Liten läsupdate

Jag har tagit semester och förutom att tvätta och kanske skura golven hade jag också tänkt läsa lite.
Jag har läst ut Eldvittnet av Kepler och det gick i en rasande fart. Jag tänker inte skriva någon regelrätt recension, läs Calliopes eller DNs istället för jag håller i stort sett med båda två. Den är väldigt spännande och Keplers bästa med råge. Slutet där Joona Linnas förflutna nystas upp gör att bok fyra känns mer intressant och åtråvärd än de tidigare.
Jens Liljestrands bok Adonis har också spisats, den får nog äran att få en egen recension inom kort men det kan avslöjas redan nu att den var oerhört engegerande och välskriven.

Sen kan min Jeffrey Eugenides-besatthet inte riktigt stillas. Förlåt om jag tjatar, men jag ser hans namn överallt nuförtiden och jag är glad att det skrivs om honom. I senaste Interview Magazine intervjuas han av Juliette Lewis. Jag har inte läst intervjun ännu men tydligen är länken mellan dessa människor att Juliette Lewis har spelat med i filmen The Switch från 2010 som baseras på novellen Baster av Eugenides. The Switch har fått det fåniga namnet Pappa på burk på svenska. (...)
Tydligen är en utav mina andra husgudar Jennifer Egan och Jeffrey Eugenides (samma initialer) goda vänner. Sånt gör mig lite extra nöjd.

Nu ska jag fortsätta läsa Our tragic universe, en förövrigt löjligt snygg bok, guld och svart på framsidan och svarta blad. Mitt inbundna exemplar hittade jag på Strand bookstore.

Soundtracket under semestern är Trentemöllers nyutkomna skiva Reworked/Remixed. 

Interview Magazine spekulerar kring filmen The Marriage Plot

Interview Magazine är en tidning som ni alla kan börja läsa. Andy Warhol grundade tidningen 1969 och intervjuerna i tidningen är väldigt bra och lite annorlunda, det är nämligen en kändis som intervjuar en annan kändis. Vad sägs om Steve Carrell som intervjuar Ryan Gosling, Emma Thompson som intervjuar Hugh Laurie eller Gus Van Sant som intervjuar Madonna. And so on and so on...
Tidningen är också känd för sin fantastiska design och för sina modiga framsidor.

Nu har de scoopat upp att filmrättigheterna är sålda för boken The Marriage Plot. Det är producenten Scott Rudin som har fått äran. Han har tidigare gjort True Grit, No country for old men, Revolutionary Road, The Social Network etc, en storproducent helt enkelt.
Interview Magazine spekulerar i rollbestättningen med ett fint galleri här. 

"Power producer Scott Rudin has just snapped up the rights to The Marriage Plot, Jefferey Eugenides' third novel (the one you've been seeing hip young things reading on the F train all autumn long)."

Tidningen säljs i välsorterade Pressbyrån/Presstop och kostar 95 kr. 

Barnflickan - Hanna von Corswant

I Sverige har vi inte varit bortskämda med bra skräck i litteraturform. Men så kom John Ajvide Lindqvist och visade att det visst går utmärkt att placera vampyrer och zombies bland höghus och skärgårdsöar. Sedan dess har den svenska skräcken begåvats med flertalet författare, Andreas Roman, Amanda Hellberg för att nämna några och nyss steg även Johan Theorin in i genren med sin senaste bok Sankta Psyko.

Med detta i bakhuvudet öppnade jag förväntansfullt Hanna von Corswants debut. Barnflickan utspelar sig på ett franskt slott dit Karin reser för att arbeta som au-pair under sex månader.  När hon kommer fram möts hon av Madame och Monsieur Louis och deras hushållerska Beatrice, men inget barn. Madame sätter Karin i arbete som hushållerska och hävdar att Karin har fått det hela om bakfoten, här finns inget barn.

Karin blir inkvarterad i ett litet rum på andra våningen och hör om nätterna oförklarliga ljud från tredje våningen. Madame spelar oförstående och anklagar Karin för att ha livlig fantasi. Madame och Monsieur Louis visar snart obehagligt stort intresse för Karins hälsa, hennes menstruationer och kropp. En morgon vaknar hon upp med avklippt hår. Vad är det som sker om nätterna i Karins rum?

Samtidigt som Karins vistelse i Frankrike blir allt mer olustig tampas hon med minnen från livet i Sverige. Karins mor Anita var psykiskt sjuk och uppväxten var inte alltid lätt.  Hon har därför i huvudsak bott hos sin mormor Jakki.  Att Anita lämnade Karin till Jakki och sedan lades in på metalsjukhus är något som verkligen har påverkat Karin. Det är därför Karin inte kan lämna det franska slottet, tänk om det ändå finns ett barn där och Karin är dess enda chans.

Alla insinuationer om att Karin skulle vara förvirrad och bristen på rak information från hushållet Louis gör att Karin fruktar att hon har ärvt moderns sjukdom. 

Madame nämner som i förbifarten att Karins mormor har dött men låter henne inte ringa hem till Sverige. Några brev från hemlandet har hon inte heller fått. De enda glimtar av livet utanför slottet får hon på söndagar när hela familjen åker till gudstjänsten. Men kan hon verkligen lita på människorna i den lilla byn?

Karin känner sig isolerad och osäker på varför Madame och Monsieur har bett henne att komma dit.  Vad försigår egentligen på slottet? 

Detta är en utmärkt debut. Karins frustration och förvirring skildras på ett eminent sätt. Som läsare tvivlar man på vad som är vilda fantasier, obehagliga minnen eller faktiska skeenden. Skräckgenren bemästras även den och det franska slottet, den vidsträcka trädgården och de knirrande trapporna ackompanjerar Madame och Monsieurs oberäkneliga beteende. 

Redan på den första sidan i boken när Karin kliver av tåget på stationen i den lilla franska byn och blir hämtad av chauffören Tahar undrar jag när boken utspelar sig och om det ändå inte är en svensk Susan Hill jag håller i handen (engelsk nutida författare med förkärlek för skräck i viktorianska miljöer). Men historien utspelar sig på 60-talet vilket man inte får reda på förrän på de sista sidorna. Varför Hanna von Corswant har valt denna tidsperiod är svår att säga. Inget tidstypiskt sker och boken kunde lika gärna ha varit en sen 1800-tals skildring.

Hanna von Corswant har gått en skrivarlinje och arbetar i bokhandel och tydligen arbetar hon redan på sin nästa roman. Jag ser framemot hennes fortsatta utgivning. 

”Att försöka att inte tänka på det man vet, är oerhört ansträngande” säger en utav patienterna till Karin när hon besöker sin mamma. Den meningen tycker jag på pricken fångar essensen i Barnflickan.  Det är mycket man inte vet och Karin tvivlar hela tiden på vad hon vet och det är därför historien blir så skrämmande. 

Publicerades i Skånska Dagbladet 111110

Kära Agnes! - Håkan Nesser

Kära Agnes! har kommit ut igen med ny brevliknande design. Det här är en liten tunn roman med deckarinslag. Agnes och Henny är barndomsvänner och efter att ha förlorat kontakten så träffas de igen på Agnes makes begravning. Henny skickar sedan ett brev till Agnes där hon skriver att hon gärna vill återuppta deras vänskap men att hon vill be Agnes om en tjänst först. Hon ber Agnes utföra ett mord. Agnes behöver pengarna och Henny har gott om de så efter att ha tvekat först tackar Agnes sedan ja till Hennys märkliga önskan. 

Hennys och Agnes brev till varandra där dådet planeras varvas med tillbakablickar på Agnes och Hennys ungdomsår där de umgicks varje dag och delade på allt. 

Boken är trevlig att läsa och slutet är för mig helt överraskande. Jag håller dock inte denna lilla bok lika högt som Maskarna på Carmine Street eller Himmel över London. Men snart fortsätter min Nesserresa med några utav hans äldre titlar. Vi får väl se vilken som blir min favorit när jag är klar. 

The marriage plot - Jeffrey Eugenides

"And then he pushed her back, not gently, and jumped onto the train before the doors closed. He didn't turn back to look at her through the window. The train began to move, at first slowly enough that it seemed Madeleine might be able to stop it with her hand - stop everything, what he had just said, his shoving her, and her lack of resistance, her collaboration - but soon accelerating beyond her power to arrest it or to lie to herself; and now all the litter on the platform was swirling and the train wheels were screeching and the lights inside the car were blinking on and off, like the lights on a broken chandelier, or the cells in a dying brain, as the train disappeared into the darkness."

Madeleine - litteraturstuderande på Brown University, hennes specialfält är Jane Austen, systrarna Brontë och Henry James, hon ser bra ut och kommer från en ganska rik familj som är tämlingen fri från dysfunktionalitet. 

Leonard - biologistuderande på Brown University, han har även tagit nån strökurs i österländsk religion, stor, långhårig och bufflig men alla tjejers dröm, hans föräldrar är alkoholister och skilda och han fick nästan ingen uppmärksamhet under uppväxten

Mitchell - teologistuderande på Brown University, smal, alldaglig och lite osäker på sig själv, tar en resa efter examen för att finna sig själv, han reser till Indien och hjälper Moder Teresa med de sjuka i Calcutta. 

Giftermålsintrigen som förekommer i många utav Madeleines favoritromaner förkommer också i den här boken. Vem ska hon välja? Boken utspelar sig under deras sista år på Brown och deras första år som utexaminerade. Året är 1982 men 80-talet spelar inte huvudrollen. Det här är ren aka-porr, det här är en collegeroman som får mig som europé att ångra att jag inte föddes i en medelklassfamilj i Usa istället, tänk att få gå på college och universitet i Usa, det verkar ge så mycket, det verkar påverka hela livet. Inte alls som vårt snustorra universitet eller högskola. 

Det här är en utav årets bästa böcker. 

Mats kamp är allas kamp, en fempoängare till kamp

Istället för att läsa Knausgårds kamp (jag skaaaa läsa, sen, i framtiden) så läser jag Mats kamp. Det här är uppföljaren till Mats två tidigare självbiografiska serieromaner Hey Princess och Pojken i skogen. Nu har Mats stadig flickvän och de skaffar barn. Innan de tar det beslutet listar de dock envetet FÖR och MOT. De flyttar till en större lägenhet, de får nya jobb, de förlorar vänner och försöker helt enkelt klara av det där livspusslet. Hur kombinerar man barn och ett oregelbundet arbete på Galago? Varför ska man egentligen bo i en skitstor loftliknande lägenhet i Stockholms innerstad när man kan bo utanför Kramfors för nästan inga pengar alls?
Mats Jonsson beskriver det här livet så in i helvete väl. Även om man själv kanske inte är i samma position så känner man ändå igen sig. Samtidigt kritiserar Mats samhället vi lever i, konsumtionskulturen, nedskärningarna i den offentliga sektorn och de mammainriktade "skaffa barn"-böckerna.
Urbra helt enkelt. Jag sträckläste på en dag. Även om boken är skriven utifrån ett mans- och pappaperspektiv är det ändå ett gravt mänskligt perspektiv som Mats ritar fram här. Ge den här till alla dina vänner i 27-40års åldern. Bara gör det!

Jag älskar The Marriage plot - orkar inte blogga

Jag orkar inte riktigt blogga. Men jag läser The Marriage plot av Eugenides och den är grymt bra. Har läst 200 sidor och jag vill bara sjunka ner igen. Tända några ljus, sätta på en Jimi Hendrix-skiva och läsa klart. Amerikanskt college-liv, filosofikurser kontra litteraturkurser, Derrida eller Austen, slutprov, kasta-upp-hatten-i-luften-graduation, Yale eller Harvard, ska hon välja scienceboy eller thelogoyboy?, lithium, joints och franska små hotell i Pigalle. Allt detta och mycket mer i The Marriage plot.

Vinnaren i tävlingen!

Den glade vinnaren som får ett finfint bokpaket av mig är ingen mindre än Sofia i Bokmilaskogen!

Paketet innehåller boken Artighetsreglerna, boken The man in the shed av Lloyd Jones och en liten söt anteckningsbok. Grattis grattis!
Sofia har lovat att kanske öppna en jazzklubb om hon känner sig tillräckligt inspirerad efter att ha läst Artighetsreglerna och DET är något jag inte vill stå i vägen för. Därför får hon det här mustiga paketet!

Nytt från Eugenides!

Till min stora glädje har Jeffrey Eugenides släppt en ny bok. The Marriage plot verkar vara ett klassiskt triangeldrama, en tjej och två killar och utspelar sig under 80-talet. Aka-porr verkar utlovas "as they graduate from college and enter the real world, events force them to reevaluate everything they have learned". Virgins suicides är ju en klassiker och Middlesex var svinbra så allt talar för att detta är något jag kommer att älska. Ja ge mig nu!
"With devastating wit and an abiding understanding of and affection for his characters, Jeffrey Eugenides revives the motivating energies of the novel, while creating a story so contemporary and fresh that it reads like the intimate journal of our own lives."

Sankta Pysko - Johan Theorin

Det ligger en obehaglig stämning genom hela Sankta Psyko. Man väntar på att ondskan ska visa sitt rätta ansikte, få utkräva hämnd eller fördärva. Man hoppas att inget barn kommer att komma till skada. Det finns nämligen många barn i Sankta Psyko. Stora delar av boken utspelar sig på två förskolor, Gläntan och Lodjuret. Men barnen som redan har kommit till skada är vuxna nu och de glömmer aldrig vad som hände dem.
Gläntan är förskolan dit Jan Hauger kommer och börjar arbeta. Gläntan är också förskolan där barnen till de intagna på mentalsjukhuset Sankta Patricia (även kallat Sankta Psyko) går. Mellan förskolan och Sankta Patricia finns en underjordisk gång som används för att slussa barnen till besöksrummet på sjukhuset där de kan träffa sina föräldrar. Denna gång blir viktig för Jan Hauger som desperat vill komma i kontakt med en kvinna som sitter inspärrad på sjukhuset.
Johan Theorin har lämnat Öland och de karga klipporna för att nu skriva en ryslig spänningsroman som utspelar sig i en mellanstor svensk stad som kallas Valla (indikationer tyder på att detta kanske skulle kunna vara Uddevalla där Theorin har bott). Jag har tidigare inte läst en endaste rad av herr Theorin och kan inte uttala mig om hans eventuella progression men jag kan definitivt säga att jag inte ångrar att jag plockade upp den här boken. En olustig känsla som siar om undergång och galenskap ligger och lurar och att förlägga boken till ett mentalsjukhus är ett enkelt och snillrikt drag. Jan Hauger är en hal karaktär som man inte vet om man ska gilla, avsky eller tycka synd om. Hans persona vecklas ut undan för undan  och händelser i det förgångna visar en helt annan Jan än den trevlige, blyge och harmlöse Jan som först dyker upp i romanens inledning.
Avslutningen på historien går lite väl raskt, Theorin är bättre på upptakten och persongalleriet än på actionscener men finalen är ändå oväntat dramatisk.

Tävling! Vinn en bok!

Jag har haft lite bloggpaus. För mycket ströläsande i olika böcker och så många böcker i att-läsa-i-höst-högen att jag blev alldeles trött och anti.

Men nu! Nu tänkte jag att man kunde få lite höstgodis! Jag lottar ut ett litet bokpaket. Det man vinner är boken Artighetsreglerna, som jag läste på engelska och gillade mycket! Se recension här.  Sen kommer jag antagligen slänga ner nån annan bok också, men vad det blir är en överraskning!

Så vad ska man göra för att få ta del av godheterna? Skriv ett fint mail (mail finns här till vänster) till mig där du bedyrar att du är värd det här paketet och tipsa gärna i din egen blogg om den här tävlingen. Skriv ditt namn och adress i mailet så jag vet var diamanterna ska skickas.

Ja till Liv! - Liv Strömquist

Hur skulle Liv följa upp megaframgångarna med Prins Charles känsla? Jo med ett eget alfabet. A för arbetslinjen, F för fundamentalism, J för Jihad-Jane, M för manshoror, S för Simpsons, W för Winehouse etc. Liv filosoferar över varför barn är som kristdemokrater, varför moderater i framtiden kommer att ha dött ut, varför alla gillar Duffy mer än Amy Winehouse och varför sossarna bara inte förbjuder all miljöfarlig skit PRONTO! 

Många utav de här serierna har tidigare publicerats i Galago, som almanackar och vissa tankegångar känns igen från Livs krönikor i Tankesmedjan, några få guldkorn är helt nya. Men som flitigt Liv-fan är det inte många serier här som jag inte tidigare har läst eller sett. Vilket är lite tråkigt för mig. Men alla ni andra där ute som älskade Prins Charles känsla måste ju såklart läsa Ja till Liv! Ni kommer inte att bli besvikna, ni kommer att skratta högt, bli allmänbildade och arga. Ni kommer att tvinga alla era vänner att läsa albumet och önska att Liv var statsminister. 

Jag vill såklart slå ett slag för de något bortglömda albumen Hundra procent fett (med nytt svart fräsigt omslag) och Einsteins fru som är så roliga och smarta att man ramlar av stolen. 

Jag säger Ja Ja Ja till Liv!

Kan även slänga in ett snabbt högt betyg till Malmö Stadsteaters uppsättning av Prins Charles känsla som jag var och såg häromkvällen. Sara Giese har lyckats utmärkt med att överföra serierutorna till scen. Lite sång, lite dans, lite cool smartness, lite trams!

Sju jävligt långa dagar - Jonathan Tropper

Ni som gillade Konsten att tala med en änkling kommer även att vurma för den här lilla pärlan. Tropper är en mästare på att beskriva känslor och skeenden precis så man förstår, i vardagliga och komiska termer, men med en ganska svart underton.
Precis som i den förra handlar det om en ganska vanlig kille i 28-35-års åldern, i den förra boken blev killen änkling, i den här boken upptäcker han att hans fru är otrogen, och till råga på allt med hans chef, grädden på moset är att hon även är gravid. Dagarna efter dör hans far. Faderns sista önskning är att den samlade syskonskaran och hans fru ska sitta shiva, det vill säga, att enligt judisk tradition sörja den bortgångne i sju dagar tillsammans som en familj. Under denna vecka av intensivt familjeumgänge vallfärdar familjens samlade släkt, vänner och arbetskollegor med kondoleanser. En hel del roliga, pinsamma och galna situationer uppstår naturligtvis. Samtidigt som detta pågår ska den vanlige killen försöka börja dejta igen/lappa ihop sitt äktenskap/bli vän med sina syskon/förstå vad deras mamma egentligen håller på med.
Lättsamt, roligt, underhållande och medelklass. Tropper är väldigt bra på att skriva om vanliga killars känslor, något som det inte direkt vimlar av i litteraturen. Good stuff!

I love books

I Malmö finns något som heter I love books. Det är något slags bibliotekssamarbete och tre kvällar i höst så kommer gäster som ska prata om olika teman runt om i Malmö. Det är ett sjukt bra program, men jag kan inte gå nån utav kvällarna pga arbete. Det är faktiskt OERHÖRT dåliga tider som evenemangen är på. Det kan ha att göra med att I love books riktar sig till skolklasser, men varför skulle inte en vuxen arbetande människa också vilja gå?

26 september kl 18 på Garaget TEMA: Musik med Thomas Öberg. Han ska prata om text och språk inom musiken.

13 oktober kl 17 på Bellevuebiblioteket TEMA: Serier med Liv Strömquist och Kim W Andersson.

17 november kl 18 på Kirsebergsbiblioteket TEMA: Häxor och vampyrer med Sara Bergmark Elfgren (har skrivit Cirkeln) Katarina Harrison Lindberg (har skrivit Vampyrernas historia)

Jag hade velat gå på allihopa! Hopppas ni som kan tar chansen!

Mer information: HÄR

Sömngångerskan är ett sömnpiller - för ungdomar?

Essie Fox beskrivs som en blandning mellan Sarah Waters och systrarna Brontë. Nej du här finns inga välmejslade karakärer, inga häpnadsväckande kärlekshistorier eller magiska skeenden. Här finns bara lilla Phoebe som det hela handlar om. Hon som plötsligt vaknar mitt i natten och då råkar hon alltid se något förbjudet, eller följa efter en mystisk man eller gå in i ett rum där något upprörande händer. Lilla, naiva unga Phoebe, endast 17 år, beter sig som hon vore fem år, rasande ointressant med en mor som är djupt kristen och ser synd i varenda hörn. Phoebe som går på långa promenader där hon ramlar och blir smutsig och snubblar och får lera i ansikte, på klänningen och i ansiktet, och hennes hår sen, kära nån, det är alldeles tovigt. Flera gånger gråter sig Phoebe snuvig och snorig och alldeles svullen, oj som hon ser ut.

Sen slänger vi in ett gäng metaforer och liknelser, ett vinddrag mot huden - så lätt som en älskares andetag (vad vet lilla naiva Phoebe om detta? Inte ett smack), Phoebes hår är svart som kol och hennes moster Cissys läppar är kalla och hårda som sten, lite vin kanske stänker ut över bordet, hmm låt mig se....det ser ut som röda droppar (?) på nyfallen snö. Min favoritmening är ändå den här: "...hela huset inte varit något annat än hennes falska teater, med damm som sopats in under mattorna, med pappersremsor som klistrats för sprickorna i väggarna, där bedrägeriets lim just hade börjat lossna." Kom igen!

För er som ändå är intresserade kan jag ju snabbt dra handlingen. Phoebe har en teaterstjärna till moster som hon älskar över allt annat, hon får följa med henne till teatern och träffar där ett par mystiska män som visar sig få oanad makt över hennes liv. Phoebes mor är missionär och hatar allt som moster Cissy gör och vilket dåligt inflytande hon har över Phoebe. Sen lämnar Phoebe oväntat sin mor och får arbeta som sällskapsdam åt en sjuklig och vidskeplig rik dam. Damen och Phoebe börjar se lite spöken (för att kunna nämna Sarah Waters på omslaget) och sen är vi i hamn. Nej Sömngångerskan påminner mer om en ungdomsbok. Phoebe är så färglös, tveksam och godtrogen att man omöjligt kan fatta tycke för henne eller hålla uppe ett intresse om vad som ska ske på nästa sida. Jag räknade ut lösningen på gåtan (för det finns en sådan) långt innan Phoebe gjorde det och det tror jag inte var Essie Fox mening.

Nya noveller från Novellix

Tjoho! Nya noveller i september från Novellix. Det kommer fyra noveller av svenska författare och fyra noveller av tyska författare (det är ju tema Tyskland på Bokmässan i år), totalt åtta alltså. Modigt att fortsätta, jag vet inte hur försäljningen går i landet men i min bokhandel har det kanske inte gått lysande.

Förlossningen i katastrofpocket

Jag läste förlossningen av Måns Wadensjö när den kom ut på Modernista 2009. Det var en makalös bok. En imponerande debut helt enkelt. Alla borde läsa. Ok nu har den kommit ut i pocket och den bokhandlare som lyckas sälja den här pocketen till någon borde ha ett pris för gräsligare omslag än det här är svårt att hitta. Omslaget gör att boken får ett simpelt och lättsamt uttryck, något som romanen inte alls i sig är. Suck och stön. Bakläxa på Modernistas pocketutformning, låt herr Sundh göra alla era omslag i fortsättningen tack!

Inbunden till vänster och pocket till höger. 

Femme Fatale på bibliotek

Det är inte många musikvideos som utspelar sig på bibliotek. Men nu har jag hittat en, till råga på allt är det en utav mina nya favoriter som slår till. Aloe Blacc gör en cover på Velvet Undergrounds Femme Fatale.

Sargassohavet

Det här är kanske vida känt men jag hade faktiskt ingen aning. 1966 skrev Jean Rhys sin bok Wide Sargasso Sea. Den utspelar sig i Västindien och handlar om Antoinette Cosway som gifter sig med den unge engelsmannen Edward Rochester. Edward Rochester säger ni, det namnet klingar bekant. Ja det är samme Edward som i Jane Eyre. Den verkar ta upp hur Antoinette blev så galen som hon blev och hennes och Edwards relation.
Magnifikt säger jag. Är det någon som har läst? Är den bra? Den har nyligen kommit i nytryck på svenska i alla fall, jag såg den på Pocketshop och blev väldigt intresserad.

Himmelsdalen - ett rent helvete

Den här boken var en pärla! En obehaglig, krypande, avgrundsdjup och spännande roman.
Max bor tillfälligt på något slags rekreationscenter i Schweiz som heter Himmelsdalen, han bjuder in sin tvillingbror Daniel till ett besök. Daniel ser det som en semester och dyker upp, om än lite tveksamt, han och Max är ju inte direkt bästisar. Dalen är vacker, allt är grönt och kor betar med klingande klockor runt halsarna. Max tar med Daniel för att fiska öring, de äter gott på centrets restaurang och besöker en pittoresk ölstuga i byn. Allt är väl.
Men Max har avslutade affärer och ber Daniel om en tjänst, de är ju enäggstvillingar, skulle inte Daniel kunna ta Max plats för ett par dagar så kan Max smita ut på permission för att ordna upp sitt liv. Daniel är tveksam men låter till slut Max resa iväg och Daniel är kvar, som Max.
Ett par dagar blir snart en vecka, som snart blir en månad. Daniel är kvar i Himmelsdal och Max är inte tillbaka. Himmelsdal blir allt märkligare, allt verkar fabricerat och kanske har Daniel låtit sig duperas av den vackra naturen och det porlande vattnet. Rekreationscentret visar sig vara ett behandlingshem för allt annat än friska människor.
Det kryper i mig när jag läser den här boken, obehaget väller upp. Jag vill ruska tag i invånarna i Himmelsdal och skrika, vad fan är det som händer? Vilka är ni och var är Max? Det verkar inte finnas någon utväg och till slut accepterar man att Daniel kanske får bli kvar i dalen för alltid.
Slutet är något abrupt och en del lösa trådar lämnas kvar men det här är ändå en riktigt bra bok. Kritiken mot dagens psykiatri märks tydligt och jag får mig en tankeställare. Marie Hermanson är en lysande stjärna på min hösthimmel.

Storm front - Jim Butcher

Privatdetektiv/trollkarl hjälper polisen att lösa brott som kan ha magisk koppling. Trollkarlar, vampyrer, älvor, demoner och annat övernaturligt verkar mer eller mindre vara accepterat och väl känt i samhället, fast det kanske bara är några få som egentligen känner till det, resten låtsas som att de aldrig har märkt något av det.
Det här är underhållningslitteratur rakt av. Pulp, noir och Sim City (filmen, inte spelet) är associationer jag får av den här berättelsen som är den första i en hel serie om Harry Dresdens privatdetektivkarriär.
Det regnar och stormar genom hela boken och Harry får träffa vackra vampyrbordellmammor och muta små älvor med pizza för att få ledtrådar angående mordet han utreder.
Hade jag haft all tid i världen hade jag säkert kunnat läsa mig igenom de andra 13 böckerna om Harry men jag anar att de är väldigt lika varandra och att jag nog får mer ut av att läsa annat istället.

Miranda July

Miranda July är en utav mina förebilder kan man nästan säga. Hon är en performanceartist, författare och filmare och mest känd för sin film Me and you and everyone we know som kom 2005. Det var då jag upptäckte henne. Filmen är fantastisk, vacker, sorglig, tänkvärd och rolig. Sedan dess har hon kom kommit ut med den underbara novellsamlingen No one belongs here more than you (hemsidan till boken är en söt sak och skriven på Mirandas kylskåp och frys) och i år kommer hennes andra långfilm The Future.

Jag köpte hennes andra bok Learning to love you more för ett par år sen. Boken är ett konstprojekt där Miranda har genom sin hemsida gett människor i uppdrag att göra olika saker och sedan fotograferat dessa. Fotografierna utgör boken. Allt finns även upplagt på Learning to love you more-hemsidan. Uppdragen var sådana som: skriv ett pressmeddelande till en vardaglig händelse, rita nyheterna, ta ett kort med blixt under din säng, lista fem händelser från 1984, fläta någons hår, filma någon som dansar, rita av en scen från en film som får dig att gråta etc. Alla möjliga saker som man brukar och inte alls brukar göra. Boken är underbar och väldigt inspirerande.

Miranda har en hemsida och en blogg där kan man följa hennes konstprojekt. 

I början av 2012 kommer hennes nya bok It chooses you. I den boken träffar Miranda 13 stycken människor som har annonserat i den amerikanska tidningen Penny Saver. Hon frågar de vad det är de vill sälja och varför och får en blick in i 13 slumpmässiga vanliga liv.

The future har svensk premiär i november.

Urban fantasy - mitt i Storm Front

Befinner mig mitt i boken Storm Front av Jim Butcher. Magikern tillika privatdetektiven Harry Dresden hjälper polisen att lösa ett mord till synes begått av någon med rötterna i trollkarlsvärlden. Han försöker samtidigt ha ett normalt kärleksliv och se till att hans privatdetektivbyrå inte går i konkurs. Ibland drar man på smilbanden, magin och den verkliga världen funkar bra ihop. Här håller Harry och hans dödskallevän Bob (en ande som bor i en dödskalle, Harry använder honom istället för en dator eftersom magiker och elektriska apparater inte går hand i hand) på att göra en kärleksdryck för att hjälpa Harry på traven, dödskallevännen intstruerar Harry:

I hesitated, after Bob told me the first ingredient.
"Tequila?" I asked him, skeptically. "Are you sure on that one?I thought the base for a love potion was supposed to be champagne."
"Champagne, tequila, what's the difference, so long as it'll lower her inhibitions?" Bob said. 
"Uh, I'm thinking it's going to get us a, um, sleazier result"
"Hey!" Bob protested. "Who's the memory spirit here! Me or you?" 

Putslustigt. Boken är än så länge ganska underhållande. Känns som en blandning mellan Terry Pratchett och Lev Grossman. Boken påminner också en del om Charlie Hustons Already Dead.

The Cypress house - Michael Koryta

Michael Koryta är född 1982 och har redan skrivit åtta romaner (hans debut kom när han var 22 år). Fyra utav de ingår i en serie som handlar om privatdetektiven Lincoln Perry. The Cypress house är dock en fristående deckare.
Boken utspelar sig strax efter spriten har släppts fri igen i USA efter förbudstiden, i början av 30-talet. Arlen och Paul sitter på ett tåg till ett brobygge i Florida tillsammans med ett tjugotal andra byggarbetare. Arlen tvingar plötsligt av alla männen på en av stationena mitt ute i ingenstans och försöker övertala de att inte fortsätta resan. Han kan inte riktigt säga varför och ingen tar honom på allvar. Varför skulle de inte gå på tåget igen? Paul litar däremot på Arlen och stannar kvar på perrongen när tåget senare tuffar iväg igen. Arlen förklarar för Paul att han, även om det låter helt otroligt, kan se när döden närmar sig och  tåget skulle ta männen mot en säker död, det är Arlen helt säker på.
Arlen och Paul tar sig in till stan för att ta ett senare tåg någon annanstans, där träffar de Walter Sorensen som erbjuder de lift ett par mil till en annan station. Arlen och Paul tackar tveksamt ja. Walter tar de på vägen till stationen till ett strandhotell som verkar allt annat än fullbokat. The Cypress House ägs av Rebecca Cady och hon och Walter har affärer ihop. Men när Walter lite senare går ut i bilen för att hämta något sprängs bilen och Walter i tusen bitar. När sheriffen Tolliver och domaren Wade senare dyker upp visar de sig vara extremt grymma och ondskefulla män. Arlen och Paul hamnar i finkan och när de efter några dagar återvänder till The Cypress House kräver Arlen en förklaring av Rebecca Cady. Paul är alldeles upptagen av att vara betuttad i Rebecca.
Rebecca och männen som kretsar kring The Cypress House visar sig dölja rysliga hemligheter. Arlens förmåga att se döden innan den kommer får oväntade konsekvenser och boken utspelar sig nästan helt i eller runt The Cypress House. Arlen plågas av minnen från första världskriget. Den svampiga, tropiska, klibbiga naturen får historien att bli ännu mer obehaglig än vad den till en början verkar.

Jag gillade det här ganska mycket. Jag har på sistone läst The rules of civility (utspelade sig i slutet av 30-talet), sett Boardwalk Empire (serien utspelar sig i början av 20-talet) och läst The Cypress House. Den här tiden är väldigt intressant och de här tre olika historierna får Usas historia att bli lite mindre snårig.

Bild från Boardwalk Empire

Stringhyllan outar sig - och får en egen artikel!

Såhär såg det ut i somras i Sydsvenskan. Nu är det som står i artikeln inte så aktuellt längre. Men såhär ser i alla fall Stringhyllan ut, ni som har undrat. Mina anonyma dagar är över.

Music Doc resten av veckan!

Jag jobbar med Music Doc resten av veckan. Är du i Malmö eller i närheten i helgen rekommenderar jag att kolla in vårt program.

Torsdag: Musikvideomaraton med Malmöregissörer på Galleri Etikett GRATIS
Fredag: Klubb på Moriskan, vi visar Behrang Miris Hiphop 4 Gaza, en film om Midi, Maxi & Efti, modevisning inspirerat av Midi, Maxi & Efti, sen blir det klubb hela natten lång med två dansgolv. 100.-
Lördag. Vi visar Live in Tokyo, en film om Tokyos undergroundmusicscen i Turning Torso, 100.-
Söndag: Vi visar en dokumentär om Feist som är sådär galet bra som filmer är ibland, efter filmen känner man sig hoppfull och inspirerad, i Johanneskyrkan, 100.-

För fullständigt program och biljettinköp http://www.musicdocmalmo.se

Den sista goda människan - A.J Kazinski

Det här är verkligen en regelrätt film. Ja alltså det är ju en bok, och de ska ju göra film på den, men den är redan väldigt filmisk och intrigen känns oerhört sökt, så som det kan göra i just filmer. 
A.J Kazinski är en pseudonym för två danska författare vid namn Anders Rønnow Klarlund och Jacob Weinreich. Det här är deras första bok tillsammans. 
En polis i Venedig har av något outtalat skäl börjat forska i en rad mord som har begåtts världen över. Goda människor mördas, och på deras rygg syns en inbränd/intatuerad siffra. Barnläkare, hjälparbetare, forskare, människorättsaktivister och nobelpristagare går en fruktansvärd död till mötes, ingen vet varför, och ingen verkar heller bry sig, eller se sambandet. Utom den här polisen i Venedig. Han kommer i alla fall i kontakt med Niels Bentzon vid Köpenhamnspolisen för killen i Venedig har räknat ut att det är där nästa mord kommer att begås. 
Niels börjar något motvilligt också se sambanden och ana att något djävulusiskt ligger bakom. Niels får hjälp av astrofysikern Hanna och snart är jakten på goda människor att varna igång. För vem är egentligen god?
Såhär i efterhand, när pulsen har lagt sig (ja det var extremt spännande ibland) och mysteriet är löst (men gud vilket Dan Brown-mysterium) så ser jag ändå en hel del lösa trådar som hänger ut ur boken. Jag skulle vilja utnämna det här till en smart dussindeckare. Man får action, terrorism, religion, vetenskap, siffersystem, lite lite kärlek, ett klimatmöte i Köpenhamn och till och med en glimt av Obama på en flygplats. Så man får ju ändå ganska mycket. Hmm..ja så är det. Inget mer med det.  

The rules of civility - Amor Towles

The Great Gatsby, Sex and the city, Breakfast at Tiffanys. Gillar ni dessa, gillar ni Rules of civility (Artighetsreglerna på svenska, utkom i aug på Forum).
Året är 1966 och Katey Kontent är på en fotoutställning. Där ser hon en bild av en man som spelade en stor roll i hennes liv, Tinker Grey. Detta får henne att minnas tillbaka på året som förändrade hennes liv, 1938.
Katey och Eve är påväg till en jazzbar i Greenwhich Village för att fira nyåret. Där träffar de en förmögen och solitär herre vid namn Tinker Grey. Ett visst mått av cocktaildrickande, middagar och silkesklänningar följer. Vem kommer egentligen vinna Tinkers tycke? Efter att ha varit med i en bilkrasch i ett snöigt och isigt New York får Tinker enorma skuldkänslor gentemot Eve som blir allvarligt skadad. Tinker och Eve beger sig till Rivieran för att låta Eve återfå hälsan i ett varmare klimat. Tycke uppstår. Men var det egentligen inte så att Tinker egentligen älskade Katey?
Under tiden följer vi Kateys liv, hon stiger i sällskapsgraderna och får rika och intressanta vänner. På värsta Djävulen bär Prada-manér får hon också ett jobb på tidningen Gotham som assistent till chefsredaktören.
Men en okänd mecenat verkar dra i trådarna till Tinkers och Kateys liv.
Det blir aldrig ointressant och man vill vet hur det ska gå för Katey. Skildringarna av 30-talets New York är himmelska. De svarta regnvåta gatorna, martinin och oliverna som flödar, de rökiga jazzklubbarna och de blanka Bentleybilarna med tillhörande chaufförer. I en annan era, i en annan stad hade nog den här historien inte varit lika intressant och kanske lite ytlig, men i den här skepnaden fungerar allt väldigt bra.
David Nicholls blurbar på framsidan: "A smart, witty, charming, dry martini of a novel". 
Häll upp en till tack!

Det finns till och med en boktrailer, som är..hrm..lite fånig, men ja..håll till godo:

The Magician King - Lev Grossman

The Magician King är fortsättningen på The Magicians som kom 2009. Det här är helt enkelt böcker för alla ni som gillar Harry Potter men har blivit lite vuxnare och vill ha mer. Böckerna handlar om Quentin och hans polare som plötsligt en dag kommer in på ett magiskt universitet, Brakebills. De inser att magi finns och i allra högsta grad är något verkligt. De inser också att böckerna de läste som små som handlar om det magiska kungariket Fillory (tänk Narnia) inte bara är påhitt utan att Fillory faktiskt finns. Så i första boken blir Quentin, Janet, Julia och Eliot kungar och drottningar av Fillory. Medans livet i övriga världen fortgår precis som vanligt.
Det här är alla barns dröm, att plötsligt själva befinna sig i Narnia eller faktiskt komma in på Hogwarts. Men nu är ju Quentin och de andra inte barn utan ungdomar i 20-års åldern som dricker öl, har sex, använder iPhones och är uppväxta i Brooklyn, NYC.
Quentin har blivit lite trött på att vara kung i Fillory. Han har allt han kan tänka sig, ett slott, tjänare, mark och pengar. Han har det alldeles för bra. Visst de kan rida ut i den magiska skogen och jaga allehanda magiska harar, hjortar etc men sedan Martin Chatwin försvann i bok 1 finns egentligen inget ont som hotar Fillory längre. Quentin vill ha ett ÄVENTYR! Eller i alla fall hitta en större mening i livet än att ligga på en divan hela dagarna och dricka vin.
Men så en dag märker de att det nog inte står helt rätt till i Fillory, magin börjar bete sig märkligt. Quentin och Julia beger sig ut på Fillorys hav till en avlägsen ö. Väl där inser Quentin att det här är nog äventyret som han letade efter. Det finns en legend om sju gyllene nycklar som är spridda över riket Fillory. Efter att ha hittat den första slungas dock både Julia och Quentin tillbaka till New York och kan inte ta sig tillbaka till Fillory. Nu börjar den desperata vägen tillbaka till Fillory.
Under resans gång får man veta mer och mer om den komplicerade och mörka karaktären Julia och hur hon lärde sig magi på egen hand eftersom hon inte kom in på Brakebills.

Det här är så bra! Harry Potter för vuxna. Audrey Niffenegger skriver på omslaget: “Grossman explores the boundaries between fiction and reality with great imagination.... This is a dark, well-written book that takes the wizard genre into thoughtful places.”
Jag stämmer in i hyllningskören. Alla måste läsa. Slutet på boken är så öppet att jag är övertygad om att det kommer en tredje bok. 

The Woman in Black - trailer!

Alla älskar boken The Woman in Black av Susan Hill. Jag gillade också den, men jag darrade inte av skräck. Den var väl OK. Nu kommer den som film med Harry Potter i huvudrollen. Jag är ledsen Daniel Radcliffe, det kommer dröja många många roller innan man slutar se dig, om ens någongång?, som Harry Potter.

Trailer. 

De tio härskarna - Christian Mørk

De tio härskarna är Christian Mørks debut. Men om ni liksom jag gillar spännande thrillers med sagoinslag i så har ni säkert läst hans andra bok Darling Jim. Den rekommenderas starkt och kom alltså ut före De tio härskarna i Sverige. Mørk är alltså dansk men flyttade som 20-åring till New York där han jobbar som filmkritiker och filmagent. Somliga har det bra.
De tio härskarna utspelar sig mestadels i Venedig och bygger på Venedigs många historiska mörka hemligheter.
Victor Tallent har kommit på ett sätt att stoppa världens svält. Han ska korsa ris med buffelgräs och få ett tåligt ris som klarar allt. Han reser till Venedig för att tala inför FN. Där träffar han tolken Arabella som Victor blir störtkär i. Redan innan han åkte till Venedig varnade hans mentor och professor Dr Meyer honom för att folk ville åt hans stora upptäckt. I Venedig ser han skuggor på varenda hustak och när Arabella en dag helt enkelt försvinner efter en kula hasselnötsglass börjar Victor bli riktigt rädd. Sen varar boken i ungefär 450 sidor till. Med allehanda konspirationer, världsförbättrare och skuggor som förföljer Victor och mördar människor i hans närhet. Det verkar finnas en organisation som styr hela världen som vill se Victor och hans idé förintad.
Det här kändes som en fruktansvärt detaljerad och utstuderad deckare. Den var riktigt spännande i slutet, men på det hela var den alldeles för lång och alldeles för otrolig. Victor förvandlas från den gråa forskaren till den desperate och smått galne, lämnade älskaren till en soldat som skjuter och klättrar uppför stuprännor som han aldrig gjort något annat.
Men man blir sugen på att åka till Venedig. Det blir man..

Turkisk Murakami

Såhär snygga är Haruki Murakamis böcker i Turkiet. Min favorit är nog Norwegian Wood ändå, snyggt med vinylspelararmen där...

Himmel över London - Håkan Nesser

Håkan Nesser börjar utkristallisera sig som en utav mina svenska favoritförfattare. Nu har jag läst två väldigt bra böcker av honom på kort tid. I bokhyllan står nu, helt nyinköpta, Flugan och evigheten, Koreografen och Kära Agnes (nytryck i pocket) och väntar. Det känns tryggt ska ni veta. För mig känns det alltså som att upptäcka att Paul Auster har bott i Uppsala i 30 år, alla har vetat om det, utom jag.

Jag gillar allt med Himmel över London utom omslaget. Någon borde se till att Nessers böcker såg lite fräckare ut. Men det som döljer sig under smutsomslaget ser betydligt intressantare ut. Se tidigare inlägg om detta. 

Miljonären Leonard Vermin har kommit till London för att fira sin 70-årsdag tillsammans med sin närmaste familj. Han har även kommit för att dö. Han tillbringar sina sista dagar med att planera i detalj inför den stora middagen och med att vandra minnenas allé. Allén utspelar sig i London under 60-talet. Hur han träffade en mystisk tjeckisk spion, Carla, hur han fullständigt hängav sig åt deras kärlek och åt diverse spionrelaterade ärenden han gick för att få träffa henne igen.
Man får också i boken följa de andra personerna som är bjudna på middagen. Dessa karaktärer är vältecknade men kanske inte de lyckligaste människorna.
Det man inte vet är om det man läser är Leonards historia, Steven G Russels eller Gustav Seléns i den svenska Staden K-. Himmel över London är en komplex och avancerad metaberättelse, men fortfarande oerhört underhållande och välskriven.
Jag läste en recension där recensenten klagade på bristen på spänning, men jag tror att han fick för sig att det han läste var en spiondeckare. Visst det finns ett mått av deckare, men tänk mer New York-triologin än Tre sekunder.

Färgglada Vintage books

Förlaget Vintage books har gett ut dessa juveler till böcker, för de fyller 21 år, det är ju också ett årtal at fira! Färgade sidor är ju det snyggaste som finns!

Obsession - en modefamiljs bekännelser

Jag fick glatt hem ett läsex av Obsession - en modefamiljs bekännelser av Martina Bonnier. Jag trodde att jag fick hem en bok om en doldis-familj i Sverige som styrde och ställde inom modebranschen. Jag som är extremt modeflärdsintresserad, jag hänger på style.com varenda dag och tittar på Project Runway slaviskt, trodde att jag hade fått hem ett guldkorn. Ok, det var konstigt att jag inte hade hört talas om den här familjen förut, men jag är inte så insatt i just Sveriges bakre moderum.
Nu har jag bläddrat igenom boken, nej jag har inte läst speciellt mycket, mer än förordet och några utav bildtexterna, det erkänner jag. Martina Bonnier har fabricerat ihop en modefamilj, en modell, en man som är inköpare och säljare av jeans, och en bloggerska. Mamma, pappa och barn. Man får följa dessa tre på modefotograferingar, modevisningar i Paris, på skidutflykt till Alperna, på baler och till deras lantställe. Efter varje kapitel där trehundratusen modereferenser har namedroppats kommer det en lite stilguide, för bondromantikern, för den eleganta, för excentrikern, för powergirls etc. De vackra fotografierna i boken är tagna av Nils Odier. Martina Bonnier har alltså hittat på en modefamilj för att kunna skriva om olika modeepoker, företeelser i modebranschen och slängt in lite stil- och trendtips däremellan. Jag skulle beskriva det som en blandning av hennes förra bok Fashionista+Elsas värld (Sofi Fahrmans chiclit om en modebloggerska)+Vogue.
Som grädde på det oerhört lyxiga, flärdfulla, dyra moset heter karaktärerna Margaux, Marc och Miuccia.
Men om man gillar Sofi Fahrmans böcker om Elsa och följer Elin Klings blogg så är kanske det här är en femplussare! Så ge bort den till alla därute som förtjänar en vacker bok om mode med lite påhittade modescener däremellan!

Jag som ville läsa dokumentärt om en modefamilj som hade skapat något eget och hade jobbat hårt i den lite mystiska bransch som ändå mode är, dessutom i Sverige, det hade varit riktigt intressant. Tji fick jag.

Foto: Nils Odier

Tjärven - zombies och fyrar

Jag är inte så bra på att lyssna på ljudböcker. Antingen somnar jag eller så råkar jag tänka på något annat och missar hälften. Men sedan Ajvide gjorde en inläsning av sin novell Tindalos till DN härom julen så har jag haft en förkärlek för hans inläsningar. Nu har han släppt en ny bok, enbart som e-bok/mp3-bok. Den finns alltså inläst, men inte i fysisk bok alls. I helgen när jag åkte tåg hem från Way out west hade jag äntligen tid och koncentration nog för en zombiemassaker.
Boken utspelar sig på skärgårdsön Tjärven som ligger långt utanför Norrtäljes kust, halvvägs till Åland. Där ska det firas midsommarafton och bli klassåterträff. Avgångsklass -86 återförenas för att grilla, lyssna på kassettband och dricka sprit. Som vanligt spelar musiken stor roll i berättelsen, det lyssnas på Bryan Adams, Aha, Modern talking och Imperiet.
Av en eller annan anledning är klassen plötsligt strandsatta på ön, då börjar de drunknade vandra upp från havet igen, och de är inte snälla alls. De är fiskätna, urholkade, uppsvällda, kala och slemmiga. Vissa har drunknat nyligen och har fortfarande kläder på sig, andra har fått ögonen uppätna av havets invånare.
Det är spännande och läskigt och superbra. Tjärven påminner oerhört mycket om boken Kall hud som också utspelar sig på en avlägsen ö med en fyr och läskiga sjövarelser som är allt annat än väna sjöjungfrur.
Från att ha gjort en resa till Skansen i Lilla stjärna är Ajvide tillbaka vid det stora mörka havet, och han är tillbaka med besked!
Ajvide gör en fantastisk inläsning och jag är glad att det inte blev något bad i år, sommaren verkar vara över så jag tänker verkligen inte hoppa ner i sjön nu. De drunknade får ha sitt hav för sig själva i år.
Titta på en trailer för boken. 
Läs mer om boken på Ajvides hemsida. 

En helg med det bästa! Film, musik och läsning.

Nu åker jag till Way out West ett par dagar.
Jag tar med Himmel över London och kanske Cloud Atlas av David Mitchell, den lilla flipbacken. Jag vill ju inte stå utan bok. Även om jag faktiskt planerar att mest lyssna på musik och titta på film. Tänkte se en dokumentär om Håkan Hellström och på fredag får jag ääääntligen se Las Palmas i sin helhet och sedan den kritikerrosade Apflickorna.
Prince, Fleet Foxes, Pulp, James Blake, Robyn, Kanye West, Little Dragon, nu kommer jag!
Här kommer Prince bästa låt. Ni kan skippa det lökiga skådespeleriet på 1.30, sen börjar låten!

Jane Eyre

Jag såg Jane Eyre. Den har redan filmats 16 gånger tidigare.
1996 gjordes filmen med Charlotte Gainsbourg som Jane, Anna Paquin (ni vet Sookie..) som Jane som barn och William Hurt som Mr Rochester.
2011s version är med Mia Wasikowska som Jane och Michael Fassbender som Mr Rochester.
För det första är boken såå mycket bättre än den här versionen. För det andra är Michael Fassbender alldeles för stilig för att jag ska kunna koncentrera mig på något annat. Och för det tredje gick det lite för lätt..det här med Jane och Mr Rochester, hrm, kanske inte ska avslöja allt, men i boken kändes det som att alla var så osäkra och det fanns så mycket att tolka och Jane funderade så mycket, på sin plats i livet och världen. Här ifrågasätter hon den mansdominerade världen i en enda mening tror jag. Men tja, filmen är ju vacker och Fassbender är ju tittvänlig, så sevärd är den ju. Men alltför Hollywoodifierad för min smak.

Ett nytt format! - On the flipside!

Idag när jag kom till jobbet väntade det ett stort bokpaket på mig. (Jag får mycket av min post dit för jag är alltid där och mitt postkontor ligger i andra ändan av mitt postnummersområde). Jag fick ett fint läsex av Dorothee Elmigers Inbjudan till de våghalsiga av Kabusa förlag. Tack tack. (När man jobbar i bokhandel får man inte rec. ex, man får läsex. Ingen press!) Jag ska försöka se Dorothee bli intervjuad av Johanna Ögren på Bokhora när Dorothee är i Malmö den 23 augusti.
De flesta böckerna kom från min nya boksponsor Hodder & Stoughton som vänligt nog har börjat skicka mig böcker.

Ni ser Rules of civility av Amor Towles, East of the west av Miroslav Penkov, The cypress house av Michael Koryta, The man in the shed av Lloyd Jones och The thousand autumns of Jacob de Zoet av David Mitchell. Jag har inte direkt hört talas om en enda utav de här författarna, men sett Lloyd Jones och David Mitchells i hyllorna på jobbet. Det finns inte en chans att jag kommer att hinna läsa alla de här inom en snar framtid. Men en och annan recension kanske dyker upp. Är särskilt sugen på Rules of civility som är rasande snygg och utspelar sig i 30-talets New York.
Men vad skådar då era och mina ögon om man tittar till vänster och höger om högen??

Jo det nya formatet Flipback! De är mindre än en pocket, och ungefär i storleken av en iPhone, och sidorna är i Psalmbok-tunnhet. Man läser boken uppifrån och ner, texten är inte mindre än i en vanlig pocket, men eftersom sidorna är så förbannat tunna så blir boken väldigt liten. Är det här något att ha egentligen? Join the reading revolution säger den lilla reklampamflett som medföljer böckerna. På Boghallen i Köpenhamn fanns de redan i ett sött litet ställ vid kassan. Jag frågade om de sålde bra och det tyckte hon att de gjorde, speciellt One day..hmm..ja men den säljer ju i vilket fall som helst tänkte jag. I Sverige finns formatet på Adlibris & på Bokus och där kostar de en tia mer än en engelsk pocket. Det tycker jag verkar vara ett minus. Meningen är att det ska komma Flipbacks till de fysiska bokhandlarna inom kort och nästa år kan vi förvänta oss att se de på svenska.
Man kan ju undra när de ska komma ut i förhållande till inbunden, storpocket och vanlig pocket? Samtidigt som pocketen kanske? Jag vet faktiskt inte, men det kan nog spela en liten roll i försäljningen.

Jag är ganska tveksam. Jag tror inte att det här är det som kommer att rädda de fysiska böckerna från Kindlarna. Men visst, Flipback-böckerna är söta och fina presenter, det gör dock inte att folk kommer att rusa till handeln för att man äntligen kan få ner en bok i kavajfickan.

Läs mer om det nya formatet här.
Mind the book bloggade om Flipbacks redan förra veckan.

Prins Charles känsla på Stadsteatern

 Lördagen den 17 september har Prins Charles känsla (den fabulösa boken av Liv Strömquist som nog inte kräver någon större presentation) premiär på Malmö Stadsteater. Men redan innan, i slutet av augusti kan man tjuvtitta på repetitioner.

 

Sveriges Paul Auster sysslar med påskägg?

Jag har tittat längtansfullt mot Maskarna på Carmine Street i ett par veckor nu. Tidigare har jag undvikit den för att den är skriven av Håkan Nesser och jag, mitt nöt, har avfärdat honom som en svensk deckarförfattare, något som jag alltså mycket sällan uppskattar. Men sen en dag insåg jag att den innehåller ju alla de ingredienser jag värdesätter. New York, ensamma människor, ett försvinnande, konstnärsskap och namedroppande av caféer och gator.
Erik Steinbeck och hans fru Winnie Mason flyttar till New York från Europa för att börja om på nytt. Deras fyraåriga dotter är försvunnen sedan 18 månader och Erik är övertygad om att hon är död, Winnie däremot hoppas fortfarande. Erik är författare och sitter mest och skriver och läser New York Times, Winnie målar tavlor på deras loft. Det är Erik som är berättaren, han skriver romanen Maskarna på Carmine Street medan vi läser den (meta, alltid bra). Han betraktar sin fru och hennes psykologiska nedbrytning undan för undan. Kommer hon att hålla galenskapen borta eller kommer hon liksom i Europa läggas in på ett mentalsjukhus. Men så en dag ser Erik Winnie gå in på ett café, när han senare på kvällen frågar henne om han inte såg henne tidigare under dagen förnekar hon allt. Han blir misstänksam och Winnie börjar bete sig allt mer underligt tills hon en dag försvinner. Eriks skrivarkollega, eller rättare sagt, hans cafégranne, är pensionerad detektiv. Han erbjuder sin hjälp. (Väldigt Austereskt, tänk New York-triologin)
Så från att ha varit en relativt traditionell New York-skildring blir det alltmer en psykologisk thriller. Nesser är skicklig på att introducera mystiska budskap och märkliga bifigurer som alla bidrar till att föra Erik närmare gåtans lösning.
Så fort det handlar om tänkande skrivare eller konstnärer i New York är det svårt att inte snegla mot Auster. Auster nämns till och med i boken när paret besöker ett annat skrivande par i Park Slope (där ju Auster & Hustvedt bor).
Jag sträckläste boken på en dag. Den var helt enkelt fantastisk. Nessers språk är förnämligt och kombinationen filosoferande över kaffe och New York Times och ett mystiskt försvinnande är vinnande i mina ögon. 

Idag kom Nessers nya roman ut Himmel över London. Den verkar vara lite i samma stil som Maskarna på Carmine Street. Den är lite lurig för när man tittar vad som döljer sig under smutsomslaget så hittar man en helt annan roman. En sömngångares bekännelser av Steven G. Russell. På baksidan står det också om denna fiktiva roman. Men på bokens rygg står det Himmel över London. Min tanke är att Steven G. Russell kanske förekommer i Himmel över London, men vem vet? Har någon läst boken och kan avslöja om så är fallet? Det här är lite som ett extraspår på en CD-skiva som kommer efter en lång tystnad, eller ett påskägg i ett datorspel. Enligt en random kille på internet håller Håkan Nesser ofta på med så kallade påskägg. Var finns det fler? Min Nesser-fascination växer och växer...

Omslaget till Himmel över London är gjort av Johan Melbi och omslaget till En sömngångares bekännelser är gjort av Milan Heboj. Oj oj oj! :)

Metro 2034 - Dimitrij Gluchovskij

Metro 2034 är äntligen här. Coltso har skjutit upp utgivningen oerhört länge. Metro 2033 var en sjujäkla bra bok så förväntningarna på uppföljaren var skyhöga.
Det har gått 20 år sedan Metro 2033 slutade och saker och ting är ungefär som de brukar i Moskvas tunnelbana. Världen är utplånad av kärnvapen och de enda överlevande återfinns i Moskvas underjord. Hansan styr över ringlinjen, Polis styr över mitten, kommunisterna styr över den röda linjen och bland alla dessa supermakter finns många oberoende eller övergivna stationer. Vissa befolkade av monster och mutanter, andra av fredliga utbrytargrupper.
På Sevastopolskaja råder oro, spaningsgruppen som skickades ut för en vecka sen har inte kommit tillbaka och ingen svarar när man ringer till nästa befolkade station, Tulskaja.
Den mystiska brigadören Hunter beger sig ut i tunnelbanenätet för ta reda på vad som har hänt, han tar med sig berättaren och den före detta spärrvakten Homeros som vägvisare. Som vanligt stöter de på både mentala faror, radioaktivitet, muterade varelser, banditer och raserade tunnlar.
Det är inte bara action och faror, det är många och långa filosofiska utläggningar om vad mänskligheten egentligen är och vad för något som människor lämnar kvar och hur det tolkas om hundra år. Men...
Det som var en magisk värld, där man betalar med patroner, håller sig undan från fördömda stationer och överlever dag till dag i ett konstant mörker börjar bli lite enahanda. Jag kan det här nu. Även om det är spännande att följa Hunters och Homeros väg på tunnelbanekartan på bokens innersida så har jag tröttnat lite på denna mörka och fuktiga värld. Jag vill ta mig ut och upp, till den ack så sönderfallna och radioaktivitetshärjade värld ovanför metron. Finns det folk som lever där uppe? Som undviker de muterade varelserna och strålniningen, finns det människor på andra platser än i Moskvas metro?
Hunter, nu lyssnar du på mig. Du som är hälften monster, hälften människa, du som dödar utan eftertanke och skyddar metron mot allt ont. Nu får du faktiskt ta dig ut därifrån och utforska resten av dystopin som Dimitrij Gljuchovskij har tänkt ut.