Lilla hjärtat av Sophie Hannah

Jag har läst Lilla hjärtat av Sophie Hannah. Jag tror att Bokhora har tipsat om denna tidigare och hyllat och lockat med sträckläsning och spänning och kalla kårar och det ena med det fjärde.
Tyvärr måste jag nog säga att det här var en utav de mest irriterande böcker jag har läst. Boken handlar om Alice som precis har fått barn, Florence. Hon bor tillsammans med sin man David och dennes mor Vivienne i Viviennes fantastiska hus. När Alice för första gången lämnar Florence ensam med David och tar en tur till ett spa och sedan kommer hem och finner att någon har bytt ut Florence mot en annan bäbis,  och att David inte märker att det ligger ett annat barn i vaggan, utan fortfarande tror att det är Florence, då tar hus i helvete.
Polisen kopplas in, kriminalassistent Simon Waterhouse och dennes kvinnlige chef Charlie tror inte de heller på Alice, utan anser att hon har drabbats av en förlossningsdepression. Alice, Simon, Charlie, Vivienne och David, detta persongalleri är det jag avskyr mest med boken. Jag tycker inte att Alice hispighet och "jag-har-ingen-som-helst-stake"-personlighet är trovärdig. Inte heller Viviennes dominans eller Davids snäll-i-ena-sekunden monster-i-andra är övertygande. Simons och Charlies galet knepiga relation är inte heller speciellt bra.
Jag tycker att spänningsmomenten i boken förstörs och kommer i skymundan eftersom jag retar mig på persongalleriet och deras, under historiens gång, alltmer onaturliga agerande.
På framsidan av boken står det att boken är som en blandning av Morden i Midsomer och Alfred Hitchcock. Jag kan ändå till viss del hålla med om att själva grundhistorien känns väldigt Hitchkocksk och att miljöerna är ganska lika Morden i Midsomer, men att tillvägagångssättet och karaktärerna förstör det hela!
Tack men nej tack Sophie Hannah.