Till en början verkar Great house snarare vara en novellsamling. Fyra olika berättare presenteras. Nadia som bor i New York, en ganska misslyckad författare som får skrivbordet av den chilenska poeten Daniel Varsky. Hon tampas med skrivkramp, misslyckade förhållanden och ofödda barn.
Arthur i London, en änkling, som i hela sitt liv levt med författaren Lotte Berg. En kvinna som han älskade över allt annat men aldrig riktigt kom under skinnet på. Hon har fått skrivbordet av en gammal älskare och vid det sitter hon uppe på vinden och skriver medans Arthur tassar omkring på nedanvåningen och undrar vem Lotte egentligen är.
Fadern i Jerusalem som mest av allt vill komma överens med sin yngsta son, men allt verkar vara för sent. En sorglig historia om kärlek och misslyckad uppfostran.
Isabel, en student i Oxford som lär känna det märkliga syskonparet Leah och Yoav som bor i ett hus fullt av gamla möbler och deras far mr Weisz som reser runt i hela världen för att återbringa möbler, stulna av nazisterna, till deras ursprungliga ägare.
Sakta, sakta anar man samband mellan historierna, skrivbordet dyker då och då upp, men inga bitar faller på plats och inga lådor öppnas. Men efter de fyra inledande texterna presenteras en del II och de fyra berättarna får komma till tals igen. Nu klarnar det till viss del och man lockas nästintill till att föra anteckningar i marginalen för att hålla reda på skrivbordets betydelse för de olika huvudpersonerna.
Men kanske har skrivbordet inte längre den relevans man i början av romanen trodde. Istället fokuserar man på karaktärernas ensamhet, deras sorg över förlorade ting, kärlekar, relationer och hoppas innerligt på en gnutta rosaskimrande lycka för i alla fall någon utav alla de personerna som presenteras i boken.
Nicole Krauss skriver makalöst bra. I början av boken sitter jag och stryker under långa passager i texten. Formuleringarna är imponerande och gripande.
Till slut öppnas den låsta nittonde lådan men den rymmer ingen omvälvande upplösning. Istället sitter man kvar efter sista sidan har vänts och funderar på hur förluster påverkar oss och att minnen både kan vara nedtyngande och upplyftande.
Nu verkar boken som rena gråtfesten och det är den verkligen inte. Men den humor som Krauss tidigare romaner Kärlekens historia och Man utan minne har innehållit finns inga spår av i Great house. Den är helt enkelt välskriven, omtumlande, detaljrik och alldeles alldeles underbar.
Det stora huset släpps den 15 mars på Brombergs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar