Roliga julklappar och modiga val

Vi fortsätter med julklappstipsen. Det är ju en hel vecka kvar till julafton!

Jag bombade av Aron Flam. Formgivningen på den här boken är anskrämlig men innehållet är desto bättre. Aron Flam har samlat historier från sina ståupp-kollegor om när en kväll inte riktigt har gått som den skullat. Här finns historier av Kringlan Svensson, Peter Wahlbeck, Jonas Gardell, Petra Mede mfl. Tyvärr haltar könsfördelningen lite. Boken är dock galet kul. 

Äntligen tant av Anna Eriksson är den perfekta klappen till hipstertjejerna som har börjat anamma allt det där som deras farmödrar sysslade med. Är det egentligen en tantfälla att mangla? Äter tanten semlor innan självaste Fettisdagen? Hur många tantpoäng får du själv på ett år? Gör tant-testet! Teckningarna humoristiska och superfina. (Den verkar vara tillfälligt slut på förlaget, men ge er ut i en fysisk bokhandel och plocka upp ett ex). 

All I want for christmas is planekonomi av Sara Granér är lätt årets bästa seriealbum. Vänsterpolitik och feminism i kombination med Saras färgstarka bilder. Bli lite mer medveten om världens tillstånd i jul.

Den krympande hustrun av Andrew Kaufman. Kaufman är expert på att skriva söta korta historier som får mungiporna att leta sig uppåt. För en ovan läsare är tunnheten på boken lockande. Stina Wirsén har bidragit med illustrationer.

Blod, Eld, Död av Ika Johannesson och Jon Jefferson Klingberg har precis kommit i pocket. Den svenska metalscenen och allt där omkring. Välskriven samtidshistoria av kulturgeniet Ika Johannesson och den gamla Whale-gitarristen Jon Jefferson Klingberg. 

Sverige forever in my heart av Niklas Orrenius. Orrenius blev precis tilldelad Guldpennan och den är han verkligen värd. Främlingsfientlighet, Sverigedemokraterna, utanförskap, solidaritet, Orrenius duckar inte för de stora frågorna i Sverige idag. En reportagesamling att läsa sig något av. 

Erotiska noveller av Birgitta Stenberg. Är du tveksam till Fifty shades-hysterin men ändå nyfiken på erotisk litteratur rekommenderar jag Birgitta Stenbergs novellsamling. Språket är mil bättre än E.L James Harlequin-dravel. Pirr i de nedre trakterna garanteras. 

Den levande av Anna Starobinets. Coltso fortsätter att ge ut glimrande rysk fantasy och sci-fi. I den här sprillans nya boken handlar det om en ondskefull framtidsvärld där alla människor lever som en organism och alla är uppkopplade till det sociala nätverket Socio (Facebook?). Om man dör är man bara död i fem sekunder, sedan startas livet om igen. Detta ska tydligen vara mer skräck än sci-fi. Spännande så det förslår. 

Klassiker och designnörderi att lägga under granen

Folk i min närhet har övertalat mig till att göra julklappstipsinlägg. Först tänkte jag bara tipsa om barnböcker men min blogg har gapat så tårdrypande tom på sistone att jag insåg att den behövde fyllas med snören, papper, tejp, rosetter och framförallt böcker. Så här följer en hel del bra böcker att ge bort till nära och kära. De är indelade i kategorier som jag hittade på en modeblogg, så det kanske inte är de mest självklara bokiga ämnena, men vafan, snott är snott och kommer aldrig igen tänkte jag och klippte ut ämnesbilderna. Tada! Idag blir det böcker till de konstnärliga/designintresserade och till de som gillar klassiker. Fler tips följer kommande veckan.

Svenska affischer innehåller det som den heter från slutet av 1800-talet till 1960-talet. Kungliga biblioteket i Sthlm har rotat i sitt affischarkiv och sammanställt den här fullkomliga designpärla. I både filmens och reklamens värld häpnar man över hur snygga planscher som gjordes förr. 

Teckna och måla pinuppor är också precis det den heter. En teckningsbok med instruktioner och steg för steg-tips om hur du blir en baddare på just pinuppor. 

Klipp sönder den här boken är en bok med papperspyssel. Inuti boken finns mönster och mönstrade papper för att klippas ut, direkt från boken. Den innehåller 50 mallar för att göra kort, etiketter och prydnander etc. 

1Q84 av Haruki Murakami, finns både på engelska (i en hel bok) eller på svenska (tre pocket). En blivande klassiker månne? Ja det är mycket bröst i Murakamis böcker, men jag kan ändå inte sluta älska hans minimalistiska japanska vardag som möter den storslagna magiska realismen med gröna månar och små figurer som spinner puppor som föder barn. 

The Great Gatsby av F Scott Fitzgerald kommer som film nästa år och den har nyligen återutgivits på svenska. Den engelska utgåvan är dock vackrare. En riktig klassiker som står sig år efter år. 

On Booze av samme Fitzgerald har jag inte läst men alltid varit ruskigt intresserad av, mången gång har jag fingrat på detta spritverk. Paret Fitzgerald var kända för sitt vilda festande både i Paris, på rivieran och porträtterar "The Jazz age" ur bakfyllans synvinkel. 

Gösta Ekman, Fabrorn som inte vill va' stor av Klas Gustafson. Gösta Ekman, en klassiker personifierad. Humorn, allvaret, dramatiken, snubblandet och kärleken. Alla gillar Gösta. Ge den till din smarta kulturkompis eller till din torra fabror. 

Bilderböcker att ge bort till jul

Jag kan inte få nog av att strosa bort till hyllan för 3-6-åringarna. I år har den hyllan svämmat över av glimrande roliga bilderböcker. Några har jag ju tidigare tipsat om i det här inlägget. Nu kommer det ett gäng till! Konstigt nog handlar tre av fyra böcker om björnar. HA! Det insåg jag inte förrän nu.

Björnens sång av Benjamin Chaud. Den här boken är lite större än vanliga bilderböcker och det är faktiskt tur det eftersom bilderna är så vansinnigt detaljerade och fina. Lilla Björn och Pappa Björn är på väg att gå i ide när Lilla björn ser ett bi flyga förbi, han antar att biet kommer att leda honom till honung så han skuttar efter. Pappa Björn följer efter och de kommer ända in till staden. Pappa Björn tappar nästan bort Lilla Björn men ser honom till slut försvinna in på L'Opera Garnier (det är i Paris de är). Inne på operan blir han överväldigad av allt som händer, det är folk överallt och det sjungs och dansas. Till slut står han själv på scenen och stämmer upp i ett vrål. På taket till operan hittar björnarna till slut fram till bikuporna och bestämmer sig för att ha sitt ide där istället.

Barn passar inte som husdjur av Peter Brown. Björnflickan Lollo är ute i skogen och leker och hittar ett litet barn som hon tar hem för att försöka övertala sina föräldrar att få behålla barnet som sitt husdjur. (Vilket barn har inte någon gång hittat en fågel eller kanske nåt annat djur och försökt behålla det?) Lollo får efter en lång övertalningskampanj behålla barnet om hon helt tar ansvar för det själv. Barnet får heta Pip. De leker med varandra dagarna i ända men till slut börjar Pip göra som han vill och är mer än något besvärlig.
Teckningarna är ganska retroaktiga och boken är på det hela taget väldigt rolig.

Jag vill ha min hatt av Jon Klassen. Den här bilderboken blev utnämnd av New York Times till bästa bilderbok 2011. Den handlar om en ganska butter och lågmäld björn som tappar sin hatt i skogen. Han får gå runt och fråga alla skogens invånare om de har sett hans hatt. Alla djuren skakar på huvuden och ser förbryllade ut, nej de har INTE sett någon röd hatt. Eller har de det? När barnen som har läst boken upptäcker att kaninen svarar nej när han faktiskt har hatten på sig (björnen märker nämligen inte det) blir de alldeles till sig och vill hjälpa björnen att komma på det. Det gör han också några sidor senare. Boken får en verkligen att dra på smilbanden, en buttrare björn som älskar sin hatt så gränslöst får man leta efter.

Här nedan är en boktrailer för boken, på engelska dock.

Bus och Frö på varsin ö av Maria Nilsson Thore. Jag avslutar med en svensk författare. Maria Nilsson Thore blev dubbelt Augustprisnominerad förra året för sin bilderbok Petras prick (den rekommenderas också varmt) och för illustrationerna i boken Konstiga djur (som är skriven av Lotta Olsson) och nu har hon kommit ut med en ny bilderbok. Bus och Frö bor på varsin ö, det enda de vill är att träffas, det kan bli så ensamt på ön. Men havet är stort och farligt och Bus och Frö är lite lata. De vill dela tillvaron med varandra och de har galna planer för att lyckas, men hur de gör det är ändå oväntat.

Julklappstips till de minsta

Det kanske är dags för den här bloggen att gå christmasstyle. Jag inleder tipsandet med lite fina klappar till de där söta barnen. Det har kommit ut en mängd smarta, vackra och söta barnböcker i år. I det här inlägget blir det pekbokstema, de här böckerna passar alltså i runda slängar till barn i 0-3-års åldern.

Hanna Albrektsson är en dj och illustratör som som jag har sett nån gång i min gamla hemstad Helsingborg. Nu har hon sadlat om till barnboksmakare. Hon har illustrerat olika känslor med söta små fåglar. Här kan ni titta på fler bilder Hanna har ritat.

Ulf Stark har tillsammans med illustratören Linda Bondestam skapat en annorlunda skapelseberättelse. Man får följa ett barn som växer upp och upptäcker allt som vår värld har att erbjuda, stort (dinosaurier) som smått (blåbär) tas upp. Bondestams färgglada collagestil passar så himla bra ihop med Ulf Starks smarta rimmande. Både öra och öga blir glada. Smarta blinkningar till den vuxna läsaren gör att man inte tröttnar som föräldrar under läsningen.

Catarina Kruusvals pekböcker som också är sångböcker är underbara tycker jag. Höstens två nya titlar är Vi äro musikanter och Räven raskar över isen. Böckernas text är sångtexten som sedan illustreras galet fin och detaljerat av Kruusval. Det finns mycket att titta på och upptäcka under stenar och bakom granar. Antingen kan man berätta sången som en saga eller så kan man sjunga med och bläddra snabbare. Det finns elva andra klassiska barnvisor som Kruusval har illustrerat som är minst lika fina ifall de här två visorna känns tråkiga. 

Sighsten Herrgård

Ni som har gillat boken eller serien Torka aldrig tårar utan handskar bör snarast plocka upp boken Sighsten som handlar om den svenske modeskaparen, entreprenören, jetset-mannen, designern, ja epiteten kan fortsätta i all oändlighet, Sighsten Herrgård. Sighsten kom som första svenska kändis ut med att han var HIV-smittad 1987.
Boken handlar om så mycket mer än den perioden i hans liv. Vi får följa Sighsten genom den glittrande modevärlden. Hur han blev Sighsten med hela svenska folket, hur han firade födelsedagar med David Bowie, flög till Jamaica och Island och var designchef på de finaste modehusen i New York och London. Ibland flög han till Mellanöstern och hade modevisningar, ibland ordnade han kändisfester i Stockholm eller designade glasögonbågar i Sverige.
Hans kärleksliv och tiden med sjukdomen tas också upp mycket detaljerat. Man förundras och häpnas över att en person kan hinna med så mycket fantastiska saker under ett så kort liv. Otto Werkelid som har skrivit boken tillsammans med Sighsten blev hans nära vän och det märks att det är någon som verkligen respekterar och bryr sig om Sighsten som har tecknat det här fina porträttet, inte bara av personen Sighsten utan också av världen och tiden han rörde sig i.
Boken är också fylld av modeteckningar, fotografier och skisser.

Under den blöta tunga filten

Ni får ursäkta bloggtorkan. Jag har legat under en tung blöt Håkan Nesser-filt. Jag gillar Håkan Nessers böcker väldigt mycket men att beta av såhär många på kort tid i följd blev lite kvävande till slut. Man tröttnar på att Gunnar Barbarottis och Eva Backmans samtal mest går ut på att hålla med varandra om att de inte kommer någon vart i fallet de jobbar på.

-Ser du någon lösning på det här?
-Nej, det är nog bäst att vi lägger ner det. 
-Ska vi inte ge det en vecka till?
-Jo kanske, det är ju något som inte stämmer här.
-Gav förhöret du hade i förmiddags något?
-Nej, inget nytt kom fram.
-Frågan är om det kanske är så att vi måste ge upp.
-Men min intuition säger mig att vi kanske snart kommer fram till något nytt.
-Ok, då säger vi så, ska vi ta en lunch på Kungsgrillen?
-Ja varför inte.

Sen händer det något odramatiskt och vips säger en av alla vittnen/inblandade något nytt, alternativt helt enkelt erkänner mordet/brottet. Sällan till aldrig löser Barbarotti eller Backman brottet själva.
Men språket är ju finfint och man giller ju alla karaktärer å det grövsta så man harvar på. Jag skulle nog ändå säga att bok 1,2 och 5 är allra bäst. I Berättelse om herr Roos, där tror jag Nesser slog ett all time high i händelselös historia, voj, voj.

Berlin

Höstpausen slutar inte med Paris. Berlin får också ett besök av mig. Böckerna i min hylla som utspelar sig i Berlin är dock nästintill icke-existerande. Ve och fasa! Jag ger mig själv i läxa att till nästa Berlinresa ha läst åtminstone The innocent av Ian McEwan och Alone i Berlin av Hans Fallada.

Egentligen den enda bok jag har i hyllan som i alla fall delvis utspelar sig i Berlin är Middlesex, den tror jag i och för sig bara slutar i Berlin lite kvickt. Högläsaren av Schlink skulle kunna ta plats i Berlin, men egentligen är det bara en obestämbar västtysk stad som Schlink har menat.

Paris

Idag flyger jag till Paris för en höstpaus. När jag tittade i bokhyllan var böckerna som utspelar sig i denna romantikens hemstad överrepresenterade. Jag liksom alla andra såg Amelie från Montmartre och blev kär i Paris, några år senare bodde jag ett halvår i Paris och kärleken har hållit i sig.
Au revoir!

Böcker som blir tv - HBO är ljuset i mörkret

Böcker som blir film drunkar vi ju i. Men böcker som blir tv-serier är vi inte lika bortskämda med. Det kan komma att bli ändring på det nu. HBO verkar slå ett slag för de litterära adaptionerna. Game of thrones har ju ingen missat direkt men vad kan vi vänta oss i framtiden?
Först blev jag alldeles till mig när jag läste att Jonatan Franzens bok The corrections (Tillrättaläggande) skulle bli tv-film. Manus skulle skrivas av Noah Baumbach och stjärnorna framför kameran var inga mindre än Ewan McGregor, Maggie Gyllenhaal och Greta Gerwig. Mumma! Dessvärre har HBO beslutat sig för att helt lägga ned projektet, varför verkar ingen veta.

Ayelet Waldman skriver tillsammans med sin mer namnkunnige make Michael Chabon en serie som ska heta Hobgoblins. Handlingen låter nästan för bra för att vara sann, ett gäng magiker och lurendrejare jobbar som spioner för Storbritannien under andra världskriget.

Gary Shteyngart, Jonathan Safran Foer (!) och Sam Lipsyte håller på att skriva serier, nyskrivet material som inte baseras på deras böcker.
Jennifer Egan, Mary Karr och Tom Perotta håller alla på att få böcker som de har skrivit att bli tv-serier.


Rykten går att böcker såsom Neil Gaimans American Gods, Jeffrey Eugenides Middlesex (!), Hilary Mantels Wolf Hall och ett gäng William Faulknerböcker också inom kort kommer att visas på en tv nära dig (nu finns ju faktiskt HBO i Sverige har jag hört).

Enkätdags!

Jag har snott en enkät från Bokstävlarna. Det var längesen jag fyllde i en enkät. Tycker oftast att de är lite småtrista att läsa och roliga att fylla i. Men nu när inläggen inte precis duggar tätt så fyller jag ut med en enkät!

West wing, Boys Noize och Jennifer Egan. 

Senaste böckerna jag läste: Alla böcker jag läser försöker jag omnämna här på bloggen så det lär inte komma som en överraskning för någon att det var Boken om Joe av Jonathan Tropper och Nu ser du mig av S J Bolton. 

Böcker jag läser just nu: Jag parallellläser Caitlin Morans krönikebok, Jeanette Wintersons nya spökhistoria och Ian McEwans spionroman. McEwan läses oftast. 

Böcker jag ser fram emot: Åh, jag har beställt S J Boltons uppföljare till Nu ser du mig, men vafan, man kan inte läsa för många deckare, det är att ta den lätta vägen ut. Jag ser framemot att läsa fler böcker från min olästhylla. Till exempel vill jag läsa fler böcker av Jennifer Egan och äntligen få tid till att läsa Frihet av Jonatan Franzen. 

Senaste filmerna jag såg: Idag har jag varit ledig och därför tittat på en film. Jag ser inte alls lika många filmer nuförtiden som jag gjorde förr. 2012 är tv-seriernas år. Men filmen jag såg var Safety not guaranteed. En ganska knepig film med den skitroliga och fina Aubrey Plaza från Parks and recreation i huvudrollen. Den var helylle men med ett väldigt oväntat slut. 

Filmer jag ser fram emot: Jag ser såklart fram emot Bilbo, vem gör inte det? Jag ser också fram emot att se fler fantastiska dokumentärer. Dokumentärer är framtiden känner jag. Jag läste bland annat om en film som kommer att visas på SVT snart som handlar om barn som har växt upp utanför samhället i naturen. Den verkade bra. 

Senaste teveserierna jag såg: Homeland, Downton Abbey och Boardwalk Empire. Men skit i alla dem om ni inte sett West Wing. Jag ser det som mitt personliga ansvar att få så många som möjligt att se alla säsonger av West wing. Det är den b ä s t a tv-serien ever!!

Teveserier jag längtar efter: Jättetråkiga och vanliga svar såsom Game of Thrones, Mad men och Sherlock. 

Musik jag lyssnar på just nu: Försöker lyssna på skivor i min iTunes som av ngn anledning blivit olyssnade. På sistone har det inneburit Kasper Björke, Björks senaste och Big Fox (bra lättsam pop från Malmö). 

Musik jag ser fram emot: Jag sörjer fortfarande att Boys Noize ställde in sin Köpenhamnsspelning. Annars ser jag såklart framemot Refused på KB i december!

Två från Modernista

Två böcker som är värda en läsning men inte en recension är de här två:

Båda böckerna är från Modernista och båda översättarna borde ha blivit tagna i öronen och redaktören borde korrläst en extra gång.  Modernista är medvetna om att översättarnivån inte varit vad den skulle på sistone och ska bättra sig i framtiden. Något jag skakar på huvudet åt. Man släpper inte ifrån sig en översättning om man inte är nöjd med den. Slapphänt!

Nu ser du mig är en väldigt spännande deckare, men inte mer och inte mindre. Jack the ripper-vibbar, otrevliga poliser och våldtäkter. 

Tigrar i rött väder är egentligen snyggare än vad den är bra. (Lars Sundh, the god of Modernista-formgivning). Historien om två systrar i 40-60-talets amerikanska östkust får aldrig någon förlösning. Bra ingredienser med två familjer som är ganska olika varandra som delar på ett sommarhus (Tiger house) och ett mord får familjehemligheter att komma upp till ytan, men inget griper riktigt tag i mig.

Boken om Joe - Jonathan Tropper

För det första. På engelska heter den här boken Book of Joe, blinkningen till Book of Job är uppenbara, alltså borde den svenska titeln heta Joes bok (Jobs bok). Kom igen Gilla förlag, det borde ni också kunnat räkna ut.
För det andra. Troppers böcker börjar följa ett oroväckande identiskt mönster. Kille i 34-års åldern möter sin ungdoms demoner, ofta i form av en far vars förhållande till killen inte varit ultimat. "Om att släppa och gå vidare, och lita på dem man älskar." det är taglinen till Konsten att tala med en änkling (Troppers första bok på svenska) men hade lika gärna kunnat stå på Sju jävligt långa dagar och Boken om Joe också. En mening som är sagd om en ännu ej översatt bok av Tropper (Everything changes) hade också kunnat passa in på de här böckerna "Soon fists are flying, his love life is a shambles, and his once carefully structured existence is spinning hopelessly out of control.".
Tropper skriver helt enkelt samma historia om och om igen. Det är han i och för sig inte ensam om, det gör många författare (till exempel min favorit Murakami), men lite finess och detaljer som skiljer böckerna åt hade inte skadat det minsta.
Boken om Joe är på det hela taget en lika helt okej bok som de övriga. Nyhetens behag har lagt sig och jag jublar inte längre över ämnet, de cyniska kommentarerna och fnissen som kan slippa ur en under läsningen. Jag börjar också tröttna på att tjejerna som kom undan, de här tjejerna som egentligen var den enda rätta, men som killen i huvudrollen sjabblade bort på ett korkat sätt och nu försöker vinna tillbaka, alltid skildras som perfekta, gudalika, sköra, små älvprinsessor. Tunna rostfärgade blusar och hårlocker som faller ner mot kinden, ååh vad söta och felfria vi är!

Men alltså egentligen är det väl inget fel på den här boken heller. Tropper är underhållning, men har du läst en så har du läst de alla.

Evig natt - Michelle Paver

Den här boken påminner mig ganska mycket om den skruvade skräckromanen Kall hud (som tyvärr inte går att få tag på på svenska längre). Det är karg miljö, en ensam man och hans kamp mot sitt eget psyke och mot något annat, något svårdefinierat och ondskefullt.
Jag känner Michelle Paver som ungdomsförfattare, hon är författare till succéserien Vargbröder. Den här boken är dock långt ifrån barnbok. Den är riktigt läskig på sina ställen.
En grupp forskare och äventyrare reser till en öde bit av Svalbard för att göra metereologiska mätningar. Det är ett gäng ganska unga killar, året är 1937 och trots varningar om spöken och oknytt från kaptenen som tar de dit, slår de sig ner, vid gott mod. Efter olika mer eller mindre tragiska händelser är det till slut bara en kille kvar. Han kämpar mot mörkret och kylan. Han har ett gäng hundar som han klamrar sig fast vid för att hålla humöret uppe. Men något vill honom illa.
Det är en snabbläst och kort roman, så ta en ledig höstruskig eftermiddag och kläm den här lilla godbiten!

Boken om Joe, tack!

Idag fick jag ett paket från Gilla förlag. Tack så himla mycket. Helgen är räddad!

Staden och lågorna - Jerker Virdborg

Det mest efterlängtade boksläppet den här hösten! Jag lyssnade till när Jerker Virdborg pratade om originell och nyskapande litteratur på Bokmässan. Enligt honom finns det nästan inte alls längre. Allt är gjort, alla formexperiment, textkrumbukter och stilformer. Hans samtalspartner Åsa Maria Kraft hade läst 60 av årets debutanter och enligt henne kunde hon nämna i alla fall fyra romaner som hon tyckte var nyskapande, nu kommer jag bara ihåg två utav dem,  det var i alla fall Susanna Lundins Hindenburg och Sami Saids Väldigt sällan fin. Om det stämmer har jag inga åsikter om eftersom jag inte har läst de böckerna men Jerker såg duktigt tveksam ut under samtalets gång i alla fall.

Staden och lågorna är i alla fall inte speciellt nyskapande, dock ovanlig och annorlunda i sin form. Ett adjektiv som dök upp under läsningen och som också har förekommit i nästan alla recensioner jag har läst är kafkaesk (kafkaesque?).  En tryckande stämning råder i boken. Allt går emot huvudpersonen Viktor, både han och jag som läsaren blir mer och mer förvirrade och domedagen verkar komma allt närmare.
Viktor tar båten till staden för att reda upp lite papper. På båten trillar han överbord och när han vaknar upp befinner han sig i en till synes medeltida stad. Att Viktor inte stammar från denna tid hintas alltgenom romanen. Människorna som tar hand om Viktor när han återhämtar sig bannar honom ideligen för att han ligger och tar upp plats och inte är till någon nytta. Till slut tvingar de honom att jobba av skulden han har fått. Han blir vittne till skrämmande våldsamma misshandlar, han blir våldtagen av tvätterskor, ideligen lider han av sina skador han fick när han nästan drunknade. Blodet rinner ofta ur Viktors mun och axeln går nästintill ur led. I staden han befinner sig i brinner det ofta, brännskadade barn och kvinnor forslas omkring på vagnar. Viktor försöker rymma från sina "vårdare" men de hittar alltid honom och påminner honom om hans skuld.
Emellanåt avbryts de korta kapitlen av långa listor på lösöre. Barnvagnar, käpphästar, kjolar och strumpeband. Allt ska skrivas under av Viktor och två vittnen. Är det de här papperna Viktor bär med sig i sin väska, är dokumenten skälet till Viktors resa till staden? Hur hänger allt ihop?
Man frustar av ovetskap, man kräver ett sammanhang och svar på sina frågor. Staden ter sig hemskare och mer bisarr för varje sida och Viktors roll i det hela är dolt i Jerker Virdborgs sjuka (men intelligenta) hjärna. En ovanlig bok som väcker frågor och påminner om att Kafkagenren är en genre som kräver fler författare.

Martin Luuk och Spanarna

Sista inlägget om bokmässan, sen får det vara nog, jag lovar!

Mässans märkligaste uppläsning stod Martin Luuk för. Han har precis släppt en novellsamling, Ingen jag vet är i mitt träd, på Modernista som han läste ur. Han läste på ett rytmiskt och Bruno K Öijerskt vis. Novellerna blev till dikter och det var väldigt trevligt att lyssna till. Men varför har inte Modernista en egen monter?

Det bästa av allt var egentligen inte alls bokrelaterat. Det var såklart radiorelaterat. Spanarna sändes live från mässan med Ingvar Storm vid rodret med fyra klockor för att hålla reda på tiden, vid sin sida hade han Jessika Gedin, Jonas Hallberg och Göran Everdahl. Jag kan inte avslöja några smaskiga detaljer om bakom mikrofonen på Sparnana, allt går till ungefär som man förväntar sig, Ingvar Storm antecknar mycket under spaningarna och Jonas Hallberg ser mestadels ganska uttråkad ut förutom när han håller sin egen spaning.

Mitt försök till panoramabild. (Ingen märker att killen med armen är med 2 ggr va?) Klockan måste synas minutiöst. När börjar vi!?

Satir, serier och solidaritet

Naturligtvis spenderades en stor del av mässan i Galagos monter, eller rättare sagt lyssnandes till Galagos tecknare. Först pratade Mats Jonsson, Liv Strömquist, Henrik Lange och Robert Nyberg om satir och serier hos Aftonbladet. De kom väl ungefär fram till att det är viktigt att ha en analys och inte bara vara elak för elakhetens skull och att man ska satirisera utifrån sin egen situation. Inte göra satir på felaktigheter eller orättvisor i en religion man inte själv tillhör eller en regim man inte bor i.

 Sen pratade Sara Granér, Mats Jonsson och Liv Strömquist om serier och solidaritet hos ABF. På frågan på vad de hade valt om de var tvungen att välja mellan feminism och solidaritet valde alla tre solidaritet. Ingen klasskamp utan kvinnokamp, ingen kvinnokamp utan klasskamp.

Sen avslutade jag seriefesten med att teckna en dubbelprenumeration på Bang och Galago + 2 valfria böcker ur Galagos utgivning (Henrik Bromanders Smålands mörker och Det är bara lite AIDS av Sara Granér) för enbart 399 kr. Jackpot! 

Författare beter sig mer eller mindre lysande

Vilka författare bjöds det på under den där bokdagen jag var på då? Tja en mängd virrpannor dök upp, vissa höll storartade presentationer av sina böcker andra vimsade bort sig totalt och ville aldrig sluta prata. Ett tips om ni vill ge ett gäng bokhandelsmedarbetare verktyg för att kunna sälja just din bok, prata inte i en halvtimme om vad som fick dig att skriva boken, "...och sen läste jag i boken Happy, happy och då blev jag så arg, och sen skiljde sig ett par jag känner och sen blev jag hypokondriker och nåt om en hund..." (ja men vad handlar boken om vill man bara skrika till den där stackars författaren uppe på scenen..!).
Tareq Taylor höll nästintill ett ståuppset och ville gå igenom recept för recept i hans Sylta och safta-bok. Leif Mannerström betonade vikten vid att ha bra musik och ett glas vin (gärna av god kvalitet) i köket när man lagade mat. Mark Levengood berättade söta anekdoter om hans korta karriär på Akademibokhandeln och när banken inte ville godkänna hans försök till att ha sig och Meryl Streep på sitt VISA-kort eftersom det var en kändis på bilden och det fick man inte ha, alltså Mark Levengood. Ann-Marie Skarp talade gott om Jans nästkommande bok och om att Jan satt hemma och gjorde research om Berlin 1931 och att den kommer att bli så bra, men hon är ju lite partisk, ah fan (hon är alltså Jans förläggare men även hans partner). Herman Lindkvist berättade ganska självironiskt om sin helomvändning från krigskorre till historielärare åt kronprinsessan Victora. Jujja Wieslander läste högt ur en Mamma Mu-bok och gestaltade Mamma Mu och Kråkan med perfekta röster. Yukiko Duke var en gudabenådad konferencier till Norstedts-blocket och gestikulerade vilt med armarna om hur bra alla böcker var. Ann Rosman berättade i detalj hela sin nya bok Mercurium och nu behöver man ju inte läsa den.
Per Naroskin verkade mer tilldragande än vanligt och hans bok måste jag nog läsa. En så intelligent man kan bara skriva bra! Karolina Ramqvist gav ett svalt intryck men pratade ändå ganska passionerat om offerrollen hon försätter sin huvudperson i  i boken Alltings början.
På det hela taget var ändå Jonas Gardell bäst. Tårarna rann inte bara nerför hans kinder när han berättade om tiden när AIDS kom till Sverige. Han berättade om en bekant som alltid hade begravningskostymen hängandes på kontoret "för då behöver man inte gå hem om", så vanliga var begravningarna. Han berättade om när han och Mark var på IKEA för att köpa en Billy-bokhylla och det uppstod bråk och polis tillkallades men det var Mark och Jonas som fick utskällningen för det förstår man väl att det är ganska upprörande och provocerande med två bögar som köper en BILLY-bokhylla. När Mark och Jonas skulle renovera lägenheten och de bodde i en lånelägenhet och de kom hem och såg att byggjobbarna hade sprayat bögjävlar över hela vardagsrumsväggen, och de anmälde inte det för det gjorde man inte, så var bara livet. Bromsmedecinerna kom 1996, sen kom priden och frigörelsen 1998 och det är inte förräns nu som Jonas har kunnat gråta och sörja det som hände då. Jag tror bestämt att Torka inte tårar utan handskar får bli obligatorisk läsning för alla gymnasieelever. Hör ni det svensklärare!

Niklas Orrenius på Bokmässan

Niklas Orrenius har inte släppt någon ny bok, dessvärre, han har dessutom lämnat mitt frukostbord, alltså Sydvenskan, till förmån för den tvivelaktiga kvällstidningen Expressen. Jag har därför tappat bort Herr Orrenius fantastiska texter. Men så träffade jag på honom på Bokmässan och nu har jag en direktlänk till allt han skriver. Han blev intervjuad av Björn af Kleen i Expressens monter. De pratade om sprängdådet mot den judiska församlingen som hade skett natten till fredagen, de talade om rasism, objektivitet och att journalist är världens bästa yrke. Har ni ännu inte läst något av Niklas Orrenius kan ni läsa hans senaste alster här. Ni kan också köpa alla hans böcker, bara gör det.

John Ajvide Lindqvist på Bokmässan

När jag och mina kollegor inom Akademibokhandeln fick besök av John Ajvide Lindqvist och Mia Ajvide såg det ut såhär.

Bokens titel Sulky och Bebbe regerar okej är en av höstens utgivning märkligaste titlar men så är det också paret Ajvides barn som har kommit på den. John har skrivit och Mia har illustrerat. John bjöd på ett kapitels uppläsning och den mannen kan ju verkligen leverera en uppläsning. Egentligen borde man lyssna till hans inläsningar av alla hans bloddrypande romaner och strunta i pappersböckerna. Barnboken är i alla fall riktad till barn i 4-10-årsspannet. Det är ett ganska stort spann men antingen kan barnen läsa själva eller så kan föräldrarna ägna sig åt högläsning. Jag har läst det mesta av boken och den är fantastiskt rolig och galen. Både vuxna och barn kan ha glädje av denna. Mias bilder är precis lika galna som texten.

Dagen efter tog jag mina första stapplande steg på Bokmässan. Mitt första monterbesök blev hos Ordfront där John Ajvide Lindqvist skulle prata som sitt författarskap. Han berättade villigt om sin kommande bok som ska heta X. Han har än så länge bara skrivit 50 sidor men har å andra sidan över 200 sidor anteckningar, så vi ska nog vänta oss något i hästväg. Boken ska handla om tre familjer på husvagnscamping. En natt ska dottern i en av familjerna gå på toaletten. När hon kommer tillbaka berättar hon att toaletterna är borta, ja faktiskt att allt är borta. De kliver ut ur husvagnen och inser att de nu inte alls står på en hemtrevlig camping utan på ett vidsträckt helt tomt fält. Kort gräs ända bort till horisonten, det enda som är kvar är de tre familjernas bilar och husvagnar. Bra upplägg tycker jag! (Monster utlovades)
John hann med att läsa upp två dikter, något som han har ägnat sig åt att skriva på sistone, och en opublicerad julnovell med bloddrypande tomtesäckar som inslag. På det stora hela var det ett oerhört matnyttigt monterbesök som avslutades med lite signering. Bokmässan visade sig på sin allra bästa sida och jag kom först i kön till signeringen.