Raid av läsexen

Idag gjorde jag en raid i hyllan med läsex. Med mig hem fick jag två deckare och en ungdomsdystopi. Den andalusiske vännen är en helfärsk "del 1 av en triologi som kommer att bli lika stor som Kepler"-type of deckare. En osynlig är en vacker Stockholmsskildring som utspelar sig på 20-talet, spännande ska den visst också vara. Rör mig inte har jag hypat tidigare i bloggen. Den handlar om en ung tjej som sitter inspärrad i en cell, anledningen är att hennes beröring är dödlig. 

Jag hoppas att någon utav dessa tre ska ta mig ur mitt duttläsande. Jag håller just nu på med både Moonwalk med Einstein och Tokyo år noll. Jag läser en sida här och en sida där, får inget sammahang eller någon glödande läslusta av det. Mest gillar jag Moonwalk med Einstein men jag får ändå ingen lust att sätta mig ner och plötsligt beta av 50 sidor. Halleda, jag får ta och skärpa mig. 

Känslan av död - Elly Griffiths

Så var del fyra utläst. Ruth Galloway, Harry Nelson och de andra i Norfolk har underhållit mig i en dag och en kväll till. Nu kommer det dröja länge innan vi ses igen.
I den här boken ska en medeltida kista som lär innehålla biskop Augustines kvarlevor öppnas på ett museum. När Ruth, som är inbjuden för att närvara vid det högtidliga öppnandet, kommer dit hittar hon intendenten död bredvid kistan. Kommissarie Harry Nelson rings dit och så var det hela igång igen.
Den oerhört komplicerade relationen mellan Harry och Ruth blir inte enklare i den här boken. Den stora skillnanden mot tidigare böcker är dock att Harry i mer än halva boken ligger till sängs så resten av den lilla polisstationen får mer att göra. Judy, Clough och de andra får tydligare karaktärsdrag medans druiden Cathbad är lika mystisk som alltid.

Ok den här recensionen är helt värdelös om man inte har läst de tidigare böckerna. Men låt mig säga såhär mycket, läsa ALLA Elly Griffiths böcker så förstår ni vad jag menar. Tyvärr förekommer det en del djur som kommer till skada i den här boken, för att uppväga det får djurrättsaktivisterna säga sitt. Nu har jag varnat känsliga djurvänner. Tack o hej.

Lena Dunham

Regi, manus och huvudroll står Lena Dunham för i filmen Tiny Furniture som kom 2009. I år, nämligen bestämt i måndags, hade hennes nya serie Girls premiär på HBO. Där står hon för manus, regi, idé och huvudroll. Producerar gör hon förresten också tillsammans med Judd Apatow (ni vet komedigeniet bakom ett gäng succéfilmer på sistone).
Lena är född 1986 och är min nya idol. I tidningen Interview Magazine blir hon intervjuad av Claire Danes. Där berättar hon om serien Girls. Hon ville skriva en serie om riktiga tjejer, om deras vänskap till varandra och till sina pojkvänner. Om avundsjukan, svartsjukan och kärleken mellan tjejer. Girls är smart, roligt och väldigt mycket på riktigt.

Jag såg Tiny Furniture för inte så längesen och upptäcker när jag ser Girls att de flesta skådespelare från filmen återkommer i serien. I mitt tycke (efter ett ynka avsnitt) verkar de spela nästan samma karaktärer också. Men det kanske ändras längre fram. Jag har i alla fall en ny serie att följa och hoppas att ni också kommer att upptäcka Lena Dunham och hennes storhet.

 

Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag

Det här är Bodil Malmstens fjärde loggbok. Texter från hennes blogg återpubliceras i bokform. Fragmentariskt, välskrivet, politiskt, privat och personligt.
Korta texter varvas med bilder. Texterna handlar om Bodils liv i Frankrike, i staden hon flyttade till efter Finistère. Texterna handlar om flytten från den staden, till en andrahandslägenhet i Stockholm där de blå bussarna alltid går. Den lilla följetongen om Familjen Tejp finns där liksom kängorna mot Sarkozy och det svenska skämtet till vårdsystem. Bodil ser en kvinna bo i sin bil utanför supermarchén, hon ser en skadad duva tillfriskna och flyga iväg, hon kämpar med sin egen roman om Edvard som har blivit sviken.
Jag såg romanen beskrivas som :"Ny fyndig och kul bok av Bodil Malmsten!".  Då har man inte riktigt förstått tror jag. Det finns ett allvar och viss samhällskritik bakom nästan alla texterna även om de ibland lockar till skratt. Det finns en sorg över att inte kunna skriva klart den där stora romanen, en sorg över att Sverige har blivit kallt och privatiserat. Till och med historierna om Familjen Tejp manar till eftertanke om vår tids värld.
Au revoir Bodil Malmsten, på återseende.

Familjen Tejp

Nya klassiker - tjoho!

I augusti ger sig Bonnier på klassikerna igen. Snyggt som vanligt såklart!

Dark places - Gillian Flynn

Dark Places är så hyllad inom bloggsfären att vår hjältinna, den forna bokhoran Helena Dahlgren har döpt sin blogg efter boken. Den kommer på svenska på Modernista i maj (Mörka vrår) och jag satte äntligen tänderna i den här "höjd upp till skyarna och beströdd med guld och diamanter"-boken.
Snabb plot: Libby är 32 år och den enda överlevande efter ett blodigt drama som utspelade sig för tjugofem år sedan. Natten då hennes två systrar och hennes mamma mördades av storebror Ben. Libby vittnade mot Ben, Ben spärrades in på livstid och Libby har fram tills denna dag inte ägnat sitt vittnesmål en tanke. Hon har levt på sin mammas livförsäkring och royalties från boken hon skrev om mordnatten, men nu börjar pengarna sina. Hon får från ett oväntat håll ekonomisk hjälp om hon på ett villkor börjar forska i vad som hände den där natten. Är Ben kanske oskyldigt dömd?
Det jag gillar och samtidigt ogillar med den här boken är de fruktansvärt detaljerade beskrivningarna av den misär familjen Day (de heter det) lever i på sin farm. Libby, Michelle, Debbie och Ben har det inte så lätt och deras mamma kämpar och sliter för att de ska få mat på bordet och ha någorlunda hela kläder att gå till skolan i. Deras far Runner är en alkoholiserad fåne som dyker upp då och då och kräver mamman på pengar. Det skär i hjärtat när man läser om den fattigdom de lever i, som man själv är så långt ifrån men som många i dagens samhälle faktiskt befinner sig i.
Ben, får vi veta, försöker glömma den trasiga familjesituationen genom att hänge sig åt droger och flirter med satanism. Allt är helt enkelt så olyckligt och eländigt att man drar sig för att läsa vidare. Deckarintrigen är inte alls så medryckande som jag väntade mig och med misär och armod upp till armhålorna tar boken alldeles för många ångestfyllda timmar att ta sig igenom för att jag ska få upp nåt läsflow.
Nej Helena får ha sin Gillian Flynn ifred och jag tar ett djupt andetag efter bokens slut och tackar min lyckliga stjärna för mitt eget välbestånd.

Sagan om Elly Griffiths

Så kom en dag när jag behövde en liten lätt svensk pocket i resväskan. Raskt packade jag ner Flickan under jorden av Elly Griffiths. Mycket gott hade jag hört, många gånger hade jag rekommenderat, nu skulle hårt sättas mot hårt och bok skulle inmundigas. 

Inte trodde jag att redan när kvällen kom skulle jag stå utan bok. Utläst, slut, till ända! Varför åh varför lämnade jag del 2, Janusstenen hemma? Jag letade i andrahansbokhandeln i Highgate village, i bokhandeln vid Liverpool street, ingenstans stod att finna en ny Elly Griffiths. Hade Londonborna redan gått vidare till nya engelska deckarförfattare och gömt Elly på nåt litet bibliotek? Men så till slut hittade jag del 3, The house at sea's end (Huset vid havets slut) och läsandet nådde nya höjder. Så fort mina fötter rörde Malmömark igen var också sista sidan vänd. Väl hemma dök jag med huvudet före in i Janusstenen och när Påskafton blev till Påskdag hade jag läst ut inte mindre än tre Elly Griffiths på fyra dagar. Mailet till Minotaur om ett läsex på Känslan av död, del 4 i detta opus om arkeologen Ruth Galloway, skickades fortare än kvickt. 

Vad mer behöver sägas om detta författarskap? Med lika delar humor och spänning lär vi känna Ruth Galloway och kommissarie Harry Nelson i det vindpinade Norfolk. Gamla och nya ben hittas och rättsarkeologen Ruth dras in i det ena mordet efter det andra. Visst, hon är mullig, osäker på sig själv, bor själv med katt och nämner ideligen att det är ofräscht att stiga i samma gamla kläder efter en dusch men jag tar de upprepningarna. Ibland häpnas man också över att Harry Nelson inte anlitar sina egna rättstekniker utan jämnt och ständigt ringer Ruth fast å andra sidan vet man ju kanske varför och det får väl vara bra så. Det är gött med lite skön deckaravkoppling ibland. 

Boktips från London!

Jag höll inte mitt löfte och besökte de små oberoende bokhandlarna jag hade planerat. Istället ramlade jag in på första bästa Waterstones (vid Convent Garden) och började sukta efter snygga, okända böcker.

Ben Aaronovitch böcker låg överallt på de första borden. Han har skrivit en serie böcker (dessa två + Whispers underground) som handlar om poliskonstapeln Peter Grant. Efter ett underligt möte med ett spöke blir han rekryterad till en del av Londons polisstyrka som specialiserar sig på magi och övernaturliga skeenden. Detta påminner ju om Jim Butchers böcker som jag har skrivit om tidigare. Aaronovitch böcker ska tydligen också vara riktigt roliga. Snygga böcker som kanske bör läsas, vad vet jag?

Ett helt bord med dystopiska böcker, är jag i himmelriket?

Twenty Thousand Streets Under The Sky av Patrick Hamilton, en klassiker månne? Jag har faktiskt inte hört talas om Patrick Hamilton tidigare men han var i alla fall verksam 1920-1955 och den här boken verkar vara min kopp te. Det är faktiskt en samling som består av de tre böckerna The midnight bell, The siege of pleasure och The plains of cement. En ypperlig introduktion till ett nytt författarskap. "This is a world where people emerge from cheap lodgings in Pimlico to pour out their passions, hopes and despair in pubs and bars - a world of twenty thousand streets full of cruelty and kindness, comedy and pathos, wasted dreams and lost desires."

Nights at the circus av Angela Carter. Med förord av Sarah Waters stod det på boken (dock inte med på bilden). Den handlar om Sophie Fevvers  som är "part woman, part swan". Påminner inte så lite om The night circus, både till titel och innehåll. 

Svarta och vita böcker fanns det gott om på hyllorna. 

Pure av Julianna Baggot var skinande vit med en lång tipslapp undertill. Där kunde man läsa att det här var den absolut bästa dystopiska bok tipsaren hade läst och att Fox hade snappat upp filmrättigheterna. På Bokus skriver de att man gillar den här om man gillar Hungerspelen eller Flickan från ingenstans (av Cronin). Rätt, rätt och helt rätt alltså. Men jag vet inte, kanske blev jag bara charmad av det snövita omslaget. Kanske är det här en fånig bok, kan någon annan läsa först?

Sorry av Zoran Drvenkar. "Kris, Tamara, Wolf, and Frauke. Four young friends with too much time on their hands and one big idea: an agency called Sorry.
Unfair dismissals, the wrongly accused, jilted lovers: everyone has a price and the Sorry team will find out what that is. Its as simple as that. The idea catches on like wildfire and the quartet are soon raking in the cash, doing the emotional dirty work for fat cats, businessmen, and the romantically challenged. But what they didnt count on is that their latest client would be a killer."


Så nu vet ni vilka böcker jag fotograferade i London. Vilka böcker jag faktiskt läste i London får ni reda på en annan dag!

Highgate cemetery

Londonresa check!

Jag åkte till Highgate cemetery en mulen dag. Anledningen till att man som boknörd åker till Highgate cemetery har oftast att göra med boken Själens osaliga längtan av Audrey Niffenegger att göra. I boken spelar kyrkogården en stor roll och man blir tämligen sugen på att besöka denna smått magiska plats själv. Har ni inte läst boken så gör det! Tyvärr prickade jag inte in en guidad tur på den östra delen av kyrkogården (den mest magiska och bildsköna delen) utan fick nöja mig med den västra delen. Det var såklart inte fy skam det!

Den äldsta delen av kyrkogården.

Stora delar av kyrkogården var helt täckt av murgröna och här och var strök en katt omkring eller nån liten kanin hoppade förbi. 

Douglas Adams och en Penguinrelaterad grav

Det första jag stötte på var Douglas Adams grav, framför graven hade folk stuckit ner pennor i jorden. Den andra högst bokrelaterade graven var den här fantastiskt Penguingraven. Jag har försökt googla namnet Jim Stanford Horn och se om han kanske jobbade på Penguin men har faktiskt inte hittat något alls som pekar mot det. Mystiskt, vet ni så berätta för mig! 

Vacker grav för en författare

Temat för min Londonresa var ju humor och visst fanns det humorister på Highgate Cemetery!

Två lite mindre gravstenar men ack så fantastiska ändå. Till vänster en kulturell mångsysslare och till höger folkmusikern Bert Jansch. 

Ståtliga gravar fanns det gott om. Här Karl Marx och en annan okänd men väldigt vacker grav. 

Till sist en vacker blombädd med ett vansinnigt avancerat namn. 

Imorgon blir det boktips från Londonresan!

Two comedy shows in London, oh jolly good!

Imorgon åker jag till London i två dagar. Istället för att springa i bokhandlar så tänkte jag helt ägna mig åt humor. Imorgon ska jag titta på Dave Gormans nya show Dave Gorman's powerpoint presentation. Han har tidigare gjort en galet rolig show som heter Googlewhack. Se den för bövelen!
På torsdag ska jag titta på Zach Braffs nya pjäs. Ni vet killen från Scrubs. Han har regisserat, skrivit och spelar huvudrollen i pjäsen All new people. Hur tråkigt kan det bli? Däremellan tänker jag vandra omkring i London, insupa atmosfären, få en doftchock av att gå förbi Lush på Carnaby str. och i öronen lyssna på podcasts från Luuk & Lokko, Tankesmedjan, Crazy town, Filip och Fredrik och såklart Dave Gorman. Det är sånt jag pysslar med när jag inte har näsan nerstoppad i en bok.

Men visst jag kanske kommer att besöka eeeen eller två bokhandlar och då kanske jag kommer att rikta in mig på en av bokhandlarna i artikeln Londons oberoende boklådor vinnare i skakig bransch. 

Förövrigt mailade jag herr Lokko för restaurangtips och han svarade villigt med ett antal alternativ. Jag bokade raskt bord och snart får jag se om min och Lokkos supésmak sammanfaller.