De tio härskarna - Christian Mørk

De tio härskarna är Christian Mørks debut. Men om ni liksom jag gillar spännande thrillers med sagoinslag i så har ni säkert läst hans andra bok Darling Jim. Den rekommenderas starkt och kom alltså ut före De tio härskarna i Sverige. Mørk är alltså dansk men flyttade som 20-åring till New York där han jobbar som filmkritiker och filmagent. Somliga har det bra.
De tio härskarna utspelar sig mestadels i Venedig och bygger på Venedigs många historiska mörka hemligheter.
Victor Tallent har kommit på ett sätt att stoppa världens svält. Han ska korsa ris med buffelgräs och få ett tåligt ris som klarar allt. Han reser till Venedig för att tala inför FN. Där träffar han tolken Arabella som Victor blir störtkär i. Redan innan han åkte till Venedig varnade hans mentor och professor Dr Meyer honom för att folk ville åt hans stora upptäckt. I Venedig ser han skuggor på varenda hustak och när Arabella en dag helt enkelt försvinner efter en kula hasselnötsglass börjar Victor bli riktigt rädd. Sen varar boken i ungefär 450 sidor till. Med allehanda konspirationer, världsförbättrare och skuggor som förföljer Victor och mördar människor i hans närhet. Det verkar finnas en organisation som styr hela världen som vill se Victor och hans idé förintad.
Det här kändes som en fruktansvärt detaljerad och utstuderad deckare. Den var riktigt spännande i slutet, men på det hela var den alldeles för lång och alldeles för otrolig. Victor förvandlas från den gråa forskaren till den desperate och smått galne, lämnade älskaren till en soldat som skjuter och klättrar uppför stuprännor som han aldrig gjort något annat.
Men man blir sugen på att åka till Venedig. Det blir man..

Turkisk Murakami

Såhär snygga är Haruki Murakamis böcker i Turkiet. Min favorit är nog Norwegian Wood ändå, snyggt med vinylspelararmen där...

Himmel över London - Håkan Nesser

Håkan Nesser börjar utkristallisera sig som en utav mina svenska favoritförfattare. Nu har jag läst två väldigt bra böcker av honom på kort tid. I bokhyllan står nu, helt nyinköpta, Flugan och evigheten, Koreografen och Kära Agnes (nytryck i pocket) och väntar. Det känns tryggt ska ni veta. För mig känns det alltså som att upptäcka att Paul Auster har bott i Uppsala i 30 år, alla har vetat om det, utom jag.

Jag gillar allt med Himmel över London utom omslaget. Någon borde se till att Nessers böcker såg lite fräckare ut. Men det som döljer sig under smutsomslaget ser betydligt intressantare ut. Se tidigare inlägg om detta. 

Miljonären Leonard Vermin har kommit till London för att fira sin 70-årsdag tillsammans med sin närmaste familj. Han har även kommit för att dö. Han tillbringar sina sista dagar med att planera i detalj inför den stora middagen och med att vandra minnenas allé. Allén utspelar sig i London under 60-talet. Hur han träffade en mystisk tjeckisk spion, Carla, hur han fullständigt hängav sig åt deras kärlek och åt diverse spionrelaterade ärenden han gick för att få träffa henne igen.
Man får också i boken följa de andra personerna som är bjudna på middagen. Dessa karaktärer är vältecknade men kanske inte de lyckligaste människorna.
Det man inte vet är om det man läser är Leonards historia, Steven G Russels eller Gustav Seléns i den svenska Staden K-. Himmel över London är en komplex och avancerad metaberättelse, men fortfarande oerhört underhållande och välskriven.
Jag läste en recension där recensenten klagade på bristen på spänning, men jag tror att han fick för sig att det han läste var en spiondeckare. Visst det finns ett mått av deckare, men tänk mer New York-triologin än Tre sekunder.

Färgglada Vintage books

Förlaget Vintage books har gett ut dessa juveler till böcker, för de fyller 21 år, det är ju också ett årtal at fira! Färgade sidor är ju det snyggaste som finns!

Obsession - en modefamiljs bekännelser

Jag fick glatt hem ett läsex av Obsession - en modefamiljs bekännelser av Martina Bonnier. Jag trodde att jag fick hem en bok om en doldis-familj i Sverige som styrde och ställde inom modebranschen. Jag som är extremt modeflärdsintresserad, jag hänger på style.com varenda dag och tittar på Project Runway slaviskt, trodde att jag hade fått hem ett guldkorn. Ok, det var konstigt att jag inte hade hört talas om den här familjen förut, men jag är inte så insatt i just Sveriges bakre moderum.
Nu har jag bläddrat igenom boken, nej jag har inte läst speciellt mycket, mer än förordet och några utav bildtexterna, det erkänner jag. Martina Bonnier har fabricerat ihop en modefamilj, en modell, en man som är inköpare och säljare av jeans, och en bloggerska. Mamma, pappa och barn. Man får följa dessa tre på modefotograferingar, modevisningar i Paris, på skidutflykt till Alperna, på baler och till deras lantställe. Efter varje kapitel där trehundratusen modereferenser har namedroppats kommer det en lite stilguide, för bondromantikern, för den eleganta, för excentrikern, för powergirls etc. De vackra fotografierna i boken är tagna av Nils Odier. Martina Bonnier har alltså hittat på en modefamilj för att kunna skriva om olika modeepoker, företeelser i modebranschen och slängt in lite stil- och trendtips däremellan. Jag skulle beskriva det som en blandning av hennes förra bok Fashionista+Elsas värld (Sofi Fahrmans chiclit om en modebloggerska)+Vogue.
Som grädde på det oerhört lyxiga, flärdfulla, dyra moset heter karaktärerna Margaux, Marc och Miuccia.
Men om man gillar Sofi Fahrmans böcker om Elsa och följer Elin Klings blogg så är kanske det här är en femplussare! Så ge bort den till alla därute som förtjänar en vacker bok om mode med lite påhittade modescener däremellan!

Jag som ville läsa dokumentärt om en modefamilj som hade skapat något eget och hade jobbat hårt i den lite mystiska bransch som ändå mode är, dessutom i Sverige, det hade varit riktigt intressant. Tji fick jag.

Foto: Nils Odier

Tjärven - zombies och fyrar

Jag är inte så bra på att lyssna på ljudböcker. Antingen somnar jag eller så råkar jag tänka på något annat och missar hälften. Men sedan Ajvide gjorde en inläsning av sin novell Tindalos till DN härom julen så har jag haft en förkärlek för hans inläsningar. Nu har han släppt en ny bok, enbart som e-bok/mp3-bok. Den finns alltså inläst, men inte i fysisk bok alls. I helgen när jag åkte tåg hem från Way out west hade jag äntligen tid och koncentration nog för en zombiemassaker.
Boken utspelar sig på skärgårdsön Tjärven som ligger långt utanför Norrtäljes kust, halvvägs till Åland. Där ska det firas midsommarafton och bli klassåterträff. Avgångsklass -86 återförenas för att grilla, lyssna på kassettband och dricka sprit. Som vanligt spelar musiken stor roll i berättelsen, det lyssnas på Bryan Adams, Aha, Modern talking och Imperiet.
Av en eller annan anledning är klassen plötsligt strandsatta på ön, då börjar de drunknade vandra upp från havet igen, och de är inte snälla alls. De är fiskätna, urholkade, uppsvällda, kala och slemmiga. Vissa har drunknat nyligen och har fortfarande kläder på sig, andra har fått ögonen uppätna av havets invånare.
Det är spännande och läskigt och superbra. Tjärven påminner oerhört mycket om boken Kall hud som också utspelar sig på en avlägsen ö med en fyr och läskiga sjövarelser som är allt annat än väna sjöjungfrur.
Från att ha gjort en resa till Skansen i Lilla stjärna är Ajvide tillbaka vid det stora mörka havet, och han är tillbaka med besked!
Ajvide gör en fantastisk inläsning och jag är glad att det inte blev något bad i år, sommaren verkar vara över så jag tänker verkligen inte hoppa ner i sjön nu. De drunknade får ha sitt hav för sig själva i år.
Titta på en trailer för boken. 
Läs mer om boken på Ajvides hemsida. 

En helg med det bästa! Film, musik och läsning.

Nu åker jag till Way out West ett par dagar.
Jag tar med Himmel över London och kanske Cloud Atlas av David Mitchell, den lilla flipbacken. Jag vill ju inte stå utan bok. Även om jag faktiskt planerar att mest lyssna på musik och titta på film. Tänkte se en dokumentär om Håkan Hellström och på fredag får jag ääääntligen se Las Palmas i sin helhet och sedan den kritikerrosade Apflickorna.
Prince, Fleet Foxes, Pulp, James Blake, Robyn, Kanye West, Little Dragon, nu kommer jag!
Här kommer Prince bästa låt. Ni kan skippa det lökiga skådespeleriet på 1.30, sen börjar låten!

Jane Eyre

Jag såg Jane Eyre. Den har redan filmats 16 gånger tidigare.
1996 gjordes filmen med Charlotte Gainsbourg som Jane, Anna Paquin (ni vet Sookie..) som Jane som barn och William Hurt som Mr Rochester.
2011s version är med Mia Wasikowska som Jane och Michael Fassbender som Mr Rochester.
För det första är boken såå mycket bättre än den här versionen. För det andra är Michael Fassbender alldeles för stilig för att jag ska kunna koncentrera mig på något annat. Och för det tredje gick det lite för lätt..det här med Jane och Mr Rochester, hrm, kanske inte ska avslöja allt, men i boken kändes det som att alla var så osäkra och det fanns så mycket att tolka och Jane funderade så mycket, på sin plats i livet och världen. Här ifrågasätter hon den mansdominerade världen i en enda mening tror jag. Men tja, filmen är ju vacker och Fassbender är ju tittvänlig, så sevärd är den ju. Men alltför Hollywoodifierad för min smak.

Ett nytt format! - On the flipside!

Idag när jag kom till jobbet väntade det ett stort bokpaket på mig. (Jag får mycket av min post dit för jag är alltid där och mitt postkontor ligger i andra ändan av mitt postnummersområde). Jag fick ett fint läsex av Dorothee Elmigers Inbjudan till de våghalsiga av Kabusa förlag. Tack tack. (När man jobbar i bokhandel får man inte rec. ex, man får läsex. Ingen press!) Jag ska försöka se Dorothee bli intervjuad av Johanna Ögren på Bokhora när Dorothee är i Malmö den 23 augusti.
De flesta böckerna kom från min nya boksponsor Hodder & Stoughton som vänligt nog har börjat skicka mig böcker.

Ni ser Rules of civility av Amor Towles, East of the west av Miroslav Penkov, The cypress house av Michael Koryta, The man in the shed av Lloyd Jones och The thousand autumns of Jacob de Zoet av David Mitchell. Jag har inte direkt hört talas om en enda utav de här författarna, men sett Lloyd Jones och David Mitchells i hyllorna på jobbet. Det finns inte en chans att jag kommer att hinna läsa alla de här inom en snar framtid. Men en och annan recension kanske dyker upp. Är särskilt sugen på Rules of civility som är rasande snygg och utspelar sig i 30-talets New York.
Men vad skådar då era och mina ögon om man tittar till vänster och höger om högen??

Jo det nya formatet Flipback! De är mindre än en pocket, och ungefär i storleken av en iPhone, och sidorna är i Psalmbok-tunnhet. Man läser boken uppifrån och ner, texten är inte mindre än i en vanlig pocket, men eftersom sidorna är så förbannat tunna så blir boken väldigt liten. Är det här något att ha egentligen? Join the reading revolution säger den lilla reklampamflett som medföljer böckerna. På Boghallen i Köpenhamn fanns de redan i ett sött litet ställ vid kassan. Jag frågade om de sålde bra och det tyckte hon att de gjorde, speciellt One day..hmm..ja men den säljer ju i vilket fall som helst tänkte jag. I Sverige finns formatet på Adlibris & på Bokus och där kostar de en tia mer än en engelsk pocket. Det tycker jag verkar vara ett minus. Meningen är att det ska komma Flipbacks till de fysiska bokhandlarna inom kort och nästa år kan vi förvänta oss att se de på svenska.
Man kan ju undra när de ska komma ut i förhållande till inbunden, storpocket och vanlig pocket? Samtidigt som pocketen kanske? Jag vet faktiskt inte, men det kan nog spela en liten roll i försäljningen.

Jag är ganska tveksam. Jag tror inte att det här är det som kommer att rädda de fysiska böckerna från Kindlarna. Men visst, Flipback-böckerna är söta och fina presenter, det gör dock inte att folk kommer att rusa till handeln för att man äntligen kan få ner en bok i kavajfickan.

Läs mer om det nya formatet här.
Mind the book bloggade om Flipbacks redan förra veckan.

Prins Charles känsla på Stadsteatern

 Lördagen den 17 september har Prins Charles känsla (den fabulösa boken av Liv Strömquist som nog inte kräver någon större presentation) premiär på Malmö Stadsteater. Men redan innan, i slutet av augusti kan man tjuvtitta på repetitioner.

 

Sveriges Paul Auster sysslar med påskägg?

Jag har tittat längtansfullt mot Maskarna på Carmine Street i ett par veckor nu. Tidigare har jag undvikit den för att den är skriven av Håkan Nesser och jag, mitt nöt, har avfärdat honom som en svensk deckarförfattare, något som jag alltså mycket sällan uppskattar. Men sen en dag insåg jag att den innehåller ju alla de ingredienser jag värdesätter. New York, ensamma människor, ett försvinnande, konstnärsskap och namedroppande av caféer och gator.
Erik Steinbeck och hans fru Winnie Mason flyttar till New York från Europa för att börja om på nytt. Deras fyraåriga dotter är försvunnen sedan 18 månader och Erik är övertygad om att hon är död, Winnie däremot hoppas fortfarande. Erik är författare och sitter mest och skriver och läser New York Times, Winnie målar tavlor på deras loft. Det är Erik som är berättaren, han skriver romanen Maskarna på Carmine Street medan vi läser den (meta, alltid bra). Han betraktar sin fru och hennes psykologiska nedbrytning undan för undan. Kommer hon att hålla galenskapen borta eller kommer hon liksom i Europa läggas in på ett mentalsjukhus. Men så en dag ser Erik Winnie gå in på ett café, när han senare på kvällen frågar henne om han inte såg henne tidigare under dagen förnekar hon allt. Han blir misstänksam och Winnie börjar bete sig allt mer underligt tills hon en dag försvinner. Eriks skrivarkollega, eller rättare sagt, hans cafégranne, är pensionerad detektiv. Han erbjuder sin hjälp. (Väldigt Austereskt, tänk New York-triologin)
Så från att ha varit en relativt traditionell New York-skildring blir det alltmer en psykologisk thriller. Nesser är skicklig på att introducera mystiska budskap och märkliga bifigurer som alla bidrar till att föra Erik närmare gåtans lösning.
Så fort det handlar om tänkande skrivare eller konstnärer i New York är det svårt att inte snegla mot Auster. Auster nämns till och med i boken när paret besöker ett annat skrivande par i Park Slope (där ju Auster & Hustvedt bor).
Jag sträckläste boken på en dag. Den var helt enkelt fantastisk. Nessers språk är förnämligt och kombinationen filosoferande över kaffe och New York Times och ett mystiskt försvinnande är vinnande i mina ögon. 

Idag kom Nessers nya roman ut Himmel över London. Den verkar vara lite i samma stil som Maskarna på Carmine Street. Den är lite lurig för när man tittar vad som döljer sig under smutsomslaget så hittar man en helt annan roman. En sömngångares bekännelser av Steven G. Russell. På baksidan står det också om denna fiktiva roman. Men på bokens rygg står det Himmel över London. Min tanke är att Steven G. Russell kanske förekommer i Himmel över London, men vem vet? Har någon läst boken och kan avslöja om så är fallet? Det här är lite som ett extraspår på en CD-skiva som kommer efter en lång tystnad, eller ett påskägg i ett datorspel. Enligt en random kille på internet håller Håkan Nesser ofta på med så kallade påskägg. Var finns det fler? Min Nesser-fascination växer och växer...

Omslaget till Himmel över London är gjort av Johan Melbi och omslaget till En sömngångares bekännelser är gjort av Milan Heboj. Oj oj oj! :)

Metro 2034 - Dimitrij Gluchovskij

Metro 2034 är äntligen här. Coltso har skjutit upp utgivningen oerhört länge. Metro 2033 var en sjujäkla bra bok så förväntningarna på uppföljaren var skyhöga.
Det har gått 20 år sedan Metro 2033 slutade och saker och ting är ungefär som de brukar i Moskvas tunnelbana. Världen är utplånad av kärnvapen och de enda överlevande återfinns i Moskvas underjord. Hansan styr över ringlinjen, Polis styr över mitten, kommunisterna styr över den röda linjen och bland alla dessa supermakter finns många oberoende eller övergivna stationer. Vissa befolkade av monster och mutanter, andra av fredliga utbrytargrupper.
På Sevastopolskaja råder oro, spaningsgruppen som skickades ut för en vecka sen har inte kommit tillbaka och ingen svarar när man ringer till nästa befolkade station, Tulskaja.
Den mystiska brigadören Hunter beger sig ut i tunnelbanenätet för ta reda på vad som har hänt, han tar med sig berättaren och den före detta spärrvakten Homeros som vägvisare. Som vanligt stöter de på både mentala faror, radioaktivitet, muterade varelser, banditer och raserade tunnlar.
Det är inte bara action och faror, det är många och långa filosofiska utläggningar om vad mänskligheten egentligen är och vad för något som människor lämnar kvar och hur det tolkas om hundra år. Men...
Det som var en magisk värld, där man betalar med patroner, håller sig undan från fördömda stationer och överlever dag till dag i ett konstant mörker börjar bli lite enahanda. Jag kan det här nu. Även om det är spännande att följa Hunters och Homeros väg på tunnelbanekartan på bokens innersida så har jag tröttnat lite på denna mörka och fuktiga värld. Jag vill ta mig ut och upp, till den ack så sönderfallna och radioaktivitetshärjade värld ovanför metron. Finns det folk som lever där uppe? Som undviker de muterade varelserna och strålniningen, finns det människor på andra platser än i Moskvas metro?
Hunter, nu lyssnar du på mig. Du som är hälften monster, hälften människa, du som dödar utan eftertanke och skyddar metron mot allt ont. Nu får du faktiskt ta dig ut därifrån och utforska resten av dystopin som Dimitrij Gljuchovskij har tänkt ut.

Københavns boghandler

Idag var jag i Köpenhamn. Jag älskar den staden. Men är där alldeles för sällan. Det här stämmer in på ungefär 90% av Malmös befolkning. ÄLSKAR, men är aldrig där.
Innan jag fick det jobbet jag har nu sökte jag en väldig massa jobb i Köpenhamn. Då insåg jag att det inte direkt kryllar av bra bokhandlar där. De har en som är fantastisk som heter Boghallen som ligger i samma byggnad som Politikken.

Sen har den en kedja som heter Bøger & Idé som har ungefär hälften pappersvaror och leksaker och häften böcker. Sen kommer Arnold Busck som är en stor kedja med bra utbud, men ändå sämre än Boghallen. De har såklart en del oberoende små små små bokhandlar, men de som jag har sett har varken varit charmiga eller välsorterade. Jag fick komma på intervju på Bøger & Idé men fick ångest efter intervjun och hörde aldrig av mig igen. Det som är det konstigaste är att de inte har en endaste pocketbokhandel och inte en endaste engelsk bokhandel med enbart engelska böcker. HMM. Något är ruttet i...tjaa Danmark, men det visste vi ju redan. (Såg en fin affisch idag Snälla utlänningar, åk inte härifrån och lämna oss med alla danskar!)
Idag var jag en sväng på Boghallen och där möttes jag av den här synen!

Ett helt bord med Murakamis böcker! Hej och hå vad trevligt. På lappen hade någon skrivit Mens vi vänter på 1Q84 och undertill Verdens bedste førfatter. Denne någon var antagligen en Christian som på den danska utgåvan av Fågeln som vrider upp världen hade skrivit en tipslapp med Verdens bedste bog. CHARMIGT! Sen såg jag fler spår av Christian på Nattåg till Lissabon och nån Paul Austerbok. Killen har bra smak tänkte jag. Borta vid fantasyhyllan möttes jag av den här synen:

Christian igen! Han hade nu rekommenderat en serie av Jim Butcher som heter The Dresden Files och ska då enligt denne Christian vara Harry Potter noir. Låter bra! Tyvärr hade de inte del 1 i serien så jag fick vänta tills jag kom hem för att beställa den på Bokus. Men här ska det läsas en ny fantasy-serie. Det finns 14(!) delar i serien och de har tidigare kommit ut i ruskigt fula omslag. Jämför:

Boken handlar om privatdetektiven Harry som bor i Chicago, han är även trollkarl, polisen anlitar honom för att hjälpa till med ett mord, som verkar ha begåtts av en svart magiker. Tjaa..hur dåligt kan det vara?

Jag litar på Christian!!

Agent 6 - Ryssland

Jag har läst allt av Tom Rob Smith. Det här är hans tredje bok och de handlar alla om agent Leo Demidov. Tom Rob Smith är engelsk/svensk och mycket ung. Jag är imponerad av hans tre historiska thrillers.
Agent 6 börjar liksom de andra böckerna i Moskva på 50-talet. Moskva är präglat av angiveri och korruption. Leo är 27 år och arbetar som agent för KGB, han är ambitiös och en mycket skicklig förhörsledare. Han träffar sin framtida fru Raisa och efter det blir allt annorlunda. Sen hoppar boken till 1965. Vad som händer däremellan kan man läsa om i Barn 44 och Det hemliga manifestet.
Raisa åker till USA tillsammans med Elena och Zoya, Leo och Raisas döttrar. Leo kan tyvärr inte följa med. Det som händer i USA blir upptakten till hela boken. Ett mord begås och Leo spenderar resten av boken - och sitt liv med att försöka lösa mysteriet. Leo är en väldigt älskvärd karaktär, han har utvecklats väldigt mycket efter tre böcker och man har lärt känna honom, och Raisa för den delen, mycket väl. Det jag tycker bäst om med Tom Rob Smiths böcker om 50-talets Moskva och Leo är att man lär sig så mycket. Samtidigt som det är grymt spännande lär jag mig om Sovjettiden, KGB, presidenterna, relationerna till USA och Afghanistan och hur illa det faktiskt var i Sovjet när det viktigaste var att älska partiet och att inte tvivla på kommunismen.
Barn 44 var så spännande att jag inte kunde sluta läsa, Det hemliga manifestet var inte lika rafflande men jag älskade den ändå. I Agent 6 är inte deckarintrigen det viktigaste, det är som sagt allt det där andra. Boken utspelar sig under 30 år i Moskva, New York och Kabul.
Ni måste bara läsa de här böckerna. Det är de perfekta spänningsromanerna. Spänning, underhållning och allmänbildning, allt i ett.
Jag blir jättesugen på att läsa mer om när Sovjet invaderade Afghanistan, jag blir sugen på att resa till Moskva. Ååååhh böcker där man får uppslag till nya kapitel i sitt liv är väl helt underbart!?
Nu ska jag fortsätta med tema Ryssland och börja läsa Metro 2034, den ack så efterlängtade fortsättningen på Metro 2033. Det är svårt att tänka sig att det är i Moskvas vackra tunnelbana (se nedan) som Metro 2034 utspelas, men med hjälp av metrokartan i boken försöker jag ändå att tänka mig smutsen, monstren och mörkret. Fortsättning följer...

Bokboden i Folkets park

Tydligen står det en bokbod i Folkets Park i Malmö. Där kan man lämna in uttjänta böcker och byta till sig något nytt och spännande. Jag har inte varit där själv men initiativet är ju strålande. Boden står bredvid plaskdammen och är öppen 9-16 på vardagar och 10-17 på helgen. Det här kan ju vara en anledning till att jag har missat den. Vardagsöppettiderna kräver att du inte jobbar...

Tack till Djungeltrumman för bilder.

 Läs mer här.

Varför är det så ont om Q?

Jag köpte En något mindre box. Hans Alfredson har fyllt 80 år, om än väldigt motvilligt. Bonniers har gett ut en box med några utav Hans Alfredsons bästa textverk. Jag är ett Hasse & Tage-freak så jag köpte såklart! Nu har jag läst Varför är det så ont om Q? Jag förstår inte varför mina föräldrar inte läste den här för mig när jag var liten. När jag får barn tänker jag proppa de fulla med Bovar, hundar som ätar Qn och polisifikationsstationer.
Boken är på ynka 84 sidor, jag hade gärna läst mer om Pim och uppfinnaren Johansson. Det bästa med boken är alla Hasses påhittade ord. Mina favoritord är nog fluffiifikationsapparejser och lettrosug.

Här kommer sista delen av Varför är det så ont om Q? uppläst av vår vän Hans Alfredson.

En bindgalen bok - Undantaget

Jag blev supersugen på en deckare, det blir man ju på sommaren. Man vill ha något lättsamt och avslappnande, det är i alla fall vad alla mina kunder säger dagarna i ända. Jag försöker avstyra de från de svenska deckarna. De står mig upp i halsen. "Har ni del 134 av Mari Jungestedt?" "Jag är inte säker på vilka delar jag har läst eller inte läst, de är ju så lika." "Jag gillar Läckberg, tror du att jag gillar Anna Jansson, man vill ju inte chansa!" MEN KOM IGEN. Lev lite nu. Jag brukar försöka  få de att inse att vår deckaravdelning består av mycket mer än småstäder, småstadspoliser och skärgårdsbrott. Det går sådär.

Den enda deckaren jag hade i min olästa bokhylla var Undantaget av Christian Jungersen. Den fick tydligen s t r å l a n d e kritik när den kom 2006. Jungersen är från Danmark och verkar bara ha skrivit en bok till förutom Undantaget.
Undantaget utspelar sig mestadels på det lilla kontoret på Danskt centrum för information om folkmord (något som inte förkortades förrän ungefär efter hundra sidor till DCIF, vilket jag störde mig något enormt på) i Köpenhamn. Där jobbar Iben, Malene, Anne-Lise, Camilla och Paul. Paul är chefen och ganska frånvarande och galet framgångsrik. Iben har precis kommit tillbaka från en resa i Afrika där hon blev tagen som gisslan. Nu är hon den hemvändande hjälten. Malene har reumatism och är vacker som en dag. Camilla är mest alldaglig och Anne-Lise är kompetent men fruktansvärt utmobbad av de andra.
Den här skittjocka boken är spännande men mest jävligt irriterande. Jag ska nu berätta varför.

1. Man behöver inte skriva ut allt! Om de behöver möblera om på kontoret behöver man inte skriva ut att man måste vira in benen på skrivbordet i gamla reklamblad för att inte golvet ska få några märken. Man behöver heller inte beskriva inredningen i alla lägenheter som förekommer i boken. I fönstret stod en snygg ytterkruka som kanske hade passat bra hemma hos Malene och Rasmus. Hon tar sin temugg från järnbordet, som är ihopskurvat med bultar och som exsambon byggt, han var tydligen händig blablablabla.

2. Boken handlar extremt mycket om mobbning. Allt ältas i evighet och analyseras i detalj. Räckte hon mig den mappen lite otrevligt nu? Varför pratar hon med chefen, håller hon på att utmanövrera mig? Hon får ofta huvudvärk och är blek, hon är antagligen alkoholist. Allt som händer på det där jävla kontoret har en baktanke för personlig vinning. Ingen bjuder på kakor eller drar ut stolen på ett högljutt sätt av misstag. Ånej.

3. Alla jobbar alltså på Danskt centrum för information om folkmord. Då kanske man någon gång hintar lite om olika artiklar de skriver eller nån bok som ska sökas upp. HA! Nej, allting skrivs ut, alla diskussioner om folkmord, alla siffror och statistik och artiklar som personerna skriver eller pratar om står också i boken. Jag är ju ganska så insatt i folkmorden i forna Jugoslavien eller i Ungern efter andra världskriget nu om man säger så. Suck.

4. Iben har en kompis som heter Grith (helt normalt namn) som är psykolog. Det skickas hotmail till kontoret och Malene och Iben ber Grith om hjälp för att försöka förstå personen som har skickat mailen. Grith har precis läst en intressant bok om multipla personligheter/scizofreni. Därför introducerar hon en teori att det kan vara vem som helst som har skickat mailen för nästan alla i hela världen har flera personligheter som man inte vet om. Det kan vara Iben eller Malene fastän de inte kommer ihåg det eller vet om det. Man har ju alla någon gång varit med om att man har sagt eller gjort något som man inte kan förklara senare, då kanske det var en annan personlighet inom en. Eh jaha. Efter deras mysiga pratstund med Grith tror de ont om allt och alla. VEM SOM HELST kan har skickat mailen. Alla är skvatt galna. Å gud, rädda mig.

Ja så jag gav inte upp, trots att boken är på 560 sidor. Jag satt och läste och läste om de här neurotiska, paranoida, scizofrena kvinnorna. På bokens omslag står det saker som Mästerligt! Av finaste litterära kvalitet! En mäktig berättelse!
En märklig berättelse skulle jag säga. En helt jävla bindgalen berättelse. Ok. I efterordet till boken står det "Efter att ha läst denna bok kommer du aldrig att kunna se på dina kollegor och på din arbetsplats på samma sätt."

Jag läser en Pulitzer prize-vinnare

Egan tar emot priset. 

Boken beskrivs av Pulitzer-kommitten som:  "an inventive investigation of growing up and growing old in the digital age, displaying a big-hearted curiosity about cultural change at warp speed."


Yeah. Det fattar man ju inte så mycket av. Då får man läsa boken för att få en egen uppfattning. Jag är ju tidigare bekant med Egan, jag har läst The Keep och fler av hennes andra böcker pryder min bokhylla, dock olästa. Så jag blev ruskigt exalterad när hon fick Pulitzerpriset. 
Boken sträcker sig mellan 80-talets punkscen till 2010-talets teknikfreakade värld.
Historien är ganska löst sammansatt och vem berättaren är skiftar i nästan varje kapitel. Ibland får man uppleva samma kväll uppdelade i två kapitel sedda från två olika karaktärer. Det tar ibland några stycken innan man förstår vem det är som kapitlet utgår ifrån och när kapitlet utspelar sig, ibland var detta lite förvirrande. 
En berättarteknisk detalj som jag dock älskade var att de personerna som man skymtade förbi i boken, som inte var huvudpersonerna fick man ändå en fullkomlig presentation av hur deras liv skulle fortlöpa efter just den här scenen/kapitlet var över. Som exempel en utav huvudkaraktärerna har rest till Afrika med sina barn på semester, hans dotter Charlie träffar där en afrikansk ung man som är en del av hotellets underhållning.
"Thirty-five years from now, in 2008, this warrior will be caught in the tribal violence between the Kikuyu and the Luo and will die in a fire. He'll have four wifes and sity-three grandchildren by then, one of whom, a boy named Joe, will inherit his hunting dagger. Joe will go to college in Columbia and study engineering, becoming an expert in visual robotic technology that detects the slightest hint of irregular movement ( the legacy of a childhood spent scanning the grass for lions). He'll marry an American woman named Lulu..."
Så här är det ibland, en helt oviktig statist i historien vecklas plötsligt ut till en fullartad karaktär, för en sekund eller två, sen är man tillbaka på huvudspåret igen. Det är sinnessjukt intressant och smart gjort. 
I boken möter man det misslyckade punkbandet The Flaming Dildos, den misslyckade agenten La Doll som förstörde sin karriär genom att olyckligtvis råka brännskada en hel välgörenhetsbal med brännande olja från lamporna i taket och som sedan blir agent för diverse diktatorer i världen. Vi möter kleptomanen Sasha och hennes chef, skivproducenten Bennie. Sashas bror sitter i fängelse för att ha kidnappat och försökt våldta en filmstjärna vid namn Kitty Jackson. Eller har han det?
Egan skildrar show business från bandets sida, producentens sida, managerns sida, journalistens sida, groupiesarnas sida, bandets flickvänners sida och så vidare. Men alla karaktärer i boken är ganska misslyckade och sneda. 
Det näst sista kapitlet är helt skrivet som om det vore en Power Point-presentation. (!)
Boken handlar väl kanske om hur vi uppfattar tid, och hur all teknik påverkar oss idag. Allt går så fort idag att minnet knappt hänger med. 
Även om jag gillar boken och alla historier och karaktärer hänger ihop är det kanske ändå lite för mycket koncept och historieexperiment för min del. Jag har läst för många splittrade Short Cuts-inspirerade böcker på sistonde. A-B, är det för mycket att begära?
Men en bok sprängfylld av populärkultur, smarta personer och referensblinkningar är det här ändå!

Engångsligg blir engångsläsning

Ni kan läsa Josefin Palmgrens blogg. Om ni gillar det som står där så gillar ni boken. Hon säger själv att boken inte är självbiografisk men bloggen är alltså EXAKT som boken. Det här inlägget till exempel. 

OK boken handlar om Klementin som är 20 år och hon bor i Stockholm hemma hos sin farmor och farfar och hennes föräldrar är skilda men det är liksom helt ok och hon är singel och det är också bra för hon gillar inte förhållanden hon gillar mest att ligga fast nu är det så att hon har en svampinfektion som gör att hon inte får ligga för det gör ont då så hon hånglar mest och dricker öl och kommer in före alla i kön på Berns och Café Opera men hon vill ju egentligen bara gå ut på Morfar Ginko och Little Persia med sina kompisar Rikard Diana Petrus och några till sen har hon en praktikplats på en reklambyrå där hon typ inte gör någonting mer än att koka kaffe och handla saker de behöver till reklamfotograferingar och det här är typ hela boken. Läs om ni tyckte det var coolt.
Här är ett citat från boken som har lite med böcker att göra, det har ju den här bloggen också:

"Jag tänkte att människor är som böcker. Man kan ha dem i sin bokhylla och läsa om dem. Visst kan man upptäcka nya saker och njuta av att läsa om en bok. Men inget kommer att vara som det där första mötet. Eller när man inte visste hur det skulle sluta. När man har läst första kapitlet och längtar efter de följande. Eller den enorma magi som en bok man lämnat halvläst utövar. Eller att gå hem med en nyinköpt bok som man i stort sett bara har bläddrat i. Eller en bok vars blotta omslag kittlat fantasin."

Titeln på den här boken kittlade min fantasi, men det blir ingen omläsning för mig. Lite väl ytligt liksom bah.

Flickan från ingenstans - Justin Cronin

Jag har läst den bloggsöndertipsade boken Flickan från ingenstans av Justin Cronin. Det här är ännu en bok i raden av vampyrböcker, men glöm den romantiskt bleka och vackra Meyer/Rice-vampyren och föreställ dig hellre en slags zombiegorilla. Boken börjar år 2018 i ett USA, söndertrasat av terroristattacker och rädsla. Militären har börjat experimentera fram supermänniskor som kan leva i hundratals år, vars sår läker omedelbums och kan i sin tur försvara USA mot terrorister. Men något går fel och de sorgliga människor som numera är forskningsobjekt och helt söndermodiferade rymmer från militärbasen. De har blivit viraler, eller pyrer, en slags monstervampyr som svingar sig från träd till träd, kommer fram på natten och  biter ihjäl både djur och människor. Katastrofen är ett faktum och snart är hela världen smittad och nära utplåning.
Nu snabbspolar vi hundra år fram i tiden. En liten grupp männskor har lyckats överleva och bor nu i ett slags fort omgivet av höga murar, med stora strålkastare som tänds varje kväll för att mota iväg eventuella pyr-attacker. USA är nu befolkat av mycket mycket få människor och 42,5 miljoner viraler. Chansen att överleva är egentligen minimal. Mycket av tekniken som vi tar för givet idag har gått förlorad med tiden, men strålkastarna drivs ändå med batterier, tyvärr batterier som börjar lida mot sitt slut. En grupp lösgör sig från bosättarna och beger sig ut i ett öde USA för att ta reda på om de är de sista människorna som finns kvar, om militären verkligen fortfarande existerar och om de kan hitta nya batterier till strålkastarna.
Boken är actionfylld till bristningsgränsen. Viralerna attackerar urskillningslöst men längs vägen hittar ändå gruppen både bränsle, fordon och spår av andra människor.
I början av boken får vi träffa FBI-agenten Brad Wolgast, flickan Amy och nunnan Lacey. De tre personerna spelar en stor roll i boken på både väntade och oväntade sätt. Flickan Amy kommer långt om länge till fortet och beger sig tillsammans med utbrytarna ut på ett läskigt och krävande äventyr.
Cronin skiftar mellan nutid och dåtid, innan katastrofen, efter katastrofen, hur det var när alla barn skickades iväg för att inte bli tagna av viralerna osv. och lyckas på så sätt bra med att skapa trovärdiga karaktärer.
Kanske att boken var lite lång, 900 sidor hej och hå, men i vissa stunder var den grymt beroendeframkallande och många utav karaktärerna var så älskvärda att det var svårt att slita sig ifrån de när boken var slut.
Jag har inte läst Släktet av Guillermo del Toro och Chuck Hogan men tycker att ramen på berättelsen påminner ganska mycket om varandra, där är det också ett virus som slår ut stora delar av världen och de som är smittade blir till ngn slags vampyrliknande varelser.
Och ja, boken är den första i en triologi, och ja, den ska bli film.