Svinalängorna på bio

I måndags var jag och såg Svinalängorna på bio. Bonniers var snälla nog att ge mig två biljetter. Egentligen är det ju ett måste att läsa boken INNAN man ser filmen, men det hade inte jag gjort. Boken har ju fått pris och alla recensenter har älskat den. Jag tyckte att filmen var helt fantastisk faktiskt. Den berörde mig och jag var helt emotionellt köttad efteråt. Jag tyckte att paret Rapace gjorde bra ifrån sig även om det var Lena som ung som var mest imponerande. Jag gillar filmens tagline (vad heter det på svenska?) "Det är aldrig för sent att försonas". Jag kan sannerligen känna igen mig i den delen av historien.
Det måste väl även påpekas att jag inte brukar vara ett fan av svensk film, men att teatersvenskan den här gången inte alls gjorde sig påmind.