Det fördolda av Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt

Det fördolda handlar om den före detta kriminalpsykologen Sebastian Bergman. Hans dotter och fru har dött i en olycka och han försöker bearbeta sorgen. Hans mamma dör och han åker till Västerås för att sälja huset. Samtidigt sker ett mord i Västerås och den lokala polisen kallar in Riksmord för att hjälpa till att lösa brottet. Poliserna i gruppen för Riksmord tar sig an brottet, stöter på sin gamla kollega Sebastian, och Sebastian erbjuder sin hjälp för att lösa mordet. Serbastian har dock en högst personlig anledning till varför han vill börja arbeta igen.
Sebastian beskrivs som en ganska otrevlig typ. På baksidan av boken står det "Du kommer att älska att hata Sebastian Bergman". När jag lyssnade till författarna prata om boken i Göteborg framhävde de också huvudpersonens dåliga sidor. Visst, han ligger med nästan varje kvinna han träffar, visst han fäller rätt syrliga kommentarer och har ingen känsla för sociala koder. Men jag känner ändå inte något extremt förakt för Bergman. Jag tycker han är lika bufflig och snäsig som de flesta manliga poliser i kriminalare.
Författarparet är båda manusförfattare, Hans för tv och Michael för film. Hans har varit nöjeschef på SVT och Michael är en utav ägarna till produktionsbolaget Tre vänner som bland annat har gjort Snabba Cash och Cleo. Boken skulle egentligen bli en tv-serie, men författarna tyckte att de hade mer att ge och skrev en bok istället. Nu ska boken (såklart) bli film och fler böcker väntas. Jag tycker att det är ganska tydligt att Rosenfeldt och Hjorth brukar skriva manus i vanliga fall. Fokus skiftar mitt i dialoger på de olika personerna i boken. Det känns som att de har tänkt kamerabilder. Men tempot är högt och det är aldrig några jobbiga mellanlägen där läsaren vet mer än de i boken, man bjuds kanske på en eller annan twist för många, och jag visste i alla fall inte förrän alldeles i slutet av boken vem som var mördaren. Kan även avslöja att boken avslutas med en rejäl cliffhanger, eller som en söt tant sa i butiken häromdagen, en hangcliffer. 

Som om av Ulrika Kärnborg

Som om handlar om doktoranden Johan som läser filmvetenskap och bor i Lund med fru och två barn. Han ska tillfälligt hålla en kurs på universitetet i Roskilde. Där träffar han eleverna Amanda och Nadine. Johan blir kär i Nadine, Amanda dras in i Nadines nät och blir nästintill beroende av hennes närvaro och bekräftan. Johan pendlar mellan Lund och Köpenhamn, dricker dåligt kaffe på flygbåtarna, hamnar i sunkiga hotellrum i Köpenhamn, är hemligt kär i sin barndomsvän Thomas. Många olika knepiga relationer betas av i den här minst sagt röriga romanen. Johans drömsekvenser blandas med tillbakablickar och fantasier. Ibland vet man inte vem som är jag:et i kapitlet.
Johans halvtaskiga familjerelation glimtar förbi ibland, det är barn som ska hämtas och lämnas och sen är det dåligt samvete och dålig sömn. Sen vidare till Danmark igen och drömmarna om Nadine och något annat, något mer. 
Nadines känslor får man aldrig kläm på. Amandas och Johans nästintill sjukliga beroende/besatthet av Nadine, som de inte heller får kläm på, tar upp hela boken. Jag hade gärna lärt känna Nadine lite närmare.
Som om, liksom Kärnborgs förra bok Myrrha handlar om makt. Jag tycker faktiskt att både den här och Myrrha hade kunnat bli till en rätt maffig avhandling om makt och relationer. Men som romaner tycker jag inte att de gör sig.

Slutfest

Igår var det avslutningsfest för alla medverkande i Music Doc. Det var en helt fantastiskt trevlig tillställning på Moccasin med middag, barhäng och sedan även lite dj:ande från min sida. En del av mina soulskivor råkade finnas på plats, jag blev övertalad att fräscha upp mina mix-kunskaper, så en del låtar blev det.

Music Doc i urval

Bokhandlarlyx

Istället för att som normala människor stressa omkring på bokmässan så kom bokmässan till oss. Jag och mina kollegor fick sitta i 9 timmar och lyssna på de största förlagen och deras föfattare prata om höstutgivningen. Bonniers, Norstedts, Brombergs och Leopard bjöd på underhållningen. Mest fantastiskt var såklart att få lyssna på Gösta Ekman och Klas Gustafson prata om biografin Klas hade skrivit om Gösta. Gösta var sprallig och skämtsam, inte märktes det att han är över 70 år. De fick frågan var man ska dra gränsen när man skriver en biografi, när blir det för privat? Gösta svarade, när både jag och Klas rodnade samtidigt, då sa vi att..nää det här ska nog ingen annan höra.
Vi lyssnade på Karin Alvtegen, Åke Edwardsson, Ola Skinnarmo, Morgan Alling, Helene Tursten, Hans Rosenfelft, Sara Kadefors, Emma Hamberg, Morgan Larsson m.fl.
Sen bjöds det på allehanda gratis utdelning av böcker. Mest sugen är jag på Morgan Larssons Radhusdisco, det var jag inte innan Morgan berättade om boken, så det visar ju att såna här smörerier för handlarna faktiskt fungerar. Sen pockar också Hans Rosenfeldts Det fördolda. Är han en lika bra bokförfattare som han är smart och vältalig i På minuten?
Tyvärr vågade jag inte fotografera något alls. Det känns som att en bokhandlare ska vara råcoola i närheten av författare och inte alls låtsas om att man faktiskt är ett stenhårt fan. Albert Bonnier kanske hade slagit mig på fingrarna ifall jag hade ertappats med en kamera.
Men visst jag hade också egentligen velat trängas bland montrarna på bokmässan, men det hanns inte med.

Rösta!

Liv Strömquist

Jag glömde att skriva att jag även har läst Liv Strömquists nya seriealbum Prins Charles känsla. Livs serier är skitroliga, arga och galet intelligenta. Den första utav Livs böcker jag läste var Einsteins fru. En dag i bokhandeln i Helsingborg hade jag sjukt tråkigt, inget att göra och framförallt inga kunder. Jag plockade på mig en bok från seriehyllan och började bläddra i den. Sen kunde jag inte sluta. Jag stod i kassan, satte mig ner i infodisken, läste och bläddrade. Tills boken var slut. Jag visade mina kollegor, kom, läs det här! Smart va? Roligt va? Jag kommer ihåg att jag mailade Liv samma dag och berättade om min Strömquist-eftermiddag. Hon blev glad såklart. Man kan tydligt se en utveckling i tre utav Livs böcker. I Hundra procent fett var hon rolig och smart, i Einsteins fru var hon rolig och utbildande, i Prins Charles känsla är hon rolig och erbjuder läsaren en doktorsexamen i sociologi och feminism. Mer och mer politik, fler och fler sociologiverk angivna som källor. Men fortfarande sjukt kul. Man känner sig smart när man läser, man säger, jaaa såhär är det ju, herregud så här är det, och vi bara accepterar det. Hennes fokus i Prins Charles känsla ligger på relationer och på heterosexuell kärlek. Varför är kärleken som en religion? Förr var Gud svaret på allt, numera är kärleken det största och finaste som finns. Hur blev det så? Glöm inte bort att det är ett seriealbum jag pratar om. Jag tror att jag i en intervju med Liv hörde att hon sa att om texten är för allvarlig kan man lätta upp med en rolig bild och tvärtom.
Läs Liv och förundras! Läs Liv och gapskratta!

Eller lyssna på Liv i Tankesmedjan varje måndag och torsdag.

Alla dessa priser

Tack, men nej tack

Under tiden som jag hade bloggpaus har jag knappt orkat läsa några andra bloggar heller. Jag blev bara trött så fort jag klickade omrking bland priser och listor och enkäter. Tydligen har priset Beautiful Blogger Award frekventerat bloggarna jag läser. Jag har sett loggan på var och varannan blogg senaste veckan. Detta visar ju tydligt på att det inte direkt är svårt att få det. Jag har också lyckats kamma hem det efter bara en ynka månads bloggande. Det var den mycket intelligenta bloggen Illusionernas blogg som nominerade mig, och det räcker tydligen att bli nominerad för att helt enkelt vinna priset. Tjoho! Hans nominering lyder:
Stringhyllan – Började blogga i augusti och slutade även att blogga i augusti? Bloggens inläggsstatistik för september är till och med värre än min. Hoppas att denna nominering skakar liv i Stringhyllan, för den har potential.

Klart att jag tar tag i min blogg efter så fina ord. Däremot tänker jag inte nominera ytterligare sju bloggar. Jag tycker faktiskt att det här priset luktar kedjebrev och klubben för inbördes beundran. I princip alla bokbloggar som jag följer har ju fått det. Jag ser det hellre som en spark i ändan och ett bevis på att folk faktiskt läser min blogg. 
Jag avslutar med en bild jag har hittat som inte har någonting alls att göra med böcker, bloggar eller pris utan med något mycket viktigare. 

 

Skendöd

Bloggen är skendöd. Ni kanske trodde att jag gav blogglivet en ynka augustimånad och sen drog mig ur. Men så är icke fallet. Bloggpremiären och en filmfestival råkade dock krocka. Jag har varit med och arrangerat en musikfilmsfestival vid namn Music Doc. Den höll på i 9 dagar och vi hade en visning per kväll. Vi visade film, underhöll med musik, band, dj, virkning, mat, visade film i båt, stumfilm på hustak och konstrundor. Allt detta genomförde vi under de 9 dagarna. Därför har jag inte direkt högprioriterat Stringhyllan.
Men jag har faktiskt hunnit läsa 4 böcker sedan jag segade mig igenom Agatha Christie. Ni får en snabbgenomgång av de eftersom jag har världens sämsta minne och inte är så bra på att skriva recensioner i efterhand.

Att springa av Maria Sveland. Boken handlar om två flickor i typ 13-14års åldern som är bästisar. De kommer från ganska olika bakgrund, en med en ensamstående mamma som kulturarbetar och jobbar i äldrevården, en med en mamma som är hemmafru och en pappa som är någon form av chef och aldrig är hemma.  Flickorna älskar verkligen varandra och tillbringar varje ledig sekund tillsammans. Men snart märker man allt inte står rätt till hemma hos en utav flickorna. Ett övergrepp avslöjas och deras värld vänds verkligen upp och ner. Att springa var fantastiskt bra och oerhört hemsk och gripande. Jag blev frustrerad över vilket uselt rättssamhälle vi bor i och över alla övergrepp som sker dagligen men som ingen ställs till svar för. Läs och häpna!

Styggelsen av Amanda Hellberg. Sverige vimlar ju inte direkt av skräckförfattare men här är en som klarar genren lysande! Halva boken utspelar sig på 40-talet, och halva utspelar sig idag. Flickan Singa blir bortrövad och inspärrad för att tjäna ett syskonpar som använder henne som ett medium. Upplysningarna de får av Singa använder brodern sedan i olika seanser, predikningar och liknande för att tjäna pengar på ortsbefolkningen. Singa blir sannerligen inte väl behandlad och ibland känns kanske alla detaljer lite för mycket, men det är bra skrivet. Halvan som utspelar sig i nutid binds såklart samman med det andra delen men är inte lika träffande eller engegerande tycker jag. Men jag hoppas på mer från Amanda Hellberg inom kort.

Cementträdgården av Ian McEwan. Fyra syskon och deras mamma bor i ett hus. När mamman dör bestämmer sig barnen för att inte säga det till någon eftersom de är rädda för att bli splittrade och satta på barnhem. Istället gjuter de en kista till sin mamma och lägger henne i källaren. Samtidigt som de fyra barnen får lära sig att ta vara på sig själva, ta hand om ett hushåll, ta hand om sin mycket yngre lillebror och mogna ligger mamman i källaren död. En dag upptäcker de en spricka i cementkistan. Ju större sprickan blir, desto större blir sprickorna mellan syskonen. Metaforen är tydlig och det är ganska tydligt att det här är en debut. Boken utspelar sig bara under några få sommarmånader men mycket hinner hända. Boken var ok, inte mer, inte mindre.

Skendöd av Tess Gerritsen. En klassisk spänningsdeckare. Boken känns som ett CSI-avsnitt rätt igenom. Den är lättläst och historien driver på, spännande blir det verkligen, men jag känner inte riktigt för någon utav karaktärerna, Inget får en att slappna av så mycket som en riktigt spännande deckare, man glömmer allt annat och bara vänder blad. Sen går man vidare, lite mer utvilad än tidigare. Läs den om ni behöver avkoppling och blandvändare!

The body in the library av Agatha Christie

Nu har jag äntligen läst ut min första Agatha Christie. Miss Marple påminde mig om en polis jag nyligen läst om, Joona Linna i Keplers deckare. En utredare som ALLTID har rätt. Man behöver aldrig tvivla om de är inne på fel eller rätt spår, det Miss Marple/Joona säger är alltid väl uttänkt och övervägt. Lita på Miss Marple!
Det tycker jag kan bli lite irriterande, men ok. En ung blondin hittas mördad i en överstes bibliotek, vem är den skyldige? Christie driver själv med Cluedo-klyschan. En annan blondin hittas snart också mördad, Miss Marple ombeds att hjälpa till. Hela boken är i princip bara ett långt förhör av de olika personerna i byns omgivning. Jag antar att alla Christie-deckare utspelar sig på exakt samma vis. Om man vill börja läsa böcker på engelska, säg en tonåring, så rekommenderar jag Christie! När jag var yngre började jag min deckarbana med Maria Lang och Joy Fielding, Christie kan vara en annan väg att ta sig an deckare på. Men jag tror inte att det här är min kopp te, inte nu längre! Jag försökte att lösa brottet innan sista sidan, jag försökte att leta efter ledtrådar och lägga onormalt stor vikt vid detaljer såsom, han hade väldigt muskulösa armar och stark överkropp (ahaaa..det var säkert han som ströp henne), men jag hade helt fel och Miss Marple visste ju vem som var mördaren redan i mitten av boken. Kudos Miss Marple! Nu åker du upp i hyllan!

Kungens födelsedag av Hans Koppel

Petter Lidbeck

Min bloggkarrirär är försummad. Den här veckan har spenderats i allehanda möten, på konserter eller sittandes i publiken till en eller annan humorshow. Malmöfestivalen och planerandet av Music Doc har slitit ut mig. Men nu är Malmöfestivalen över och jag kan koncentera mig på nästa festival, som jag själv är med och anordnar, Music Doc. Men alla först: uppdatera bloggen.
Jag har läst Kungens födelsedag av den inte längre alls mystiske Hans Koppel. Jag och alla andra fick ju i onsdags reda på att Hans Koppel egentligen heter Petter Lidbeck, främst känd som barnboksförfattare. Jag har inte haft några misstankar alls, jag brukar hålla mig ifrån spekulationer om pseudonymer. Jag blev positivt överraskad i alla fall.
Boken är som en short-cuts kind of book. Små historier som vävs samman. Korta kapitel där man ibland inte riktigt är med på vem som är berättaren. Men allteftersom man läser boken blir också AHA-en fler. Kungen köper tårta, kungen kör bil, livvakter pucklar på ungdomar och ungdomar blir kära. En söt liten bok som jag nog tycker är den "trevligaste" av Koppels böcker. Både Vi i villa och Medicinen lämnade mig mer eftertänksam och var intressantare under läsningen. Kungens födelsedag är underhållande och lättsmält.
Förövrigt har The body in the library fått min läslust att bromsas lite. Den går trögt och är ganska tråkig. Det är den första Christie jag läser och jag tror inte hon är min kopp te. Men om en sisådär 70 sidor får ni en recension på den.

Hasse & Tage

Hasse & Tage & Monica & Gösta

Jag avslöjade aldrig vilken bok som dolde sig bakom den första meningen i mitt litteraturquiz. Det var Tage Danielssons Bokbok. Bokbok är ett urval från sex av Tages böcker. Som en best of, som har den bästa av titlar. Bokbok inspirerar till högläsning. Jag blev faktiskt så pass inspirerad att jag skrev av två utav novellerna och skickade till ett par vänner. En novell om en flygel till min kompositörvän i Tyskland och en novell om det ultimata deckarhuset till min arkitektvän. Jag skrev alltså av novellerna för hand, på ett papper, ord för ord. Jag har inte skrivit en längre text för hand på flera år.
Jag har insett att jag är lite smått besatt av Hasse & Tage och deras produktion. Jag är uppväxt med Lindemän på LP-skivor, Monica Zetterlund ur stereon och Fröken Fleggmans mustasch runt jul. Under gymnasiet tittade jag på Picassos äventyr ohälsosamt många gånger. Alla små nyanser av skämt, politik, sanningar och smartheter som döljer sig i revyerna, filmerna och texterna har säkert påverkat mig mer än vad jag tror.
Nu har jag dock märkt att min bokhylla med olästa böcker (ja det är klart att en av mina stringhyllor är för olästa böcker) har en stor del olästa Hasse & Tage-böcker. Inte bra, de är inte värda att ligga där och samla damm. Den senaste boken jag köpte var Hasse & Tage och musiken. Den läste jag ut på en lunchrast, mest på grund av att halva boken är en sångbok. Lycka! Fast det var ett ganska knepigt urval, inte alls alla sånger var ju med. Nu ska jag bara få tag i Beppe Wolgers sångtexter också så börjar min Hasse & Tage-samling lukta komplett (ur min synpunkt alltså).
Biografierna över Tage, Monica och Gösta är som sagt tyvärr olästa än så länge. Klas Gustavfson som alla har skrivit dem har synnerligen ett trevligt arbete. Jag tror att han även har skrivit en över Beppe Wolgers. Jag läste häromdagen att Hasse Alfredsson länge varit sjuk. Jag hoppas inte att han går bort alltför snart.

Soldaten från Picassos Äventyr.

I somras besökte jag Hasse & Tage-muséet i Tomelilla. Det är "Världens minsta filmmuseum - Världens största Hasse & Tage-museum". Muséet är inhyst i ett pyttelitet järnvägshus. Man får bara vara där inne i max 30 minuter och det får bara vara 8 personer där inne samtidigt. Muséet är fullt av luckor och lådor att dra i och saker att trycka på och snurra på för att få ännu mer information. Man kan titta på klipp från filmerna och lyssna på musik och såklart läsa om alla produktionerna. En liten rumpnisse fanns där också.

Nej nu ska jag lämna mitt Hasse & Tage-bord och ge mig ut på Malmöfestivalen.

Sommarboken av Tove Jansson

Sommarboken utkom första gången 1972, då fanns inga illustrationer till boken. Tove ville inte illustrera den eftersom det inte är en barnbok. Men 1976 övertalade förlaget henne att rita bilder till. Bilderna är fantastiska och påminner såklart otroligt mycket om Mumin. Sommarboken handlar om Sophia och hennes farmor som tillbringar somrarna på en ö i skärgården. På ön finns också Sophias far men han sitter mest inne på sitt rum och arbetar. Sophia och farmorn utforskar ön och lär sig saker av varandra. Ibland hittar de på sagor, badar eller bryter sig in i direktörns stuga på grannön. Ibland täljer farmor ett palats av en barkbit till ett låtsasVenedig i kärret, ibland berättar farmor om när hon var ung och var scout eller så ligger de bara i solen och njuter.
Sommarboken är underbar. Kapitlen kan läsas fristående och kan nästan ses som små noveller. Jag får för mig att om jag hade kurat i en stuga på en ö och en sommarstorm hade dragit förbi hade Sommarboken passat ypperligt att högläsas framför en brasa.

Pär Thörn - igen

Bilden är lånad från http://www.krets.info/

Om man är nyfiken på författaren och ordkonstnären Pär Thörn kan jag rekommendera det här:


Pär Thörn framträder med ljud och text i tre timmar.

Nyckelord: Erik Trell, bandspelare, readymades, overheadapparater, fyrkantsvågformer, sugrör, tystnad, folie, svensk futurism, radio, onomatopoetiska infall, sinustoner, vitt brus, fingercymbaler, loopar,

Knutna Nävar, cut-ups, skört oväsen, TV-apparat, uppläsning, metapoesi, snö, röster, Strindberg och portföljdator.

18 augusti på Galleri Krets i Malmö, Kristianstadsgatan 16, öppettider: 19.00-22.00   Fri entré

Nattvakten av Sarah Waters

Nattvakten är den fjärde boken av Sarah Waters som jag läser. Jag har i sommar försökt ta mig igenom hela hennes författarskap och har nu bara Ficktjuven kvar.
Nattvakten utspelar sig mellan 1941-47 i England. Man får följa Helen, Kay, Julia, Viv och Duncans liv under dessa krigsdrabbade år. Andra världskriget är hela tiden påtagligt under hela berättelsen. I boken Främlingen i huset tycktes huset spela huvudrollen, i Nattvakten är det det gråa, sönderslagna men ändå hoppfulla London som nästan står i centrum. Ett lager av damm ligger över hus, soffor och kyrkogårdar, tunnelbanan skramlar i underjorden, bomblarm ljuder, sökarljus skiner över himlen och soldater flirtar med allt och alla. Ett kärleksdrama utspelar sig mellan Kay, Julia och Helen. Lesbisk kärlek är än en gång ett huvudtema i Waters bok. Duncan plågas av en mörk hemlighet och Viv är älskarinna till en gift soldat. Det här låter ju kanske ganska lökigt men Sarah Waters är en mästare på att beskriva karaktärer och att göra de levande. Hon beskriver kärlek precis så hjärtskärande och förtärande som den kan vara. Hon hoppar inte över erotiken och jag tycker att hon skildrar den ovanligt bra.
Historien i Nattvakten berättas inte i kronologisk ordning och det tycker jag definitivt är ett vinnande grepp. Man får veta en del men inte varför, man bjuds på svar men har fortfarande inte frågan. När man slår ihop boken är man glad över att ha fått lära känna Helen, Kay, Julia, Viv och Duncan. Men jag undrar fortfarande hur de har det därborta i regniga London.
Jag väntar spänt på en bok där Waters historia utspelar sig i en samtida värld. Hittills har hon utforskat 1800-talet och 1940-talet och hon har verkligen gjort det med bravur. Men kanske behöver hon alla tabun som fanns då. Jag kan i och för sig tycka att det finns en hel del tabun nu också som hon kan använda sig av.
Om man aldrig har läst Sarah Waters kanske inte det här är boken man ska börja men den är såklart läsvärd och gillar man 40-talet så har man verkligen något att se framemot.

Första meningen - en form av litteraturquiz

Även om det inte riktigt var det här jag menade när jag tidigare skrev om litteraturquiz så hakar även jag på en bokbloggstrend. Den här formen blir jäkligt svår om man inte just är boknörd men å ena sidan är det ju bara boknördar som läser bokbloggar så here we go! Å andra sidan hade jag själv inte ens kunnat ta mina egna böcker. Jag har dåligt minne och de här tio böckerna var det ofanligt länge sen jag läste. Men de ligger mig varmt om hjärtat allihopa. De är kalasbra helt enkelt! Jag hittade idén på Cias blogg och där stod det att man skulle välja tio utav sina favoritböcker och sedan skriva ner första meningen i den. Därefter följer vild gissning i kommentatorsfältet. Om någon gissar rätt på en enda utav mina så blir jag nöjd. Som sagt, det är inga bestsellers det här, nja kanske en och annan.

1. Du som håller denna bok i dina händer tala vänligt till den.

2. När jag vaknar är det kallt på sängens andra sida. Lisa H gissade rätt på Hungerspelen av Suzanne Collins

3. Vem heter inte César Vallejo eller nåt annat och har en gång ägt en blå kostym och suttit på ett café i Paris och fyllt tjugosex år och trott sig kunna tänka samma tanke under den tid som en enda nolla förblir värdelös. audreyfenn gissade rätt på Efter oss syndafloden av Stig Claesson!

4. Hej och hjärtligt välkomna till denna gala där vi ikväll ska kora historiens allra mest provocerande pojkvänner. Sara gissade rätt på Einsteins fru av Liv Strömquist!

5. Why is the measure of love loss? Vixxtoria gissade rätt på Written on the body av Jeanette Winterson!

6. A spectre is haunting the world today: the spectre of crimethink, and the underground front which heralds it. Micke gissade rätt på Days of war, Nights of love av kollektivet Crimethink!

7. Jag föddes 1927, enda barnet till medelklassföräldrar, båda engelska, och vilka själva var födda i den groteskt förlängda skuggan - som de aldrig tillräckligt lyckades höja sig över historien för att ta sig ur - efter den monstruösa dvärgen drottning Victoria. Den här råkade jag visst avslöja själv, det är Illusionisten av John Fowles!

8. Elspeth dog medan Robert stod framför en automat och betraktade en stråle te som sprutade ner i en liten plastmugg. Cia gissade rätt på Själars osaliga längtan av Audrey Niffenegger!

9. So you're all set for money then? the boy named Crow asks in his characteristic sluggish voice. Kafka på jobbet gissade rätt på Kafka on the shore av Haruki Murakami!

10. Den bok jag nu sätter mig ner för att skriva verkar meningslös på många - om jag alls vågar tänka mig, att "många" får läsa den - eftersom jag alldeles självmant, utan någons order, börjar ett sådant arbete och ändå inte själv är riktigt på det klara med vad avsikten är. Kafka på jobbet gissade rätt på Kallocain av Karin Boye!

Jag önskar er all lycka! Jag kan avslöja att jag tydligen valde hälften kvinnliga och hälften manliga författare.

Quizmaster

Varannan torsdag är det Popquiz på Far i Hatten i Malmö. Då får man i sitt lag gissa rätt på 45 olika låtar, ett gäng följdfrågor och 5 anagram. Det är fantastiskt roligt! Hela kalaset tar ungefär tre timmar och under tiden inmundigar man öl. De tre gånger jag och mitt lag har deltagit har vi fått resultaten, 89, 106 och nu senast 113,5. Det här säger ju inte ett smack för er oinsatta. Men senast nu ikväll kom vi faktiskt tvåa av alla deltagande lag! Tjoho! Jag gillar quiz, speciellt quiz där man får nörda på utav bara h-ete. Är det för lätt så är det ju inte kul, men vet man vad de i Daft Punk heter så kan man bara stolt över sig själv (just den frågan tog inte jag utan min lagkamrat).

Min vän C berättade om en gång när hon och hennes jobb skulle åka nånstans med buss. På vägen dit hade de ett litteraturquiz i bussen. Det lästes helt enkelt upp ett stycke ur en bok, sen skulle man gissa författare och boktitel. Var det för svårt så lästes det upp en liten bit till. Sen tror jag det var lite följdfrågor på det.  Ett quiz i min smak! Jag och C började genast spåna på vilka författare och böcker som skulle figurera i vårt quiz, om vi hade kontruerat ett till våra vänner. Det svåra är ju såklart att inte göra det för lätt men inte för svårt heller, då blir det ju bara tråkigt. Det snackades Murakami, Dostojevskij, Auster och Lagerlöf. Har man aldrig läst en Läckberg kan det ju vara sjukt svårt när det börjar talas om nån Patrik som löser mord, men å andra sidan kanske man känner igen Fjällbacka? Vilka böcker hade ni velat ha i ert litteraturquiz?

När ska hyllan ramla ner?

Jaha. Så hade man köpt ett gäng böcker igen. Varför? Jag har ju oändligt många olästa böcker redan. Mitt första besök på Papercutshop resulterade i två fina Penguinmuggar och efter lite rotande i ModernistaREAN så fiskade jag fram Lowboy av John Wray och Din vän datamaskinen och Mutationer av Anna Greta Leijon av Malmösonen Pär Thörn. Jag har bara läst Tidsstudiemannen av honom innan och den var oväntat bra. Finurligt, lågt tempo, händelselöst fast eftertänksamt smart på någe sätt. Han skriver oftast en prosa som ibland nosar på lyrik. Han gjorde en performance/uppläsning av Röda rummet för några veckor sen. Där använde han sig av en kör som helt sonika läste upp Röda rummet i bokstavsordning, ord för ord. Hela romanen, uppdelad ord för ord, alfabetiskt. Jag gick tyvärr inte dit men de som gjorde sade att de var en häftig upplevelse. Mestadels bara ett mummel eller sorl av röster men så vips så efter alla att och de och kan och och så kom ett lite längre ord som gav uppläsningen en rytmik som tydligen var sjyst. Nog om Pär.
Hittade några pocket som jag inte har sett i Malmö på ett tag. Mörkrets hjärta har jag faktiskt inte läst och det är ju antagligen skandal. Anledningen till att jag köpte The body in the library av Christie var att jag köpte just den muggen. Cementträdgården är jag riktigt sugen på. Brödernas Benzinis cirkusshow ska tydligen bli film med Herr Robert Pattinson och boken ska ju tydligen vara bra, bättre än omslaget är snyggt kan man ju hoppas. Polis, polis potatismos är ett annat performancerelaterat inköp. Malmö Konsthall gjorde konst av boken och Maj Sjöwall var själv på invigningen på Hotell Savoy där ju boken inleds. Femton olika konstnärer gjorde av boken inspirerade konstverk på nio olika platser i Malmö. De fick romanen, en karta över Malmö och en intervju med Maj Sjöwall från The Guardian och fick sedan göra vad de ville. Bland annat ett där en polis dansade, som tydligen har blivit ett YouTubefenomen. Men nu har ju jag inte läst boken, bara sett filmen för en herrans massa år sen.
Jag ska försöka inte köpa några böcker nu på kanske tre månader? Kära nån, hur ska det gå till!?

Hufvudstaden!

Jag kommer att ha den snyggaste koppen på jobbet.

Nu drar jag på roadtrip med slutstation Stockholm. Där hoppas jag kanske kunna införskaffa en utav de här kopparna och säkert en bok eller två. Tillbaka inom kort!

Fynd!

Var precis på Emmaus på Helenholm. Gjorde några pocketfynd. Har läst Liftarens guide för en hel massa år sen men har blivit av med exemplaret med alla delar i. Hittade de här charmiga tre första delarna. Graham Greene har jag aldrig läst innan men känns som en borde-författare.

Boksmycken

Jag vill ha! Jag har en faiblesse för örhängen, jag har hur många som helst. Men några som jag fortfarande inte har efter några års dreglande framför datorn är de här. Stiliserade böcker i vinyl att hänga och dingla från örat och visa exakt hur boknördig jag är. Smyckena är gjorda av Aroha Silhouettes och tyvärr är jag inte sponsrad och tyvärr äger jag varken broschen eller örhängena än. Böckerna finns också som halsband.