Scarlett Thomas börjar utkristallisera sig som en utav mina nya favoriter. Det är alltid spännande när man märker att man börjar närma sig ett sådant författarskap. Thomas tre första böcker handlar om Lily Pascale som är lektor i universitetsengelska, hon löser även mordgåtor. Låter väldigt bra, spänning och universitet och Scarlett Thomas i en perfekt kombination, kanske, jag har ju inte läst Lily Pascaleböckerna, men det kanske det får bli ändring på. Jag har läst Slutet på Mr Y (The end of Mr Y) och den var hemskt bra. Man känner sig intelligent när man läser Thomas böcker. I New York var det nästintill omöjligt att hitta böcker av Thomas, den enda jag hittade var hennes nyaste från 2010, Our tragic universe. Thomas är från England, men borde ändå finnas i de stora bokhandlarna i USA tycker jag.
PopCo handlar om Alice Butler som jobbar på det multinationella leksaksföretaget PopCo. Där utvecklar hon nya produkter, hennes mest framgångsrika serie leksaker är The Kid Codebreaker och The Kid Spy Kit. Som barn växte Alice upp med sina morföräldrar. Båda två var matematiker och hennes morfar var även världsberömd kodlösare (heter det så?). Han arbetade med att deschiffrera koder och skapa nya koder under andra världskriget. Han låter Alice hjälpa honom att försöka lösa The Voynich Manuscript, en lång kod, som har gäckat kodlösare i decennier. Hon lär sig tidigt om primtal, de vanligaste orden i det engelska språket och olika typer av koder och deschiffreringsmetoder. Runt halsen har Alice ett halsband som hennes morfar har sagt att hon aldrig får ta av sig, på halsbandet står det en lång rad siffror och en märklig symbol. Alice får reda på att siffrorna är en kod som har med en skattkarta att göra, en karta som hennes morfar har lyckats få fram från ett kodat brev.
Nu arbetar hon som sagt på PopCo och använder sina kodkunskaper till att producera leksaker till 9-åringar världen över. Under en konferenshelg med PopCo får hon kodade meddelande i små vita kuvert. Har detta med hennes jobb att göra, eller med hennes morfars arbete?
Allt med den här boken är smart och underhållande. Långa utläggningar om olika typer av deschiffreringar eller förklaringar om hur man faktoriserar primtal går som en dans. Man blir som en kunskapstörstande idiot som vill veta mer, om hur det går för Alice på konferensen, om hon kanske ändå ska bli vegan, vem som skickar dessa meddelanden, varför hon bor med sina morföräldrar? ? ? ?
Scarlett Thomas måste vara naturvetare tänker jag, men nej hon har en examen i Cultural studies och undervisar nu i kreativt skrivande i Kent.
Jag vill nu att ni läser Scarlett Thomas böcker, kom igen nu, var inte så pjoskiga, läs de då!
tisdag 31 maj 2011
måndag 30 maj 2011
Brev från en bruten horisont - Calle Brunell
Jag har blurbat!! Jag har fått min första blurb på den här finfina boken. Jag är rätt nöjd över det. En blurb är alltså en liten kommentar som blir tryckt på boken för att inspirera framtida köpare. På Brev från en bruten horisont står det:
"Många stora känslor beskrivs och beskrivs mycket väl. Man lägger ett pussel medan man läser den här romanen. Pusslet blir större och vackrare för var sida man lämnar bakom sig."
Bokbloggen Stringhyllan
Brev från en bruten horisont är Calle Brunells debut. Jag kan inte annat än beskriva boken som myllrande. Det vimlar av poetiska kärleksfraser, dikter och brev flyter iland från skeppsbrutna galna män. Breven flyter iland på en vindpinad bohuslänsk ö där människorna sedan länge har blivit introverta surkartar.
Det kryllar av vanvettig passion. Vissa älskar böcker eller kampen för fackföreningen, andra havet och vinden, några älskar varandra.
Det svärmas och trängs på den där bohuslänska ön när breven läses upp. Är det ett tecken från Gud? Breven får folk att börja le igen, får folk att skratta och uppvakta varandra, får folk att tina upp. Det görs många barn då när breven kom guppande på vågorna.
Mika och Ellis blir följderna. De blir kära varandra på ett bibliotek. Deras föräldrar och deras föräldrar i sin tur är vad den här boken handlar om. Många stora känslor beskrivs och beskrivs mycket väl. Man tappar bort sig ibland, vem är mor till vem och vems son kommer att föra kärleken vidare? Man lägger ett pussel medans man läser den här romanen. Pusslet blir större och vackrare för var sida man lämnar bakom sig. Man reser mellan Blackpool, Göteborg, skogarna i Norrland och tillbaka till skärgården i Bohuslän. Varje generation har sin plats. Varje generation har sin kamp.
Nu har Brunell debuten avklarad. Med beröm godkänt. Men jag vill ändå ha mer, djupare, jag vill att det ska ta tag i mig mer. Jag vill ha en släktkrönika på flera hundra sidor. Det klarar du. Skriv en Buddenbrooks eller en Middlesex Calle!
"Många stora känslor beskrivs och beskrivs mycket väl. Man lägger ett pussel medan man läser den här romanen. Pusslet blir större och vackrare för var sida man lämnar bakom sig."
Bokbloggen Stringhyllan
Brev från en bruten horisont är Calle Brunells debut. Jag kan inte annat än beskriva boken som myllrande. Det vimlar av poetiska kärleksfraser, dikter och brev flyter iland från skeppsbrutna galna män. Breven flyter iland på en vindpinad bohuslänsk ö där människorna sedan länge har blivit introverta surkartar.
Det kryllar av vanvettig passion. Vissa älskar böcker eller kampen för fackföreningen, andra havet och vinden, några älskar varandra.
Det svärmas och trängs på den där bohuslänska ön när breven läses upp. Är det ett tecken från Gud? Breven får folk att börja le igen, får folk att skratta och uppvakta varandra, får folk att tina upp. Det görs många barn då när breven kom guppande på vågorna.
Mika och Ellis blir följderna. De blir kära varandra på ett bibliotek. Deras föräldrar och deras föräldrar i sin tur är vad den här boken handlar om. Många stora känslor beskrivs och beskrivs mycket väl. Man tappar bort sig ibland, vem är mor till vem och vems son kommer att föra kärleken vidare? Man lägger ett pussel medans man läser den här romanen. Pusslet blir större och vackrare för var sida man lämnar bakom sig. Man reser mellan Blackpool, Göteborg, skogarna i Norrland och tillbaka till skärgården i Bohuslän. Varje generation har sin plats. Varje generation har sin kamp.
Nu har Brunell debuten avklarad. Med beröm godkänt. Men jag vill ändå ha mer, djupare, jag vill att det ska ta tag i mig mer. Jag vill ha en släktkrönika på flera hundra sidor. Det klarar du. Skriv en Buddenbrooks eller en Middlesex Calle!
Etiketter:
Brev från en bruten horisont,
Calle Brunell,
recensioner
söndag 29 maj 2011
Vi håller på med en viktig grej - Sara Hansson
Sara Hansson har släppt ett nytt seriealbum. Sara är 11 år och upptäcker en kväll framför tvn bandet Spice Girls. Dagen efter blir hon kompis med Rebecka (Rebbe) som har deras skiva. Sara och Rebbe blir bästisar, delar ett vänskapshalsband, sminkar sig, gör en dans till en Spice Girls-låt, sover över hos varandra, hatar sin föräldrar, är oroliga för att deras mammor ska dö, ringer Heta Linjen från en telefonkiosk (!), hatar skolplikt och kallar killarna i skolan för CP.
Så jäkla 90-tal! Skitbra är det, H Ö G igenkänningsfaktor för alla som gick i mellanstadiet på 90-talet. Bäst är:
Läraren: "Du kan sitta bredvid Max i bussen"
Max: "Jag tänker inte sitta breve nån jävla tjej"
Sara: "Tror du jag vill sitta breve dig ditt CP!!"
Läraren: "Så säger man inte, CP är en sjukdom"
Sara: Jaha, är TJEJ också en sjukdom???"
Inte riktigt lika knivskarpt som Liv Strömquist eller Sara Granér, men på god väg.
Lyssna även på Sara Hansson i Tankesmedjan i P3.
Så jäkla 90-tal! Skitbra är det, H Ö G igenkänningsfaktor för alla som gick i mellanstadiet på 90-talet. Bäst är:
Läraren: "Du kan sitta bredvid Max i bussen"
Max: "Jag tänker inte sitta breve nån jävla tjej"
Sara: "Tror du jag vill sitta breve dig ditt CP!!"
Läraren: "Så säger man inte, CP är en sjukdom"
Sara: Jaha, är TJEJ också en sjukdom???"
Inte riktigt lika knivskarpt som Liv Strömquist eller Sara Granér, men på god väg.
Lyssna även på Sara Hansson i Tankesmedjan i P3.
Etiketter:
recensioner,
Sara Hansson,
serier,
Vi håller på med en viktig grej
fredag 27 maj 2011
New York
Jag har varit i New York och DC i två veckor. Jag var där och visade film med Music Doc och semestrade. Jag köpte, hör och häpna, en hel del böcker också.
Nerifrån och upp: The small stakes - music posters by Jason Munn,
Our tragic universe av Scarlett Thomas (fin inbunden utgåva som var på rea på Strand bookstore, även den enda bok av Scarlett Thomas som fanns där, mkt märkligt),
Tree of codes av Jonathan Safran Foer (äntligen är den i min ägo, på Shakespeare & Co på Broadway kostade den hiskeliga 60 dollar, men jag hittade den för 40 dollar på Book culture)
Everything is illuminated & Extremely loud and incredibly close av Foer (en fantastisk samlingsutgåva av Foers två första romaner, prette kewl),
The Sexual life of an Islamist in Paris av Leila Marouane (på underbar Greenlight Bookstore hade de en hel vägg med böcker från Europa editions, ett trevligt, men för mig helt okänt förlag. Den här boken hade ett intressant omslag och en lockande titel, kaching! Den fick följa med hem),
The invisble circus av Jennifer Egan (slut på förlaget, men Strand bookstore hade som tur var ett exemplar kvar),
The music of chance av Paul Auster (man måste nästan köpa en Austerbok varje gång man är i New York).
Överst är ett vykortset med vykort föreställande böcker. YES! Så himla nördigt, men med väldigt vackra bilder.
Här kommer lite andra bilder från min voyage.
Vi stötte på Ethan Hawke utanför Chelsea Hotel |
Vi var på en fantastisk skybar. |
Den nya favoritbokhandeln. |
Säkert många intressanta nya författare att upptäcka i denna bok. |
Little bee, en bok jag såg många människor läsa på metron. Nu läser jag den. |
Camilla Läckberg i tunnelbanan. Erotic and terryfing... |
Park Slope, home of many great authors. |
Fin bokhandel i DC. |
söndag 22 maj 2011
Bokmärken för er Steampunkare
Ni kanske sitter och läser Metro 2033 eller Necromancer och blir sugen på att ha ett sånt här tjusigt steampunk-bokmärke. Galet snygga saker finns det på Etsy.
Etiketter:
bokmärke,
boknörderi,
etsy,
steampunk
fredag 20 maj 2011
2244 - nytt förlag blickar mot öst
I Bonnierförlagen ingår numera 2244. Ett litet förlag som översätter och ger ut böcker från länderna runt Svarta havet.
-Det är hög tid att bli av med nackspärren, vrida huvudet och rikta blicken åt andra håll vad gäller översatt litteratur i Sverige. Svarta havsländernas rika litteratur är alltför dåligt känd i Sverige. Det ska vi ändra på, säger Ingemar Nilsson, förläggare på 2244 i ett pressmeddelande.
Jag ser mest framemot boken Livet börjar på fredag.
Förlaget satsar på att ge ut 8-10 böcker om året och det låter ju väldigt ambitiöst. Loggan och hemsidan har också fått smaka på ambition, snyggt jobbat. Hoppas att er utgivning kommer att hålla lika hög klass.
-Det är hög tid att bli av med nackspärren, vrida huvudet och rikta blicken åt andra håll vad gäller översatt litteratur i Sverige. Svarta havsländernas rika litteratur är alltför dåligt känd i Sverige. Det ska vi ändra på, säger Ingemar Nilsson, förläggare på 2244 i ett pressmeddelande.
Jag ser mest framemot boken Livet börjar på fredag.
Förlaget satsar på att ge ut 8-10 böcker om året och det låter ju väldigt ambitiöst. Loggan och hemsidan har också fått smaka på ambition, snyggt jobbat. Hoppas att er utgivning kommer att hålla lika hög klass.
Etiketter:
2244. förlag,
Bonniers
tisdag 17 maj 2011
Någon i din säng - Andreas Roman
Jag märker nu att Någon i din säng är slutsåld i pocket. Knepigt. Vill man läsa får man låna på bibblan eller köpa en inbunden bok.
Andreas Roman skriver ganska spännande småläskiga böcker. I boken Mörkrädd är David sjukligt mörkrädd. I Någon i din säng återkommer faktiskt David som barndomsvän till huvudkaraktären Sofia.
Sofia har allt, hon är framgångsrik författare och tjänar bra med pengar och har en fantastisk lägenhet. Men hon känner sig lite ensam ibland. Stundtals pratar hon med sig själv, eller kanske med sin låtsaskompis. Hon blandar ihop det där. När hon var barn hade hon inte så många vänner utan umgicks mest med låtsaskompisen. Till slut träffade hon David en solig sommardag. Men låtsaskompisen slutade inte dyka upp. Sofia försökte säga till honom att han inte behövdes mer. Långt om länge försvann han.
Nu funderar Sofia på om hon har blivit disträ, eller kanske galen. När hon kommer hem på kvällarna står stereon på, eller så ligger det papper slängt över lägenheten. Gllömde hon kanske låsa en kväll? Hon blir mer och mer osäker på om hon är ensam hemma eller inte.
Mycket spännande emellanåt, bokens omslag gör att man knappt kan titta på det när man lägger boken ifrån sig om kvällarna. Men David är en mycket intressantare karaktär än Sofia, till och med i den här boken där han inte gör ett så stort inhopp. Jag kan inte relatera till Sofias ensamma, sterila liv och hem.
Men boken är väl helt okej.
Andreas Roman skriver ganska spännande småläskiga böcker. I boken Mörkrädd är David sjukligt mörkrädd. I Någon i din säng återkommer faktiskt David som barndomsvän till huvudkaraktären Sofia.
Sofia har allt, hon är framgångsrik författare och tjänar bra med pengar och har en fantastisk lägenhet. Men hon känner sig lite ensam ibland. Stundtals pratar hon med sig själv, eller kanske med sin låtsaskompis. Hon blandar ihop det där. När hon var barn hade hon inte så många vänner utan umgicks mest med låtsaskompisen. Till slut träffade hon David en solig sommardag. Men låtsaskompisen slutade inte dyka upp. Sofia försökte säga till honom att han inte behövdes mer. Långt om länge försvann han.
Nu funderar Sofia på om hon har blivit disträ, eller kanske galen. När hon kommer hem på kvällarna står stereon på, eller så ligger det papper slängt över lägenheten. Gllömde hon kanske låsa en kväll? Hon blir mer och mer osäker på om hon är ensam hemma eller inte.
Mycket spännande emellanåt, bokens omslag gör att man knappt kan titta på det när man lägger boken ifrån sig om kvällarna. Men David är en mycket intressantare karaktär än Sofia, till och med i den här boken där han inte gör ett så stort inhopp. Jag kan inte relatera till Sofias ensamma, sterila liv och hem.
Men boken är väl helt okej.
Etiketter:
Andreas Roman,
Någon i din säng,
recensioner
söndag 15 maj 2011
Tomorrow when the war began
När jag var yngre plöjde jag John Marsdens sju böcker långa serie om Ellie och hennes vänner som åker iväg på campingtripp och kommer tillbaka till ett land i krig. Deras familjer är försvunna och antagligen fångar till de ockuperande makterna. Deras enda alternativ är att proviantera och åka tillbaka till vildmarken för att gömma sig. Efter ett litet tag tröttnar de på att inte göra något åt sin situation. De börjar sabotera fiendens militära baser. De blir helt enkelt en liten ungdomsguerilla. Böckerna var fantastiska! De utspelar sig i ett nutida Australien och det gör även filmen som har kommit nu i år. Jag såg filmen nyligen och jag gillade den också. Det ska tydligen bli två filmer till som bygger på de två nästkommande böckerna. Sen planeras det kanske att göra tv-serie på de andra fyra böckerna. Bonnier Carlsen har gjort misstaget att inte trycka upp böckerna igen. Jag har mailat dem och tjatat men den har inte svarat än. Jag hoppas att de tar sitt förnuft till fånga för det här är böcker som kan få vilken unge som helst att bli bokslukare. De påminner lite om Hungerspelen faktiskt. Eller Hungerspelen påminner om dem. Vi hejar på Bonnier Carlsen tycker jag!
Etiketter:
bok blir film,
John Marsden,
Tomorrow when the war began
fredag 13 maj 2011
Den drunknade - Therese Bohman
Den drunknade är en tunn roman som kom ut i augusti 2010. Den har legat och väntat på mig i hyllan sedan dess. I juli kommer den i pocket. Det är en perfekt sommarpocket.
Marina åker ner till sin syster som bor i ett hus på landet i Skåne. Redan på första sidan vet jag att jag älskar den här boken. Allt beskriva i minsta detalj och man känner igen sig i miljöbeskrivningarna, dofterna och värmen. Gruset knastrar under bilens däck, brisen från havet luktar salt. Bussen in till stan stannar på varenda hållplats, ingen går på, brevlådorna står i rader längs vägen.
Stella och Gabriel välkomnar Marina med öppna armar. Stellas man är författare och Stella åker in till stan varje dag för att arbeta som stadsträdgårdsmästare. Hemma i huset vilar Marina i hängmattan, läser böcker och går promenader. På kvällarna dricks det vin och äts god mat. Allt är som en perfekt sommarsemester. Fast något kanske klingar lite falskt. Marina vet aldrig riktigt om Gabriel är allvarlig eller om han skojar. Sommaren i huset i Skåne börjar varmt och torrt och slutar fuktigt och kallt.
ÄLSKAR. Jag älskar det här. Therese Bohman tar sig tid för att beskriva alla känslor och nyanser i relationen mellan Marina, Stella och Gabriel. Allt är perfekt uttänkt och planerat.
Jag vill ha mer av Therese Bohman, ge mig en bok till, NU!
Marina åker ner till sin syster som bor i ett hus på landet i Skåne. Redan på första sidan vet jag att jag älskar den här boken. Allt beskriva i minsta detalj och man känner igen sig i miljöbeskrivningarna, dofterna och värmen. Gruset knastrar under bilens däck, brisen från havet luktar salt. Bussen in till stan stannar på varenda hållplats, ingen går på, brevlådorna står i rader längs vägen.
Stella och Gabriel välkomnar Marina med öppna armar. Stellas man är författare och Stella åker in till stan varje dag för att arbeta som stadsträdgårdsmästare. Hemma i huset vilar Marina i hängmattan, läser böcker och går promenader. På kvällarna dricks det vin och äts god mat. Allt är som en perfekt sommarsemester. Fast något kanske klingar lite falskt. Marina vet aldrig riktigt om Gabriel är allvarlig eller om han skojar. Sommaren i huset i Skåne börjar varmt och torrt och slutar fuktigt och kallt.
ÄLSKAR. Jag älskar det här. Therese Bohman tar sig tid för att beskriva alla känslor och nyanser i relationen mellan Marina, Stella och Gabriel. Allt är perfekt uttänkt och planerat.
Jag vill ha mer av Therese Bohman, ge mig en bok till, NU!
Etiketter:
Den drunknade,
recensioner,
Therese Bohman
tisdag 10 maj 2011
måndag 9 maj 2011
Nattpatrullen - Sergej Lukjanenko
Rysk fantasy håller hög klass. Förra året läste jag Metro 2033 och hänfördes. Moskva är på något sätt magiskt i sig, utan att övernaturliga fenomen behövs, det gör att miljön passar perfekt att fylla med vampyrer, monster, mörka magiker och hamnskiftare.
Nattpatrullen är en serie (såklart, ge mig någon gång en endaste bok som inte är en serie, suck) och den första att bli översätt till svenska. Senare i år kommer del två, Dagpatrullen.
Världen är uppdelat i ont och gott. De goda, Nattpatrullen, jobbar på natten (när de märka krafterna är som starkast), de onda, Dagpatrullen jobbar på dagen. Människorna är intet ont anande om allt detta. De vet inte om att världen kryllar av magiker och vampyrer. Dessa syns/märks nämligen enbart om man går in i Skymningen. Detta är något som alla med magiska krafter, goda eller onda, kan göra. För att upprätthålla balansen mellan gott och ont jobbar Nattpatrullen och Dagpatrullen. Så fort en ond gärning har begåtts, att en människa har mördats med mörka krafter som uppsåt eller att en vampyr har tagit en oskyldig människas liv, utan licens, så får de goda göra en god gärning. Kanske påverka en människa att sluta dricka eller influera en hel by så att inga brott begås under ett dygn.
Anton jobbar i Nattpatrullen som analytiker, hans vanliga uppdrag brukar mest röra sig om att sitta framför en dator och göra efterforskningar eller analysera de mörkas gärningar för att se om något större är på gång. Men nu har Anton börjat få fältuppdrag. Han ska hitta en vampyr som jagar urskillningslöst och utan licens (om någon är registrerad vampyr lever han i regel på donerat blod eller får en licens för att ta ett liv). Han driver omkring i metron för att få upp spåret av vampyren och ser där en kvinna som har ett svart moln virvlande ovanför huvudet. Han inser att någon har kastat en stor förbannelse över henne, men kan inget göra, vampyrjakten kommer först. När han till slut hittar vampyrerna har de hittat ett offer att festa på, en liten kille som verkar ha oanade magiska krafter. Pojken glider in och ut ur Skymningen utan att vara medveten om det själv. Anton har upptäckt en oinititerad magiker. Kampen mellan gott och ont fortsätter.
Det här är riktigt bra. Den dramatiska, eviga fejden mellan gott och ont blandas upp med långa filosofiska diskussioner mellan medarbetarna i Nattpatrullen. Vad är egentligen godhet? Är vi tillräckligt goda för att arbeta för Nattpatrullen?
Jag ser framemot fortsättningen Dagpatrullen där vi istället får Lukjanenkos värld från de mörkas sida. Jag applåderar Coltso och Ersatz som kontinuerligt ger ut utmärkt fantasy från de spännande mörka länderna i öst.
Nattpatrullen är en serie (såklart, ge mig någon gång en endaste bok som inte är en serie, suck) och den första att bli översätt till svenska. Senare i år kommer del två, Dagpatrullen.
Världen är uppdelat i ont och gott. De goda, Nattpatrullen, jobbar på natten (när de märka krafterna är som starkast), de onda, Dagpatrullen jobbar på dagen. Människorna är intet ont anande om allt detta. De vet inte om att världen kryllar av magiker och vampyrer. Dessa syns/märks nämligen enbart om man går in i Skymningen. Detta är något som alla med magiska krafter, goda eller onda, kan göra. För att upprätthålla balansen mellan gott och ont jobbar Nattpatrullen och Dagpatrullen. Så fort en ond gärning har begåtts, att en människa har mördats med mörka krafter som uppsåt eller att en vampyr har tagit en oskyldig människas liv, utan licens, så får de goda göra en god gärning. Kanske påverka en människa att sluta dricka eller influera en hel by så att inga brott begås under ett dygn.
Anton jobbar i Nattpatrullen som analytiker, hans vanliga uppdrag brukar mest röra sig om att sitta framför en dator och göra efterforskningar eller analysera de mörkas gärningar för att se om något större är på gång. Men nu har Anton börjat få fältuppdrag. Han ska hitta en vampyr som jagar urskillningslöst och utan licens (om någon är registrerad vampyr lever han i regel på donerat blod eller får en licens för att ta ett liv). Han driver omkring i metron för att få upp spåret av vampyren och ser där en kvinna som har ett svart moln virvlande ovanför huvudet. Han inser att någon har kastat en stor förbannelse över henne, men kan inget göra, vampyrjakten kommer först. När han till slut hittar vampyrerna har de hittat ett offer att festa på, en liten kille som verkar ha oanade magiska krafter. Pojken glider in och ut ur Skymningen utan att vara medveten om det själv. Anton har upptäckt en oinititerad magiker. Kampen mellan gott och ont fortsätter.
Det här är riktigt bra. Den dramatiska, eviga fejden mellan gott och ont blandas upp med långa filosofiska diskussioner mellan medarbetarna i Nattpatrullen. Vad är egentligen godhet? Är vi tillräckligt goda för att arbeta för Nattpatrullen?
Jag ser framemot fortsättningen Dagpatrullen där vi istället får Lukjanenkos värld från de mörkas sida. Jag applåderar Coltso och Ersatz som kontinuerligt ger ut utmärkt fantasy från de spännande mörka länderna i öst.
Etiketter:
fantasy,
Nattpatrullen,
recensioner,
Sergej Lukjanenko
lördag 7 maj 2011
Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Elfgren Bergmark
Jag har läst Cirkeln. Alla har snart läst Cirkeln. Jonas Thente på DN har till och med fått de mest vuxna, grå herrarna att läsa Cirkeln. Alla pratar om Cirkeln, har du läst?
Sex tonårstjejer med väldigt klara utmejslade egenskaper är tydligen häxor. Halleda, de tvingas samarbeta, fastän att de hatar varandra och några till och med mobbar varandra, mot ONDSKAN. En kille på tjejernas gymnasieskola begår självmord i början av boken och detta är något som ONDSKAN har ställt till med.
Ångestfyllt gymnasieliv som varenda kotte kan känna igen sig i blandas med trollformler och fräsande svarta katter. Det är verkligen utmärkt skildrat. De populära i klassen kanske inte har det så lätt heller. De mobbade mår jättedåligt och vill bara hämnas på världen. Läshuvuden som varken är populära eller mobbade, bara grå. Allt är jobbigt, ingen tycker att gymnasiet är en dans på rosor. Sen adderar vi killar på det här. Kärlek och sexdebuter och hångel långt in på natten.
Det här är skitbra, om man är tonåring. Jag vet inte om jag kan sträcka mig till att jag gillar det. Jag kommer nog inte läsa de efterföljande delarna i triologin om orten Engelsfors och häxorna.
Kim W Andersson har gjort det skitsnygga omslaget. Kudos.
Sex tonårstjejer med väldigt klara utmejslade egenskaper är tydligen häxor. Halleda, de tvingas samarbeta, fastän att de hatar varandra och några till och med mobbar varandra, mot ONDSKAN. En kille på tjejernas gymnasieskola begår självmord i början av boken och detta är något som ONDSKAN har ställt till med.
Ångestfyllt gymnasieliv som varenda kotte kan känna igen sig i blandas med trollformler och fräsande svarta katter. Det är verkligen utmärkt skildrat. De populära i klassen kanske inte har det så lätt heller. De mobbade mår jättedåligt och vill bara hämnas på världen. Läshuvuden som varken är populära eller mobbade, bara grå. Allt är jobbigt, ingen tycker att gymnasiet är en dans på rosor. Sen adderar vi killar på det här. Kärlek och sexdebuter och hångel långt in på natten.
Det här är skitbra, om man är tonåring. Jag vet inte om jag kan sträcka mig till att jag gillar det. Jag kommer nog inte läsa de efterföljande delarna i triologin om orten Engelsfors och häxorna.
Kim W Andersson har gjort det skitsnygga omslaget. Kudos.
Etiketter:
Cirkeln,
Mats Strandberg,
recensioner,
Sara Elfgren Bergmark
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)