en ung tjej som sitter inspärrad i en cell, anledningen är att hennes beröring är dödlig. 

Jag hoppas att någon utav dessa tre ska ta mig ur mitt duttläsande. Jag håller just nu på med både Moonwalk med Einstein och Tokyo år noll. Jag läser en sida här och en sida där, får inget sammahang eller någon glödande läslusta av det. Mest gillar jag Moonwalk med Einstein men jag får ändå ingen lust att sätta mig ner och plötsligt beta av 50 sidor. Halleda, jag får ta och skärpa mig.