Brev från en bruten horisont - Calle Brunell

Jag har blurbat!! Jag har fått min första blurb på den här finfina boken. Jag är rätt nöjd över det. En blurb är alltså en liten kommentar som blir tryckt på boken för att inspirera framtida köpare. På Brev från en bruten horisont står det:
"Många stora känslor beskrivs och beskrivs mycket väl. Man lägger ett pussel medan man läser den här romanen. Pusslet blir större och vackrare för var sida man lämnar bakom sig."

Bokbloggen Stringhyllan

Brev från en bruten horisont är Calle Brunells debut. Jag kan inte annat än beskriva boken som myllrande. Det vimlar av poetiska kärleksfraser, dikter och brev flyter iland från skeppsbrutna galna män. Breven flyter iland på en vindpinad bohuslänsk ö där människorna sedan länge har blivit introverta surkartar.
Det kryllar av vanvettig passion. Vissa älskar böcker eller kampen för fackföreningen, andra havet och vinden, några älskar varandra.
Det svärmas och trängs på den där bohuslänska ön när breven läses upp. Är det ett tecken från Gud? Breven får folk att börja le igen, får folk att skratta och uppvakta varandra, får folk att tina upp. Det görs många barn då när breven kom guppande på vågorna.
Mika och Ellis blir följderna. De blir kära varandra på ett bibliotek. Deras föräldrar och deras föräldrar i sin tur är vad den här boken handlar om. Många stora känslor beskrivs och beskrivs mycket väl. Man tappar bort sig ibland, vem är mor till vem och vems son kommer att föra kärleken vidare? Man lägger ett pussel medans man läser den här romanen. Pusslet blir större och vackrare för var sida man lämnar bakom sig. Man reser mellan Blackpool, Göteborg, skogarna i Norrland och tillbaka till skärgården i Bohuslän. Varje generation har sin plats. Varje generation har sin kamp.
Nu har Brunell debuten avklarad. Med beröm godkänt. Men jag vill ändå ha mer, djupare, jag vill att det ska ta tag i mig mer. Jag vill ha en släktkrönika på flera hundra sidor. Det klarar du. Skriv en Buddenbrooks eller en Middlesex Calle!

Vi håller på med en viktig grej - Sara Hansson

Sara Hansson har släppt ett nytt seriealbum. Sara är 11 år och upptäcker en kväll framför tvn bandet Spice Girls. Dagen efter blir hon kompis med Rebecka (Rebbe) som har deras skiva. Sara och Rebbe blir bästisar, delar ett vänskapshalsband, sminkar sig, gör en dans till en Spice Girls-låt, sover över hos varandra, hatar sin föräldrar, är oroliga för att deras mammor ska dö,  ringer Heta Linjen från en telefonkiosk (!), hatar skolplikt och kallar killarna i skolan för CP.
Så jäkla 90-tal! Skitbra är det, H Ö G igenkänningsfaktor för alla som gick i mellanstadiet på 90-talet. Bäst är:
Läraren: "Du kan sitta bredvid Max i bussen"
Max: "Jag tänker inte sitta breve nån jävla tjej"
Sara: "Tror du jag vill sitta breve dig ditt CP!!"
Läraren: "Så säger man inte, CP är en sjukdom"
Sara: Jaha, är TJEJ också en sjukdom???"

Inte riktigt lika knivskarpt som Liv Strömquist eller Sara Granér, men på god väg.

Lyssna även på Sara Hansson i Tankesmedjan i P3.

New York

Jag har varit i New York och DC i två veckor. Jag var där och visade film med Music Doc och semestrade. Jag köpte, hör och häpna, en hel del böcker också. 

Nerifrån och upp: The small stakes - music posters by Jason Munn, 

Our tragic universe av Scarlett Thomas (fin inbunden utgåva som var på rea på Strand bookstore, även den enda bok av Scarlett Thomas som fanns där, mkt märkligt), 

Tree of codes av Jonathan Safran Foer (äntligen är den i min ägo, på Shakespeare & Co på Broadway kostade den hiskeliga 60 dollar, men jag hittade den för 40 dollar på Book culture) 

Everything is illuminated & Extremely loud and incredibly close av Foer (en fantastisk samlingsutgåva av Foers två första romaner, prette kewl), 

The Sexual life of an Islamist in Paris av Leila Marouane (på underbar Greenlight Bookstore hade de en hel vägg med böcker från Europa editions, ett trevligt, men för mig helt okänt förlag. Den här boken hade ett intressant omslag och en lockande titel, kaching! Den fick följa med hem), 

The invisble circus av Jennifer Egan (slut på förlaget, men Strand bookstore hade som tur var ett exemplar kvar), 

The music of chance av Paul Auster (man måste nästan köpa en Austerbok varje gång man är i New York). 

Överst är ett vykortset med vykort föreställande böcker. YES! Så himla nördigt, men med väldigt vackra bilder. 

Här kommer lite andra bilder från min voyage. 

Vi stötte på Ethan Hawke utanför Chelsea Hotel

Vi var på en fantastisk skybar. 

Den nya favoritbokhandeln. 

Säkert många intressanta nya författare att upptäcka i denna bok. 

Little bee, en bok jag såg många människor läsa på metron.  Nu läser jag den. 

Camilla Läckberg i tunnelbanan. Erotic and terryfing...

Park Slope, home of many great authors. 

Fin bokhandel i DC. 

Bokmärken för er Steampunkare

Ni kanske sitter och läser Metro 2033 eller Necromancer och blir sugen på att ha ett sånt här tjusigt steampunk-bokmärke. Galet snygga saker finns det på Etsy.

2244 - nytt förlag blickar mot öst

I Bonnierförlagen ingår numera 2244. Ett litet förlag som översätter och ger ut böcker från länderna runt Svarta havet.
-Det är hög tid att bli av med nackspärren, vrida huvudet och rikta blicken åt andra håll vad gäller översatt litteratur i Sverige. Svarta havsländernas rika litteratur är alltför dåligt känd i Sverige. Det ska vi ändra på, säger Ingemar Nilsson, förläggare på 2244 i ett pressmeddelande.
Jag ser mest framemot boken Livet börjar på fredag. 
Förlaget satsar på att ge ut 8-10 böcker om året och det låter ju väldigt ambitiöst. Loggan och hemsidan har också fått smaka på ambition, snyggt jobbat. Hoppas att er utgivning kommer att hålla lika hög klass.

Någon i din säng - Andreas Roman

Jag märker nu att Någon i din säng är slutsåld i pocket. Knepigt. Vill man läsa får man låna på bibblan eller köpa en inbunden bok.
Andreas Roman skriver ganska spännande småläskiga böcker. I boken Mörkrädd är David sjukligt mörkrädd. I Någon i din säng återkommer faktiskt David som barndomsvän till huvudkaraktären Sofia.
Sofia har allt, hon är framgångsrik författare och tjänar bra med pengar och har en fantastisk lägenhet. Men hon känner sig lite ensam ibland. Stundtals pratar hon med sig själv, eller kanske med sin låtsaskompis. Hon blandar ihop det där. När hon var barn hade hon inte så många vänner utan umgicks mest med låtsaskompisen. Till slut träffade hon David en solig sommardag. Men låtsaskompisen slutade inte dyka upp. Sofia försökte säga till honom att han inte behövdes mer. Långt om länge försvann han.
Nu funderar Sofia på om hon har blivit disträ, eller kanske galen. När hon kommer hem på kvällarna står stereon på, eller så ligger det papper slängt över lägenheten. Gllömde hon kanske låsa en kväll? Hon blir mer och mer osäker på om hon är ensam hemma eller inte.
Mycket spännande emellanåt, bokens omslag gör att man knappt kan titta på det när man lägger boken ifrån sig om kvällarna. Men David är en mycket intressantare karaktär än Sofia, till och med i den här boken där han inte gör ett så stort inhopp. Jag kan inte relatera till Sofias ensamma, sterila liv och hem.
Men boken är väl helt okej.

Tomorrow when the war began

När jag var yngre plöjde jag John Marsdens sju böcker långa serie om Ellie och hennes vänner som åker iväg på campingtripp och kommer tillbaka till ett land i krig. Deras familjer är försvunna och antagligen fångar till de ockuperande makterna. Deras enda alternativ är att proviantera och åka tillbaka till vildmarken för att gömma sig. Efter ett litet tag tröttnar de på att inte göra något åt sin situation. De börjar sabotera fiendens militära baser. De blir helt enkelt en liten ungdomsguerilla. Böckerna var fantastiska! De utspelar sig i ett nutida Australien och det gör även filmen som har kommit nu i år. Jag såg filmen nyligen och jag gillade den också. Det ska tydligen bli två filmer till som bygger på de två nästkommande böckerna. Sen planeras det kanske att göra tv-serie på de andra fyra böckerna. Bonnier Carlsen har gjort misstaget att inte trycka upp böckerna igen. Jag har mailat dem och tjatat men den har inte svarat än. Jag hoppas att de tar sitt förnuft till fånga för det här är böcker som kan få vilken unge som helst att bli bokslukare. De påminner lite om Hungerspelen faktiskt. Eller Hungerspelen påminner om dem. Vi hejar på Bonnier Carlsen tycker jag!

Den drunknade - Therese Bohman

Den drunknade är en tunn roman som kom ut i augusti 2010. Den har legat och väntat på mig i hyllan sedan dess. I juli kommer den i pocket. Det är en perfekt sommarpocket.
Marina åker ner till sin syster som bor i ett hus på landet i Skåne. Redan på första sidan vet jag att jag älskar den här boken. Allt beskriva i minsta detalj och man känner igen sig i miljöbeskrivningarna, dofterna och värmen. Gruset knastrar under bilens däck, brisen från havet luktar salt. Bussen in till stan stannar på varenda hållplats, ingen går på, brevlådorna står i rader längs vägen.
Stella och Gabriel välkomnar Marina med öppna armar. Stellas man är författare och Stella åker in till stan varje dag för att arbeta som stadsträdgårdsmästare. Hemma i huset vilar Marina i hängmattan, läser böcker och går promenader. På kvällarna dricks det vin och äts god mat. Allt är som en perfekt sommarsemester. Fast något kanske klingar lite falskt.  Marina vet aldrig riktigt om Gabriel är allvarlig eller om han skojar. Sommaren i huset i Skåne börjar varmt och torrt och slutar fuktigt och kallt.
ÄLSKAR. Jag älskar det här. Therese Bohman tar sig tid för att beskriva alla känslor och nyanser i relationen mellan Marina, Stella och Gabriel. Allt är perfekt uttänkt och planerat.
Jag vill ha mer av Therese Bohman, ge mig en bok till, NU!

New York

Jag är i New York och visar film och cyklar i Brooklyn. Eller så hänger jag på Strand.

Nattpatrullen - Sergej Lukjanenko

Rysk fantasy håller hög klass. Förra året läste jag Metro 2033 och hänfördes. Moskva är på något sätt magiskt i sig, utan att övernaturliga fenomen behövs, det gör att miljön passar perfekt att fylla med vampyrer, monster, mörka magiker och hamnskiftare.
Nattpatrullen är en serie (såklart, ge mig någon gång en endaste bok som inte är en serie, suck) och den första att bli översätt till svenska. Senare i år kommer del två, Dagpatrullen.
Världen är uppdelat i ont och gott. De goda, Nattpatrullen, jobbar på natten (när de märka krafterna är som starkast), de onda, Dagpatrullen jobbar på dagen. Människorna är intet ont anande om allt detta. De vet inte om att världen kryllar av magiker och vampyrer. Dessa syns/märks nämligen enbart om man går in i Skymningen. Detta är något som alla med magiska krafter, goda eller onda, kan göra. För att upprätthålla balansen mellan gott och ont jobbar Nattpatrullen och Dagpatrullen. Så fort en ond gärning har begåtts, att en människa har mördats med mörka krafter som uppsåt eller att en vampyr har tagit en oskyldig människas liv, utan licens, så får de goda göra en god gärning. Kanske påverka en människa att sluta dricka eller influera en hel by så att inga brott begås under ett dygn.
Anton jobbar i Nattpatrullen som analytiker, hans vanliga uppdrag brukar mest röra sig om att sitta framför en dator och göra efterforskningar eller analysera de mörkas gärningar för att se om något större är på gång. Men nu har Anton börjat få fältuppdrag. Han ska hitta en vampyr som jagar urskillningslöst och utan licens (om någon är registrerad vampyr lever han i regel på donerat blod eller får en licens för att ta ett liv). Han driver omkring i metron för att få upp spåret av vampyren och ser där en kvinna som har ett svart moln virvlande ovanför huvudet. Han inser att någon har kastat en stor förbannelse över henne, men kan inget göra, vampyrjakten kommer först. När han till slut hittar vampyrerna har de hittat ett offer att festa på, en liten kille som verkar ha oanade magiska krafter. Pojken glider in och ut ur Skymningen utan att vara medveten om det själv. Anton har upptäckt en oinititerad magiker. Kampen mellan gott och ont fortsätter.
Det här är riktigt bra. Den dramatiska, eviga fejden mellan gott och ont blandas upp med långa filosofiska diskussioner mellan medarbetarna i Nattpatrullen. Vad är egentligen godhet? Är vi tillräckligt goda för att arbeta för Nattpatrullen?
Jag ser framemot fortsättningen Dagpatrullen där vi istället får Lukjanenkos värld från de mörkas sida. Jag applåderar Coltso och Ersatz som kontinuerligt ger ut utmärkt fantasy från de spännande mörka länderna i öst.

Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Elfgren Bergmark

Jag har läst Cirkeln. Alla har snart läst Cirkeln. Jonas Thente på DN har till och med fått de mest vuxna, grå herrarna att läsa Cirkeln. Alla pratar om Cirkeln, har du läst?
Sex tonårstjejer med väldigt klara utmejslade egenskaper är tydligen häxor. Halleda, de tvingas samarbeta, fastän att de hatar varandra och några till och med mobbar varandra, mot ONDSKAN. En kille på tjejernas gymnasieskola begår självmord i början av boken och detta är något som ONDSKAN har ställt till med.
Ångestfyllt gymnasieliv som varenda kotte kan känna igen sig i blandas med trollformler och fräsande svarta katter. Det är verkligen utmärkt skildrat. De populära i klassen kanske inte har det så lätt heller. De mobbade mår jättedåligt och vill bara hämnas på världen. Läshuvuden som varken är populära eller mobbade, bara grå. Allt är jobbigt, ingen tycker att gymnasiet är en dans på rosor. Sen adderar vi killar på det här. Kärlek och sexdebuter och hångel långt in på natten.
Det här är skitbra, om man är tonåring. Jag vet inte om jag kan sträcka mig till att jag gillar det. Jag kommer nog inte läsa de efterföljande delarna i triologin om orten Engelsfors och häxorna.
Kim W Andersson har gjort det skitsnygga omslaget. Kudos.

The Keep - Jennifer Egan

Jennifer Egan fick Pulitzerpriset för A visit from the goon squad för några dagar sen. Plötsligt kändes det som att var läge att läsa The keep som har varit stående i bokhyllan i några år. Jag tror att det var hos Calliope som jag läste om den först.
Boken handlar om Ray som sitter i fängelse för mord, där börjar han gå en skrivarkurs. Historien som han skriver handlar om Danny som åker till ett slott i någonstans i Tjeckien för att hjälpa sin kusin Howard att restaurera detta. Howard vill skapa ett semesterparadis där fantasin får flöda. Miljön och slottet ska inspirera människor att återfå den fantasi man har förlorat sedan barnsben. Danny ställer sig något tveksam till Howards dröm och undrar varför han egentligen har blivit släpad över halva jordklotet till det rurala Östeuropa. Det verkar vara en hel del skumma saker som försigår på slottet och kvar av den gamla slottfamiljen finns bara en  gammal baronessa som bor i slottets torn.
Samtidigt kämpar Ray i fängelset, dels med historien, dels med sin spirande romans till Holly, skrivarkursens lärarinna. Livet i fängelset är inte lätt. Såklart flätas Rays och Dannys historier ihop på ett ganska så smart sätt!
Jennifer Egan skriver jäkligt bra. Hennes huvudkaraktärer påminner om Douglas Couplands rycka-på-axlarna-killar och det är ganska roligt ibland. Jag har beställt A visit from the goon sqaud och Look at me för vidare Egan-utredning. Egan känns som en spännande författare att utforska, jag hoppas på en ny favortiförfattare. The keep kom på svenska 2008 och heter Slutna rum. 1999 släpptes Den osynliga cirkusen på svenska, men den är tyvärr slut på förlaget både på engelska (The invisible circus) och på svenska.

Intressanta män i Bon

I senaste numret av Bon intervjuar Jonas Hassan Khemiri Jonathan Safran Foer. Det känns som en intervju som redan gjorts flera gånger om. Kanske i DN? Intervjun är i alla fall ganska kort men trevlig. Foer berättar att Safran betyder bibliotekarie på jiddisch och att han skulle vilja skriva en bok som heter Magical Jews som handlar om de tio mest inflytelserika manliga konstnärer som har påverkat honom. Han pratar också om att den linjära romanen känns sååå förlegad.
Det är Jonas Hassan Khemiris andra intervju, hans första gjorde han med Nas. Jonathan Safran Foer har bara gjort en intervju, det var med världsmästaren i pingpong 2003, Werner Schlager, Foer älskar pingis.

Jag läste Bon ganska mycket när tidningen var ny, nu känns den ytligare än ngnsin men kanske kan den här intervjun vara ett tecken på att den börjar shapea upp sig igen. Numret bjuder även på en sjyst intervju i terapiform med regissören Jesper Ganslandt (Farväl Falkenberg och Apan) gjord av P1-geniet Erik Schüldt.

Men plötsligt inser jag och reagerar över könsfördelningen. Jag räknar lite på det. Av fyra krönikor är  fyra skrivna av män. Av sex intervjuer handlar fem om män och fyra är skrivna av män. Den enda kvinnan som överhuvudtaget förekommer bakom pennan är chefredaktören Linda Leopold. Skärpning Bon! Finns det verkligen inga kvinnliga skribenter som är värda att anställa? Eller några coola kvinnor som kan flankera Anna von Hausswolff mot gubbväldet bland intervjuerna?

Kråkflickan av Jerker Eriksson & Håkan Axlander-Sundquist

För nåt år sen läste jag aldrig deckare. Det var nästan som en princip. Men sen insåg jag att alla deckare är inte som svenska standarddeckare med gråa småstäder med deppiga poliser som tar en whiskey för mycket och lyssnar på frijazz. Så jag började leta efter deckare som hade något annorlunda, som inte följde den här standardmallen. Kråkflickan är verkligen ingen dussindeckare. Den följer polisen Jeanette och psykologen Sofie.
Boken börjar med att en kvinna inreder ett rum i en lägenhet med frigolit, ljudisolerar rummet totalt, täcker golvet med vattentät presenning och döljer sedan ingången till rummet med en bokhylla.
Jeanette hittar sedan kropp efter kropp, pojkar som ingen saknar dyker upp, mumifierade, syrafrätta, nerdrogade och torterade. Vem kan ha gjort det här och varför är det ingen som saknar de här barnen?
Psykologen Sofies patienter är före detta barnsoldater, pedofiler och kvinnor som blivit sexuellt förgripna sedan barnsben. Inga lätta patienter direkt. På något vis förs Jeanettes utredning och Sofies patienter närmre och närmre varandra. Som läsare vet man en hel del mer än Jeanette och Sofie.
De här kvinnorna i karriären har såklart familjer och familjeproblem även de. Ganska så komplicerade sådana. Inget är speciellt enkelt i den här boken. Det är mycket våld och detaljerade övergrepp som beskrivs. Karaktärerna är verkligen mångbottnade och deras relationer är superkomplexa. Det är inte direkt spännande, snarare blir man som läsare smått äcklad över hur människor får och kan bete sig. Det är många personer i den här boken som inte är det de utger sig för att vara, en hel del oväntade vändningar och överraskningar utlovas och boken avslutar till och med med en cliffhanger. Som så många andra deckare så ska detta bli en triologi (Hungerelden släpps i maj), men jag vet inte om orkar med en till så känslomässigt jobbig deckare.

Rikets sal - boken

Jag vet inte om humorbloggen Rikets sal är vida känd. Om man är en sann P3-humorlyssnare vet man nog vad jag pratar om. Det är spillrorna från Pang Prego - tillika nuvarande medlemmar ur eterns enda politiska satirprogram Tankesmedjan - programledarna från barnprogrammet på SVT Gabba Gabba som driver denna underbara blogg (Jesper Rönndahl, Kringlan Svensson, Josefin Johansson, Nanna Johansson & Valle Westesson m.fl). Bloggen muntrar upp den mörkaste dag och inläggen varierar i form och innehåll, mögelstudier, serieteckningar, påhopp, kränk, videoklipp, bilder, ja det är blandat som fan helt enkelt.
Bloggen har funnits sedan januari 2010 och har nu släppts som bok. Boken är försvånansvärt tjock (233 s.) och oerhört snyggt formgiven (formgivare är Benny Mårtensson). Liksom bloggen är innehållet högt som lågt. Mest lågt kanske, men jäkligt roligt och det är väl det som är huvudsaken när man sysslar med humor. Thomas Högbloms twittrande är illustrerat som en liten fågel och återfinns på nästan varenda sida. Jesper Rönndahl recenserar sina mindre lyckade ståuppgig. Josefin Johansson driver en brevkampanj mot olika företag som har hindrat henne att få så pass rött eller sprayat hår som hon vill ha det. Nanna Johanssons briljanta serieteckningar står sida vid sida med Kringlan Svenssons följetong Rockbjörnens folk. Här finns något för alla. Möjligen lite väl studentikost ibland och dalarna är kanske något fler än önskat men skit i det säger jag. Köp, skratta, håll för ögonen och titta igen, KUL är det i alla fall.

Medlemmarna i Rikets sal brukar hänga på klubben Oslipat i Malmö om man vill se mer och höra de ståuppa.

http://www.riketssal.se

Kärleken i Julia Anderssons liv - Åsa Moberg

Kärleken i Julia Anderssons liv skrevs 1973-74 men publicerades först nu. Julia Andersson är helt enkelt Åsa Moberg. Den handlar om Åsa Mobergs relation till Harry Schein (Hubert Meyer i boken). Julia jobbar som textilkonstnär och modedebattör (kanske man kan kalla det). Hon bor tillsammans med Rune sedan åtta år tillbaka när hon träffar Hubert på en debatt. Hubert är mycket äldre än Julia, rik, framgångsrik och chef för Moderna museet i Stockholm (i verkligheten chef för Svenska filminstitutet). Han är gift med den världsberömda operasångerskan Lisbeth (i verkligheten skådespelerskan Ingrid Thulin) men det bekymrar inte Hubert att inleda en relation med Julia.
Julia tvekar, hon är ju förälskad i Rune och har det rätt så bra. Men Hubert är så spännande och vacker, och han vill ha Julia, hur nu det kan komma sig. Hon som är så alldaglig, finnig och ung.
Romanen beskriver 70-talets Stockholm ypperligt. Feminismen, socialdemokratin (Hubert simmar med Olof Palme ett par gånger i veckan), vänstervågen. Julia tvivlar på sig själv och jämför sitt eget kärleksliv med alla andras. Hon känner sig inte speciellt vuxen fastän att hon är 25 år. Först trodde hon att när hon fick handla på Systemet skulle hon känna sig vuxen och mogen men tji fick hon, sen trodde hon att så fort hon skaffade körkort skulle hon känna sig vuxen men det hände inget speciellt. Till slut kommer hon fram till att den slutgiltiga vuxenheten kommer om hon är otrogen. Det är ju alla hennes andra kvinnliga vänner.
Kärleken i Julia Anderssons liv är otroligt lik Maken, men skrevs faktiskt två år före denna klassiker av Gun-Britt Sundström.
Jag gillar det här starkt. Jag gillar att förflyttas tillbaka till 70-talet och alla principer och åsikter om social välfärd och hur män och kvinnor ska bete sig. Läs!

Harry Schein och Ingrid Thulin

Paul Auster kommer till Malmö

Men ok. Nu kommer Paul Auster till Malmö. Det är väl jävligt ironiskt. För den 11 maj när han besöker Stadsbiblioteket i Malmö, då är jag i New York. I Park Slope, där Paul bor, kommer jag hänga extra mycket. Men då passar Paul på att åka till Malmö. Men ååååh. Suck och stön!

Sydsvenskan har koll. 

Pocket från Sekwa

Det lilla förlaget Sekwa som översätter utmärkt fransk litteratur har just nu ett pangerbjudande på Bokus. Köp två pocket från Sekwa för 69 kr!
Jag kan tipsa om Bombyx, Doft av ondska, Igelkottens elegans, Utrop och Insekt. Alla är väldigt bra!

Mera film med Safran Foer

Nu fick jag precis reda på att Extremely loud and incredibly close ska bli film och att de spelar in filmen i New York as we speak. Filmens skådespelare är på A-kändislistan. Vad sägs om Tom Hanks och Sandra Bullock (är det här verkligen en romantisk komedi), John Goodman och Max von Sydow m.fl.?

Såg ni Jonathan Safran Foer på Babel i torsdags? Han pratade om sin nya bok Äta djur. Per Morberg och Lotta Lundgren satt i studion och hade läst boken och hyllade och gillade.


Mer om filmen. 
Babels Jonatan Safran Foer reportage.  

Benjamin Kunkel mot sitt förfall

En gång för längesen läste jag boken Indecision av Benjamin Kunkel. Det handlar om en Douglas Couplandinspirerad uttråkad 28-årig kille som jobbar på Pfizer och som inte kan ta ett enda beslut, han kan inte bestämma sig för något alls. Hans totala oförmåga att ta några beslut får honom att börja äta piller som utger sig för att hjälpa honom med detta stora problem. Han reser till Ecuador för att leta efter en gammal flamma och boken är rätt bra faktiskt. Boken utgavs på svenska på Bazar förlag 2007 och kommer nu i pocket.
Men har inte kvaliteten på omslagets design förändrats för varje utgåva? Anledningen till att jag överhuvudtaget plockade upp Indecision i bokhandeln var att den såg intressant ut och var snygg. Varken den inbundna eller pocketvarianten av den svenska översättningen kan väl locka någon? Pocketutgåvan är rent ut sagt gräslig.
Skärpning Bazar!

Mycket nu

Jag gjorde misstaget att börja på Kärleken i Julia Anderssons liv samtidig som jag fick boken Brev från en bruten horistont skickat till mig att läsa tills på onsdag och sen bestämma mig för att äntligen ta tag i att se The Wire. Den där serien som alla som har sett den säger att man bara MÅSTE se. Att det är en del utav populärkulturen och blabla. Kärleken i Julia Anderssons liv är jättebra men den är just nu längst ner på prioriteringsstegen. The Wire är helt omöjligt att slita sig ifrån. Så hejdå mitt liv, jag finns framför tvn om nåt brådskande händer.

Kan passa på att informera om att nu ska boken Berättelsen om Pi av Yann Martel också bli film. Ang Lee regisserar och Tobey Maguire spelar killen i båten som blir strandad på en ö. En okänd indisk skådespelare vid namn Suraj Sharma spelar Pi. Den här boken har jag faktiskt inte läst, men det är liksom The Wire tydligen något som man bara   ska   ha   läst. Filmen ska spelas in i 3D (!?) och kommer på bio i december 2012.

1Q84 av Haruki Murakami

Haruki Murakami är min favoritförfattare. Jag upptäckte honom i samband med en resa till Tokyo 2004. Sedan dess har jag slukat vartenda ord han har skrivit. Han är en produktiv japan, romaner, noveller, dokumentära skildringar av löpning och terrorister i tunnelbanor, allt har jag satt tänderna i. Jag har enbart läst honom på engelska. 2004 fanns nämligen inga utav hans böcker översatta till svenska. Jay Rubin (översättaren till engelska) har blivit Murakamis röst för mig. Men så plötsligt skulle han släppa ett tredelat epos vid namn 1Q84. Jag letade efter den engelska översättningens släppdatum, men fann inget. Istället skulle Norstedts ge ut boken på svenska i rödaste rappet (ok nästan rödaste rappet, den kom på japanska 2009). In i det sista tänkte jag att jag skulle vänta på Jay Rubins översättning (som alltså inte kommer förrän i september), men till sist vann nyfikenheten och jag började läsa de på svenska.
Vartannat kapitel i 1Q84 handlar om Tengo och vartannat om Aomame. Båda två är väldigt ensamma människor i storstadens Tokyo. Aomame är uppvuxen i en kristen sekt men är nu kampsportsinstruktör. Hon försörjer sig även som massör och yrkesmördare. Hon är cool, vältränad, utan ett uns överflödigt fett på kroppen och har inga vänner eller familj.
Tengo är matematiklärare och aspirerande romanförfattare. Han jobbar på ett förlag där han korrläser manus och skriver små texter till en tidskrift. På dagarna lyssnar han på musik, läser och lagar lite mat. Inte heller han har några vänner eller någon familj. Ibland kommer hans gifta flickvän hem till honom för lite sex.
De här två ensliga öarna till människor blir på ett nära mytologiskt sätt indragen i ett äventyr som spänner över tid och rum. Plötsligt en kväll märker Aomame att det finns två månar på himlen. En vanlig stor gul måne och en lite mindre grön. Hon börjar även inse att hon inte längre lever sitt liv i Tokyo 1984 utan att hon numera lever i världen 1Q84. Samtidigt skriver Tengo en berättelse där dessa månar förekommer...

De här två första delarna ska man definitivt läsa efter varandra. Del tre kommer på svenska till våren 2012 och jag kommer att räkna ner dagarna. Tengo och Aomame är intimt sammankopplade med varandra och om deras två delar av historien ska sammanflätas på ett lyckligt sätt får man inte reda på förrän i del tre.
Vad tyckte jag då om att läsa på svenska? Tja det gick ju faktiskt bra. Men jag störde mig en hel del på know-how, perciever, reciever och andra engelska uttryck som Vibeke Emond tydligen har tyckt inte gååår att översätta till svenska.
Alla Murakamis böcker brukar följa ett visst mönster och 1Q84 är inget undantag. Ensamma män som inte har några lyckliga relationer med kvinnor, gärna ska en kvinna försvinna någon gång under historiens gång, det lagast många enkla måltider och det lyssnas mycket på jazz och klassisk musik tillsammans med ett glas öl eller whiskey. Alla har ganska mycket sex och snusk är inget som lämnas därhän. Det grubblas en hel del, på vad de här ensamma människorna egentligen fyller för funktion i verkligheten? Det är stillsamt och mycket detaljrikt, en människas utseende kan beskrivas över två sidor. Men det blir aldrig tråkigt. Jag älskar Murakamis magiska realism och jag längtar till våren 2012.

Två engelska pockettips

Det har kommit in två nya engelska pocketar i bokhandeln som jag jobbar i som jag suktar efter. Dels Chuck Palahniuks nya Tell-all. Den kommer jag definitvt att införskaffa även om jag aldrig tog mig igenom hans förra Pygmy.
Den andra boken är Lights out in wonderland. Exemplaret som jag har framför mig är gult och orange och mycket snyggare än det blekbeiga som finns bild på på internet. Författaren DBC Pierre har jag aldrig hört talas om, men när jag googlar honom känner jag ju igen titeln på hans mest kända bok Vernon God little. DBC står tydligen för Dirty but clean. En cool kille helt enkelt. Baksidetexten på Lights out in wonderland lyder:

"When twenty-something Gabriwl Swift's anti-capitalist activism accidently starts turning a profit, it's the last straw. His philosophical enquiries about the state of the world - from the credit default swaps to soulless shopping malls - all point in one direction. But before he checks out of life, Gabriel decides to go on one last journey, which will take  him from London to Japan and Berlin - and finally to Wonderland".

Visst låter det bra? Men om jag köper den här så kommer den ligga och damma på min hylla. Just nu har jag för många andra böcker som jag trängtar efter. Jag får för mig att A fraction of the web eller Illusionernas blogg hade uppskattat den här romanen.

Nattvandraren - Andrew Taylor

Det här är den andra boken av Andrew Taylor som jag läser. Liksom den förra är det en historisk spänningsroman som Taylor levererar. I slutet av 1700-talets London lever John Holdsworth ett ledsamt liv efter att hans fru och son har drunknat i Themsen. Han blir dock kontaktad av den rika änkan Lady Anne som erbjuder honom stora pengar om han kan åka till Cambridge och bota hennes son Frank från sin påstådda galenskap efter att han sett ett spöke. Holdsworth får bo hos retorsparet Carbury i Cambridge där han snart blir varse om att inom universitetets grindar utspelar sig en helt egen värld med andra regler och traditioner än utanför.
Klubben Den helige andes brödrarskap som studenterna står i kö för att få vara en del av verkar ha något med Franks påstådda galenskap att göra. Vad har studenterna och professorerna att dölja inför Holdsworth, kommer han lyckas att bota Frank, kommer han till och med att finna ett nytt ljus i sitt eget dystra liv och var det verkligen ett spöke Frank såg den där natten?
Herregud vad många frågetecken som hopar sig i den här romanen. Tyvärr är det inte speciellt spännande och miljöerna som Holdsworth rör sig i är inte alls lockande, det är lerigt och dragigt och smutsigt och dimmigt. Boken spänner över 445 sidor och det är inte förrän runt sida 350 som saker och ting börjar bli någotsånär intressanta.
Det blödande hjärtat, också  av Taylor, var inte heller någon enastående roman. Det rycker inte tag i en! Det är synd för alla ingredienser finns ju där, England, universitet, spöken, kärlek, men Taylor verkar inte äga något trollspö för att skapa magi mellan sidorna, tyvärr.

Rikets sal signerar i Malmö!

Eventet på Facebook. 
Rikets sal

Eric Ericson

I tisdags var jag på Doc Lounge, det är en dokumentärfilmsklubb som visar bra film kombinerat med skönt häng. I tisdags visades bland annat filmen Varma hälsningar, Eric Ericson. Eric Ericson är mest känd för böckerna Brev till samhället och Brev till utlandet. Där har han skickat brev till diverse myndigheter, kommuner, affärer, personer m.m med allehanda förfrågningar och knepigheter. Breven och svaren publiceras i de här två böckerna. I filmen intervjudes många utav de som hade fått breven, men även Erics klasskompisar, lärare, kompisar och syskon. Till slut fick man även träffa Eric Ericson himself. Han jobbar på reklambyrå i Stockholm och pysslar på fritiden med galna projekt som ofta skildras i hans böcker. Han har tydligen hållt på med busringningar och brevskickande i hela sitt liv. Två utav hans vänner Clara & Tyra har fått äran att få brev av Eric nästan varje dag i snart 20 år. De har sparat alla brev och de finns utgivna i boken Brev till Clara & Tyra från Eric Ericson. Efter de här brevböckerna har han givit ut en mängd andra lika komiska, underliga och nästintill samhällskritiska böcker.
Filmen gjordes av Lars Berge och Alexander Kurlandsky (Akay). Nu ser jag att Eric Ericson och Alexander Kurlandsky släpper en ny bok i april som heter Traedmark. På förlagets hemsida beskrivs boken helt enkelt med den korta texten "Är Adidas mer äkta än Abibos, eller var går gränsen för en kopia och när blir det ett nytt original?" Låter onekligen intressant!

Här är några länkar till Erics projekt.
ee-projects
Design for impact
Brev till samhället
Brev till utlandet
Panorama

Två böcker med många kvinnor i

 

Inte bara två bra böcker utan även två snygga böcker

Ni har säkert liksom jag sett det lilla klippet på YouTube med The Bechdel Test for women in movies. Det går i alla fall ut på att se om det finns fler än en kvinna i en film och om de kvinnorna har namn, om de pratar med varandra i filmen och att det de pratar om inte rör en man. Ni kan se klippet här. Det är bara 2 minuter långt, ni har tid.
I alla fall, nu har jag läst två böcker där det fullkomligen vimlar av kvinnor som verkligen inte bara pratar med varandra om män. Vilket såklart är vanligare i böcker än i filmer, men ändå. De här två guldklimparna till böcker hade enbart kvinnor som huvudkaraktärer och det är kanske inte det vanligaste ens i böcker.
The summer without men handlar om Mia Fredricksen vars man sen 30 år tillbaka plötsligt vill ha en paus för att komma underfund med om hans jobbflirt är något att ha eller inte. Mia bryter ihop, hamnar på sjukhus men tar sig samman och flyr hem till mamma och byn på vischan där hon växte upp. Där umgås hon med sin mor och hennes söta tantvänner. De kallar sig The Swans och brukar träffas över bokcirklar och kaffe. Mia undervisar en poesiklass över sommaren för sju trettonåriga tjejer och där blir hon delaktig i en verklig såpa av mobbningskaraktär tjejerna emellan. Under tiden Mia undervisar skriver hon själv poesi och tänker ibland tillbaka på tidiga erotiska minnen. Emellanåt får hon meddelanden från sin dotter om vad hennes man har för sig hemma i New York. Mia flyr från sin man till kvinnornas gemenskap för att komma underfund med hur hennes liv ska fortlöpa, med eller utan Boris, hennes man. Sommaren är fylld av självrannsakan, tårar och existensiella resonemang.

Elin Wägners Norrtullsligan är boken som alla stockholmare ska läsa i år i projektet Stockholm läser! Boken skrevs 1908 och utspelar sig såklart just i Stockholm. Den handlar om fyra kvinnor som jobbar som kontorister. De har hand om reskontran, skriver på maskin och kokar kaffe. De bor allihopa tillsammans i ett kyffe och varje månad måste de räkna varenda öre för att få det att gå ihop, "..de 30 sista dagarna på månaden är de värsta".  Deras chefer flörtar hejdlöst med dem, men det är tyvärr något som ingår i jobbet. De funderar på att gå ut i strejk för att få höjd lön, gör också detta, men stöter på patrull. På det hela taget är boken väldigt lättsam och humoristisk. Kvinnorna har det rätt knapert men de har varandra och de delar både sorg och glädje i sin lilla lägenhet. Går det att kombinera kärlek och frihet? Är väl den frågan som boken kokar ner till. Jag kommer på mig själv hela tiden med att förundras över hur modernt allting verkar, boken hade lika gärna kunnat vara skriven 1948 eller 1958, men är alltså utgiven för mer än hundra år sedan. Jag får liksom Johanna på Bokhora starka Mad men-vibbar.

Elisabeth, Emmy, Eva, Baby, Mia, Abigail, Ashley, Alice och de andra kvinnorna i de här romanerna pratar definitivt med varandra, om män, pengar, poesi, kärlek, familjen, ja helt enkelt livet. 

Joshua Foer

Jonathan Safran Foer har en lillebror, han heter Joshua Foer. De ser exakt likadana ut faktiskt, och verkar ungefär lika begåvade. Joshua Foer har precis släppt en bok som heter Moonwalking with Einstein - The art and science of remembering everything. Den handlar om minnet. Joshua Foer spenderade ett år med att träna upp sitt minne, han pratade med minnesexperter, savanter, hjärnforskare, schackspelare och folk som hade tappat minnet. Han ställde upp i tävlingen U.S Memory Champion - och vann!
Foer fick rekordmycket pengar i förskott för att skriva den här boken - rekordmycket för att vara en faktabok. Jag tycker boken verkar galet intressant, men känner mig ändå fullt nöjd med att bara kunna två decimaler till pi.

Slutet på Mr Y - Scarlett Thomas

Slutet på Mr Y handlar om Ariel Manto. Hon bor i ett råtthål till lägenhet, som hon förresten delar med ett par möss. Hon studerar på det lokala universitetet under sin handledare Saul Burlem. På fritiden roar hon sig med att ha sadomasochistiskt sex med en gift professor och dricka vodka med sin granne. Men Saul har inte varit i skolan på ett tag, han har helt enkelt försvunnit. Tillsammans har de intresserat sig för 1800-talsförfattaren Thomas Lumas som har har skrivit en bok som heter Slutet på Mr Y, den här boken har nästan ingen läst, för det finns kanske bara ett exemplar kvar i världen, men ryktena säger att boken är förbannad och att Lumas dog efter att ha skrivit den.
En dag hittar Ariel Manto boken på ett antikvariat. Hon tvekar innan hon börjar läsa den, men struntar i förbannelsen och märker snart att en sida fattas i boken.
För er som tror att det här är ännu en bok som behandlar mystiska böcker och dammiga bokhandlar så har ni fel. För snart tar boken en ny vändning och Ariel Manto dras in i en naturvetenskaplig och inte minst filosofisk, nästan actionartad eskapad. Hon får möjligheten att besöka andra varelsers tankar och minnen i en värld som kallas Troposfären, men det får livsavgörande konsekvenser. Hon får inte stanna där inne för länge för då kanske hon aldrig kan återvända till den vanliga världen.
De sista kapitlen av boken är nästan en enda lång filosofisk diskussion rörande tankeexperiment, tidsresor, filosoferna Derrida och Heidegger, men det blir aldrig aldrig tråkigt. Det är en annorlunda roman, men en uppfriskande sådan. Jag fick nästan lust att sätta mig i skolbänken igen för att plugga naturvetenskap och fysik. Romanen är en perfekt mix av bibliomani, action, sex och naturvetenskap!

Puffinmuggar!

På Papercutshop kan man numera köpa de här jubileumskopparna. Det är Penguin som har skojat till det lite lagom till 70årsjubileumet.

Nu blir många böcker film

Jag har precis läst Sara Gruens Water for elephants. Den släpps som films snart med Robert Pattinson och Reese Witherspoon, bilderna från filmen är riktigt snygga så den kan nog vara sevärd. Boken var trevlig och lättläst. En mellanbok helt enkelt.
Fler böcker ska bli film.
The great Gatsby. av Fitzgerald. Ojojojojoj. En riktigt bra bok och riktigt bra skådisar och Baz Luhrman som regisserar. Wow säger jag bara.
Norwegian Wood. Haruki Murakami är min favorit, hoppas att filmen håller måttet.
Nobels testamente av Marklund. Ett stort jaha.
Hypnotisören av Kepler. Lasse Hallström vänder hemåt för att filmatisera deckaren med stort D.
The Hobbit av Tolkien. Persbrandt har biffat till sig och Legolas är tillbaka.
Hans och Greta av Grimm. Hans och Greta har blivit prisjägare som jagat häxor, tja varför inte.
Niceville av Kathryn Stockett. Boken heter Niceville, filmen heter The help. Jag ställer mig likgiltig.

Mera Liv Strömquist!

Ok jag måste också blogga om det här. Jag snor helt enkelt Galagobloggens inlägg rakt av!
Liv Strömquist släpper nytt! Lagon till bokmässan kommer den här skönheten ut. Lycka!

Det är helt nyskrivet material tillsammans med serier som gått i bland annat Bang och i Galago. Äntligen kommer serier som Månadens Manshora och Tolv Tröttsamma Typer i bokform! Robert Gustafsson, Niklas Strömstedt med flera får sig en redig känga. Och vet ni? Den här boken kommer vara helt i färg.
Galagobloggen. 

Faithful place - Tana French

Det här är Tana French tredje roman om poliserna i Dublin. Okänt offer var svinbra, Till skogs var bra och den här är väl ok.
Vi återser den tuffa och vresiga polisen Frankie Mackey från Okänt offer. Nu är det hans historia som ska berättas. För 22 år sen skulle Frankie och  hans Rosie rymma från sina trasiga familjer och starta ett nytt liv i London. Men Rosie dök aldrig upp den natten. Frankie hittar ett brev som kan tolkas som att han har blivit dumpad och att Rosie har stuckit utan honom. Han blir förtvivlad och drar. 22 år senare, alltså nutid, Frankie har fortfarande ingen kontakt med sin familj men har återvänt till Dublin och jobbar som polis. En dag ringer hans syster Jackie och berättar att man har hittat Rosies resväska i ett gammalt hus. Här börjar historien nystas upp och Frankie försöker såklart ta reda på vad som hände Rosie den natten.
Det är rejält med dialog och mycket bakgrundsmaterial man får. Historien hoppar mellan nutid och dåtid för att ge läsaren och Frankie så mycket kött på benen för att om möjligt komma närmare gåtans lösning. Jag tycker att det är lite väl mycket tillbakablickar. Det är liksom inte tillräckligt spännande. Jag kommer på lösningen mycket fortare än vad Frankie gör. Jag får vänta flera hundra sidor på motivet, men inte ens det ger mig några överraskningskänslor. Det kan vara så att läsningen försvåras av att den kryddas med irländsk slang, det är många yous, eejits, Ma och Da, och det är knepigt att förstå ibland.
Nej Tana, den här gången fångades jag inte alls lika mycket av din regniga Dublindeckare. Förresten är ju inte Dublin speciellt stort, jag tycker att Frankie snart borde vara igenkänd om han nu jobbar under täckmantel hela tiden.

Ficktjuven - Sarah Waters

Jag har haft bloggvila. Skönt ibland.
Nu har jag läst allt som Sarah Waters har skivit. Hela hennes utgivning är en fröjd! Tyvärr har både Ficktjuven (The Fingersmith) och Livstråden (Affinity) utgått på svenska, men förhoppningsvis tar NOK sitt förnuft till fånga och trycker upp de igen. Jag ska göra mitt bästa för att övertala dem!

Sue Trinder växer föräldrarlös upp i ett hem i London med tjuvar. I huset försigår pengatvätt, förfalskning av smycken, häleri och allt annat som har med 1800-talstjyveri att göra. En vän till familjen, Richard "Gentleman" Rivers, kommer en dag med ett förslag till Sue. Genom att utge sig för att vara piga till en dam som Gentleman har hittat ute på landet, ska de tillsammans lura av damen, Maud Lilly, alla hennes pengar. Gentleman ska hjälpa Mauds farbror med sin stora samling böcker (och vilken samling sen, herregud vilken snuskfarbror) och till slut ska Maud fatta tycke för Gentleman och de ska rymma och gifta sig. På så sätt kommer Gentleman åt Mauds förmögenhet. Sedan ska de sätta Maud på mentalsjukhus och bli rika! Gentleman erbjuder Sue lite av Mauds pengar för att hjälpa honom övertala Maud att Gentleman är en bra man att gifta sig med.
Sue, som ju har växt upp bland tjuvar, tycker detta låter som en ganska vattentät plan och tackar ja. Sue reser för att installera sig hos Maud och Gentleman uppvaktar Maud. Maud och Sue blir snart ganska goda vänner och Sue börjar få dåligt samvete över vad de ska göra mot henne.
Här hade romanen kunnat utveckla sig på ett ganska uppenbart sätt. Om man har läst Sarah Waters böcker tidigare så vet man att hon inte är främmande för lesbisk kärlek. Därför såg jag ganska tidigt vartåt det barkade. Men Waters överraskar läsaren igen och igen. Boken hinner ta både en och två vändningar innan allas intentioner, relationer och släktskap är utredda. Waters är en mästare på att skriva spännande romaner utan att blanda in mord och poliser. Jag sträckläste till slut boken och blev ordentligt överraskad under resans gång.
Om jag var tvungen att ranka Waters böcker så hade den listan nog sett ut som följer (bäst högst upp):
1. Kyssa sammet
2. Främlingen i huset
3. Ficktjuven
4. Nattvakten
5. Livstråden

Som sagt, boken heter Fingersmith på engelska. KÖP!

Kommer aldrig mer igen - Hans Koppel

Hans Koppel är avslöjad. Hans Koppel är en barnboksförfattare från Helsingborg. Nu har Herr Koppel skrivit en deckare som liksom Kepler och Wallentin har blivit såld till utlandet, och detta är något som då ska tala FÖR boken och tyda på att den är något utöver det vanliga. Ingen dussindeckare alltså. Kanske till och med nästa Stieg Larsson. Jag tror i alla fall att det är det förlaget vill locka oss läsare med.
Boken handlar om Mike som bor i Hittarp utanför Helsingborg med sin fru Ylva och sin dotter Sanna. En kväll när Mike håller på att göra i ordning middagen så kommer inte Ylva hem. Mike antar att hon har gått ut med sina kollegor och blir inte speciellt orolig. Men morgonen efter har hon fortfarande inte dykt upp. Ylva är borta. Misstankarna faller genast på Mike, men varken poliserna eller grannarna talar högt om sina farhågor. Tiden går och ingen tror att Ylva kommer att dyka upp igen, men samtidigt får vi läsare följa händelseförloppet med Ylva. Jag som läsare får ledtrådar i Ylvas förflutna och klasskamrater till henne börjar dyka upp hemma hos Mike.
Ooooo, riktigt spännande låter det här. Var är Ylva?
Ok, jag ska inte avslöja för mycket här, men som läsare vet man var Ylva är efter ungefär tre sidor, eftersom vi får vara med om ALLTING. Vi får Mikes synvinkel, klasskamraternas synvinkel, förövarnas synvinkel. Det är inte alls särskilt spännande faktiskt. Jag tycker att något gärna hade fått hållas i dunkel så att man som läsare vill få reda på den stora sanningen, den stora upplösningen och därför lystet läser vidare. Men jag vet ju allt redan. Suck och stön och jaha och rycker på axlarna. Ylvas del i historien, den delen som jag är mest intresserad av berörs inte speciellt mycket.
En annan sak som jag irriterade mig på var Herr Koppels envisa upprepande av ortsnamn, backar, gator, stränder, rondeller utanför och inne i Helsingborg. Han tog den och den vägen för den var faktiskt naturskönare än E4an och jasså, bor du söder om Trädgårdsgatan, hur kan man bo där? Blablabla, det tillför ingenting till historien och verkar bara vara utfyllnad och en tyst hyllning till Helsingborg och kringområdena.
Produktionsbolaget som gjorde Millenniumfilmerna har köpt filmrättigheterna till den här historien. Jag kommer inte direkt rusa till videobutiken efter den.
Med tanke på att Wallentins bok fick en del ljumma recensioner och att Kepler utan tvekan är skitspännande, men ganska blodigt och att Koppels bok inte gjorde nåt för mig tror jag att jag håller mig borta från de här "såld till 102 länder"-blurbarna i fortsättningen.

Bonniers hoppar på retrotrenden

Penguin och Vintage har ju länge återutgivit klassiker med nya omslag. Ofta har illustratörer fått chansen att skapa sin tolkning av de klassiska verken.
Nu har Bonniers hoppat på den här trenden och kommer i samband med rean att ge ut två boxar med ungdomsklassiker. Serien heter Repris och i den ingår Flickrumsklassiker och Äventyrsklassiker. Här kan man ha stora invändningar mot bristen på genustänk både från Bonniers och illustratörernas sida. Det är två illustratörer från Beckmans som har formgivit boxarna.
Det man definitivt INTE har några invändningar mot är utseendet på dessa guldklimpar till boxar. Jag hade turen att få Flickrumsklassiker (omslag gjorda av Lina Bodén) skickad hem till mig av Bonniers. I boxen ingår titlarna Agnes-Cecilia en sällsam historia, Unga kvinnor, Alice i Underlandet, Pappa Långben och Den hemliga trädgården.

I Äventyrsklassiker (omslagen gjorda av Robert Vallmark) ingår Robinson Crusoe, Jorden runt på 80 dagar, De tre musketörerna och Skattkammarön. Jag applåderar verkligen Bonniers initiativ, ungdomsklassiker brukar oftast finnas i ganska billiga fula reaupplagor var tredje rea eller nåt sånt där, och under övriga året är det helt omöjligt att få tag på dem. Men jag hoppas att de här boxarna kommer att finnas länge och att man förhoppningsvis kan köpa de styckvis inom en snar framtid. Här kan ni titta mer på boxarna. 
Det har tydligen förekommit diskussioner bland bloggarna om varför Bonniers har valt att döpa den ena boxen till Flickrumsklassiker eftersom böckerna såklart kan och bör läsas även av pojkar/män.
Bonniers har svarat på kritiken här hos Fulbokhyllaoch har beslutat sig för att ändra namnen på boxarna till Uppväxtklassiker gentemot återförsäljarna och rätt och slätt Klassikerserien Repris i andra medier. Det här är ju absolut en förbättring. Nu har ju illustratörerna bidragit till könsdistinktionen genom att formge "flickrumsklassikerna" i rosa och lila toner och "äventyrsklassikerna" i dova mörka toner.


Bonniers ger också ut fyra titlar av Dorothy Sayers klassiska spänningsromaner. Den boxen (omslag gjorda av Malin Koort) är också en skön syn för ögat men tyvärr hittar jag ingen bild på den på Bonniers hemsida. Men här är en utav titlarna i alla fall. Drama kring ung dansör heter den. De andra titlarna i boxen är Oskuld och arsenik, Kamratfesten och Lord Peters smekmånad. Mer info om den här. 

The Blindfold - Siri Hustvedt

The Blindfold utspelar sig under ett par månader i New York. Iris Vegan pluggar litteratur och påminner inte så lite om verklighetens Siri Hustvedt (Iris-Siri).
Iris påverkas mycket av de män hon möter. En pojkvän, en professor, en fotograf och en märklig bekant. Hon driver omkring på New Yorks gator, ibland utfattig, ibland nykär, ibland utklädd till pojken Klaus, ibland drabbad av migrän.
Hon tar skitjobb för att dryga ut den allt magrare kassan, med tiden magrar även hon, hon läggs in på sjukhus för konstanta migränattacker och bor där i samma rum som en galen tant som en natt kryper upp i hennes säng och kysser henne.
Hon blir fotograferad och fotografiet sprids i hennes bekantskapskrets och skrämmer henne. Är det verkligen hon på fotografiet? Plötsligt har alla sett det och folk kommer fram till henne på gatan och frågar och undrar hur fotot kom till.
Hon blir ombedd av sin professor att översätta en novell om pojken Klaus. Plötsligt känner hon sig mer och mer lik Klaus, hon är den irrationella onda pojken och tillbringar nätterna på olika barer klädd i manskläder.
Jag gillar den torftiga vardagen som Iris befinner sig i, jag gillar hennes livliga vänner och underliga bekanta. Jag gillar att romanen berättas i fyra olika delar och att de inte utspelar sig kronologiskt. Det här är helt enkelt bra!