Höropp hipsters!

Fem utav mina favortiförfattare är också fem författare som de flesta hipsters gillar. Nu talar jag inte som subkulturen från 1940-talet utan om dagens medelklassungdomar som gillar prylar, kaffe, surdeg och slimmade cyklar. En författare är från Japan, en är från Kanada och de andra tre är från Usa. Två är födda på 40-talet, två på 60-talet och en på 70-talet. Kan ni gissa vilka det är? Jag talar såklart om Paul Auster, Haruki Murakami, Douglas Coupland, Chuck Palahniuk och Jonathan Safran Foer. Vissa kanske skulle vilja addera Dave Eggers eller ta bort Paul Auster, men det skulle nog inte jag. Dels baserar jag det här på vad folk i bokhandeln faktiskt köper, dels vad jag och mina vänner och jämnåriga läser. Man skulle säkert kunna dra en hel del paralleller mellan dessa fem herrar eller fråga sig var alla de kvinnliga hipster-författarna håller hus (Räknas Siri Hustvedt, Nicole Krauss eller Vendela Vida till dessa? De är alla gifta med varsin manlig hipp författare).

Men den här diskussionen lämnar jag öppen, anledningen till att jag inleder mitt inlägg med detta är att jag nu tänker recensera två utav dessa herrarnas senaste alster. 

Paul Austers senaste roman handlar om Miles Heller, Alice Bergstrom, Nathan Bing, Ellen Brice och Morris Heller. Fyra utav de ockuperar ett övergivet hus i Sunset Park, Brooklyn. Morris är Miles pappa. Jag tycker ärligt talat att det är oerhört svårt att recensera Auster. Miles Heller träffar vi i inledningen av boken, då han bor i Florida, där han har träffat en mycket yngre flicka som han älskar högre än allt annat. Han har inte träffat sina föräldrar på sju-åtta år utan flyttat runt i Usa. Något hände som gjorde att han inte kunde träffa sin familj och därför har han undvikit dem. Nathan Bing, Miles bästa vän, har däremot utan Miles vetskap hållit Miles familj informerade om var Miles har hållit hus i alla dessa år. Miles tvingas att flytta tillbaka till New York och där måste han också möta sin familj och stå till svars för all sorg han har åsamkat dem. 

Samtidigt får vi följa de andra ockupanternas vardag, kärleksliv och livsröra. Som vanligt har Auster romaner flera lager och litterära och kulturella referenser hittas här och där. Jag blir alltid glad när jag börjar läsa en Austerroman, hans engelska är alltid kristallklar och historierna komplexa. Nu tycker jag nog inte att Sunset Park var lika bra som Invisble, för det är den som jag jämför med. New York-triologin, Levithian och de andra tidiga romanerna spelar liksom i en helt annan liga. Invisible fick inte översvallande kritik när den översattes till svenska, men jag råder er att läsa den på engelska. Liksom jag råder er att läsa Sunset Park, även om den inte är en fempoängare. Det är ju ändå en Auster. 

"Karen finds it strange that people who militantly remove time-expired dairy products from their refrigerator think nothing abandoning a bottle of Kraft-Catalina salad dressing on the fridge door's condiment shelf for years at a time."

Redan på sida ett vet jag att jag gillar boken. Coupland är en mästare på att skriva sådana här självklara saker som man bara utbrister, ja men så här är det ju, fan vad bra! Ok, just det här är inget djupt spörsmål kanske, men igenkänningen är total. 

Fem personer blir strandade i en cocktailbar på en flygplats medan världen runt omkring dem rämnar, oljan har tagit slut, en okänd man med gevär smyger omkring utanför fönstret och ett giftutsläpp har ägt rum som gör det omöjligt att gå ut. I Player One räds inte Coupland från att ta upp de stora frågorna. Han frågar sig vad som skiljer människorna från djuren, vad som gör oss till de vi är, om människan är sina gener eller sina tankar eller kanske sina relationer? Vad är tro? Vad är religion? Alla dessa frågor avhandlas i den här cocktailbaren på ett väldigt tillgängligt men innerligt sätt. De sista trettio sidorna i boken är en lista på Future Legends. I princip delas hela boken upp i 136 beskrivningar av olika framtida legender. Jag ska nedan lista ett par av mina favoriter:

"Frankentime. What time feels like when you realize that most or your life is being spent working with and around a computer and the Internet"

"Mallproof realms. Realms where shopping never happen, For example Star Trek characters never go shopping. Also, universes that wilfully exclude commerce."

"Narrative drive.  The belief that life without a story is a life not worth living - quite common, and ironically accompanied by the fact that most people cannot ascribe a story to their lives."

"Time/Will Uniqueness. The belief that awareness of time and the possession of free will are the only two characteristics that separate humans from all other creatures."

En till bara, den är faktiskt bokrelaterad. 

"Fictive rest. The common inability of many people to be able to sleep until they have read even the tiniest amount of fiction, Although the element of routine is important at sleep time, reading fiction in bed allows another person's inner voice to hijack one's own, thus relaxing and lubricating the brain for sleep cycles. One booby trap, though: Don't finish your book before you fall asleep. Doing so miraculously keeps your brain whizzing for hours."

Läs och begrunda!