Staden och lågorna - Jerker Virdborg

Det mest efterlängtade boksläppet den här hösten! Jag lyssnade till när Jerker Virdborg pratade om originell och nyskapande litteratur på Bokmässan. Enligt honom finns det nästan inte alls längre. Allt är gjort, alla formexperiment, textkrumbukter och stilformer. Hans samtalspartner Åsa Maria Kraft hade läst 60 av årets debutanter och enligt henne kunde hon nämna i alla fall fyra romaner som hon tyckte var nyskapande, nu kommer jag bara ihåg två utav dem,  det var i alla fall Susanna Lundins Hindenburg och Sami Saids Väldigt sällan fin. Om det stämmer har jag inga åsikter om eftersom jag inte har läst de böckerna men Jerker såg duktigt tveksam ut under samtalets gång i alla fall.

Staden och lågorna är i alla fall inte speciellt nyskapande, dock ovanlig och annorlunda i sin form. Ett adjektiv som dök upp under läsningen och som också har förekommit i nästan alla recensioner jag har läst är kafkaesk (kafkaesque?).  En tryckande stämning råder i boken. Allt går emot huvudpersonen Viktor, både han och jag som läsaren blir mer och mer förvirrade och domedagen verkar komma allt närmare.
Viktor tar båten till staden för att reda upp lite papper. På båten trillar han överbord och när han vaknar upp befinner han sig i en till synes medeltida stad. Att Viktor inte stammar från denna tid hintas alltgenom romanen. Människorna som tar hand om Viktor när han återhämtar sig bannar honom ideligen för att han ligger och tar upp plats och inte är till någon nytta. Till slut tvingar de honom att jobba av skulden han har fått. Han blir vittne till skrämmande våldsamma misshandlar, han blir våldtagen av tvätterskor, ideligen lider han av sina skador han fick när han nästan drunknade. Blodet rinner ofta ur Viktors mun och axeln går nästintill ur led. I staden han befinner sig i brinner det ofta, brännskadade barn och kvinnor forslas omkring på vagnar. Viktor försöker rymma från sina "vårdare" men de hittar alltid honom och påminner honom om hans skuld.
Emellanåt avbryts de korta kapitlen av långa listor på lösöre. Barnvagnar, käpphästar, kjolar och strumpeband. Allt ska skrivas under av Viktor och två vittnen. Är det de här papperna Viktor bär med sig i sin väska, är dokumenten skälet till Viktors resa till staden? Hur hänger allt ihop?
Man frustar av ovetskap, man kräver ett sammanhang och svar på sina frågor. Staden ter sig hemskare och mer bisarr för varje sida och Viktors roll i det hela är dolt i Jerker Virdborgs sjuka (men intelligenta) hjärna. En ovanlig bok som väcker frågor och påminner om att Kafkagenren är en genre som kräver fler författare.

Martin Luuk och Spanarna

Sista inlägget om bokmässan, sen får det vara nog, jag lovar!

Mässans märkligaste uppläsning stod Martin Luuk för. Han har precis släppt en novellsamling, Ingen jag vet är i mitt träd, på Modernista som han läste ur. Han läste på ett rytmiskt och Bruno K Öijerskt vis. Novellerna blev till dikter och det var väldigt trevligt att lyssna till. Men varför har inte Modernista en egen monter?

Det bästa av allt var egentligen inte alls bokrelaterat. Det var såklart radiorelaterat. Spanarna sändes live från mässan med Ingvar Storm vid rodret med fyra klockor för att hålla reda på tiden, vid sin sida hade han Jessika Gedin, Jonas Hallberg och Göran Everdahl. Jag kan inte avslöja några smaskiga detaljer om bakom mikrofonen på Sparnana, allt går till ungefär som man förväntar sig, Ingvar Storm antecknar mycket under spaningarna och Jonas Hallberg ser mestadels ganska uttråkad ut förutom när han håller sin egen spaning.

Mitt försök till panoramabild. (Ingen märker att killen med armen är med 2 ggr va?) Klockan måste synas minutiöst. När börjar vi!?

Satir, serier och solidaritet

Naturligtvis spenderades en stor del av mässan i Galagos monter, eller rättare sagt lyssnandes till Galagos tecknare. Först pratade Mats Jonsson, Liv Strömquist, Henrik Lange och Robert Nyberg om satir och serier hos Aftonbladet. De kom väl ungefär fram till att det är viktigt att ha en analys och inte bara vara elak för elakhetens skull och att man ska satirisera utifrån sin egen situation. Inte göra satir på felaktigheter eller orättvisor i en religion man inte själv tillhör eller en regim man inte bor i.

 Sen pratade Sara Granér, Mats Jonsson och Liv Strömquist om serier och solidaritet hos ABF. På frågan på vad de hade valt om de var tvungen att välja mellan feminism och solidaritet valde alla tre solidaritet. Ingen klasskamp utan kvinnokamp, ingen kvinnokamp utan klasskamp.

Sen avslutade jag seriefesten med att teckna en dubbelprenumeration på Bang och Galago + 2 valfria böcker ur Galagos utgivning (Henrik Bromanders Smålands mörker och Det är bara lite AIDS av Sara Granér) för enbart 399 kr. Jackpot! 

Författare beter sig mer eller mindre lysande

Vilka författare bjöds det på under den där bokdagen jag var på då? Tja en mängd virrpannor dök upp, vissa höll storartade presentationer av sina böcker andra vimsade bort sig totalt och ville aldrig sluta prata. Ett tips om ni vill ge ett gäng bokhandelsmedarbetare verktyg för att kunna sälja just din bok, prata inte i en halvtimme om vad som fick dig att skriva boken, "...och sen läste jag i boken Happy, happy och då blev jag så arg, och sen skiljde sig ett par jag känner och sen blev jag hypokondriker och nåt om en hund..." (ja men vad handlar boken om vill man bara skrika till den där stackars författaren uppe på scenen..!).
Tareq Taylor höll nästintill ett ståuppset och ville gå igenom recept för recept i hans Sylta och safta-bok. Leif Mannerström betonade vikten vid att ha bra musik och ett glas vin (gärna av god kvalitet) i köket när man lagade mat. Mark Levengood berättade söta anekdoter om hans korta karriär på Akademibokhandeln och när banken inte ville godkänna hans försök till att ha sig och Meryl Streep på sitt VISA-kort eftersom det var en kändis på bilden och det fick man inte ha, alltså Mark Levengood. Ann-Marie Skarp talade gott om Jans nästkommande bok och om att Jan satt hemma och gjorde research om Berlin 1931 och att den kommer att bli så bra, men hon är ju lite partisk, ah fan (hon är alltså Jans förläggare men även hans partner). Herman Lindkvist berättade ganska självironiskt om sin helomvändning från krigskorre till historielärare åt kronprinsessan Victora. Jujja Wieslander läste högt ur en Mamma Mu-bok och gestaltade Mamma Mu och Kråkan med perfekta röster. Yukiko Duke var en gudabenådad konferencier till Norstedts-blocket och gestikulerade vilt med armarna om hur bra alla böcker var. Ann Rosman berättade i detalj hela sin nya bok Mercurium och nu behöver man ju inte läsa den.
Per Naroskin verkade mer tilldragande än vanligt och hans bok måste jag nog läsa. En så intelligent man kan bara skriva bra! Karolina Ramqvist gav ett svalt intryck men pratade ändå ganska passionerat om offerrollen hon försätter sin huvudperson i  i boken Alltings början.
På det hela taget var ändå Jonas Gardell bäst. Tårarna rann inte bara nerför hans kinder när han berättade om tiden när AIDS kom till Sverige. Han berättade om en bekant som alltid hade begravningskostymen hängandes på kontoret "för då behöver man inte gå hem om", så vanliga var begravningarna. Han berättade om när han och Mark var på IKEA för att köpa en Billy-bokhylla och det uppstod bråk och polis tillkallades men det var Mark och Jonas som fick utskällningen för det förstår man väl att det är ganska upprörande och provocerande med två bögar som köper en BILLY-bokhylla. När Mark och Jonas skulle renovera lägenheten och de bodde i en lånelägenhet och de kom hem och såg att byggjobbarna hade sprayat bögjävlar över hela vardagsrumsväggen, och de anmälde inte det för det gjorde man inte, så var bara livet. Bromsmedecinerna kom 1996, sen kom priden och frigörelsen 1998 och det är inte förräns nu som Jonas har kunnat gråta och sörja det som hände då. Jag tror bestämt att Torka inte tårar utan handskar får bli obligatorisk läsning för alla gymnasieelever. Hör ni det svensklärare!

Niklas Orrenius på Bokmässan

Niklas Orrenius har inte släppt någon ny bok, dessvärre, han har dessutom lämnat mitt frukostbord, alltså Sydvenskan, till förmån för den tvivelaktiga kvällstidningen Expressen. Jag har därför tappat bort Herr Orrenius fantastiska texter. Men så träffade jag på honom på Bokmässan och nu har jag en direktlänk till allt han skriver. Han blev intervjuad av Björn af Kleen i Expressens monter. De pratade om sprängdådet mot den judiska församlingen som hade skett natten till fredagen, de talade om rasism, objektivitet och att journalist är världens bästa yrke. Har ni ännu inte läst något av Niklas Orrenius kan ni läsa hans senaste alster här. Ni kan också köpa alla hans böcker, bara gör det.

John Ajvide Lindqvist på Bokmässan

När jag och mina kollegor inom Akademibokhandeln fick besök av John Ajvide Lindqvist och Mia Ajvide såg det ut såhär.

Bokens titel Sulky och Bebbe regerar okej är en av höstens utgivning märkligaste titlar men så är det också paret Ajvides barn som har kommit på den. John har skrivit och Mia har illustrerat. John bjöd på ett kapitels uppläsning och den mannen kan ju verkligen leverera en uppläsning. Egentligen borde man lyssna till hans inläsningar av alla hans bloddrypande romaner och strunta i pappersböckerna. Barnboken är i alla fall riktad till barn i 4-10-årsspannet. Det är ett ganska stort spann men antingen kan barnen läsa själva eller så kan föräldrarna ägna sig åt högläsning. Jag har läst det mesta av boken och den är fantastiskt rolig och galen. Både vuxna och barn kan ha glädje av denna. Mias bilder är precis lika galna som texten.

Dagen efter tog jag mina första stapplande steg på Bokmässan. Mitt första monterbesök blev hos Ordfront där John Ajvide Lindqvist skulle prata som sitt författarskap. Han berättade villigt om sin kommande bok som ska heta X. Han har än så länge bara skrivit 50 sidor men har å andra sidan över 200 sidor anteckningar, så vi ska nog vänta oss något i hästväg. Boken ska handla om tre familjer på husvagnscamping. En natt ska dottern i en av familjerna gå på toaletten. När hon kommer tillbaka berättar hon att toaletterna är borta, ja faktiskt att allt är borta. De kliver ut ur husvagnen och inser att de nu inte alls står på en hemtrevlig camping utan på ett vidsträckt helt tomt fält. Kort gräs ända bort till horisonten, det enda som är kvar är de tre familjernas bilar och husvagnar. Bra upplägg tycker jag! (Monster utlovades)
John hann med att läsa upp två dikter, något som han har ägnat sig åt att skriva på sistone, och en opublicerad julnovell med bloddrypande tomtesäckar som inslag. På det stora hela var det ett oerhört matnyttigt monterbesök som avslutades med lite signering. Bokmässan visade sig på sin allra bästa sida och jag kom först i kön till signeringen.

Bokmässa + Bokdagen

Imorgon börjar Bokmässan. Den får vänta tills på fredag för mig. Imorgon åker jag till Göteborg för att gå på Akademibokhandelns egen lilla minimässa. Vi får träffa ett gäng förlag och ett gäng författare som får presentera höstens utgivning, dessutom lite lunch och samkväm på det. Trevligt ska det bli!
På kvällen vankas middag i Göteborg och sen är jag redo för min första Bokmässa någonsin (!).
Fredagens seminarieprogram är för dyrt så ni kommer hitta mig bland montrarna, speciellt kring montrarna där Liv Strömquist, Kalle Lind, Niklas Orrenius, John Ajvide Lindkvist och Karolina Ramquist hänger. Dessutom spelas ju radioprogrammet Spanarna in på fredag på mässan, gissa om jag kommer att vara där för att titta på genierna Ingvar Storm, Jessika Gedin, Jonas Hallberg och Göran Everdahl. Göteborg here I come!