Iris påverkas mycket av de män hon möter. En pojkvän, en professor, en fotograf och en märklig bekant. Hon driver omkring på New Yorks gator, ibland utfattig, ibland nykär, ibland utklädd till pojken Klaus, ibland drabbad av migrän.
Hon tar skitjobb för att dryga ut den allt magrare kassan, med tiden magrar även hon, hon läggs in på sjukhus för konstanta migränattacker och bor där i samma rum som en galen tant som en natt kryper upp i hennes säng och kysser henne.
Hon blir fotograferad och fotografiet sprids i hennes bekantskapskrets och skrämmer henne. Är det verkligen hon på fotografiet? Plötsligt har alla sett det och folk kommer fram till henne på gatan och frågar och undrar hur fotot kom till.
Hon blir ombedd av sin professor att översätta en novell om pojken Klaus. Plötsligt känner hon sig mer och mer lik Klaus, hon är den irrationella onda pojken och tillbringar nätterna på olika barer klädd i manskläder.
Jag gillar den torftiga vardagen som Iris befinner sig i, jag gillar hennes livliga vänner och underliga bekanta. Jag gillar att romanen berättas i fyra olika delar och att de inte utspelar sig kronologiskt. Det här är helt enkelt bra!
1 kommentar:
Och jag som hade problem med kronologin (liksom hermia)! Så jag gjorde en "almanacka" för Iris Vegans år i NY... Du får den som email; släng den om du vill.
Vegan är Siris mammas flicknamn!
Hälsningar JanB
Skicka en kommentar